Jag säger som Lance Armstrong nyligen sa: "Jag har aldrig haft bättre Januariform än nu!"
På kvällens otroligt sköna distanspass i vindstilla och på torra men något frostiga vägar så nådde jag högre hastigheter med min tunga dåligt pumpade vintercykel med skärmar, än med min racer i somras, fast med 50 slag lägre puls nu.
Kändes det som iallafall...
Sköna ben och sådär avslappnad som bara JAG kan vara på ett träningspass på kvällen i min ensamhet.
Enda smolket i bägaren var att varenda villaägare i varje liten byhåla simultant eldade sopor o sur björkved i sina pannor, så det kändes som man rökte ett paket cigaretter utan filter när man passerade genom den täta röken i den stillastående luften i byarna.
Kanske gör såna här sköna återhämtningsdistanspass inte mer nytta än viss kompensation för all rök jag samtidigt andades in..?
Hade planerat 3 tim cykel med lite över 120 i medelpuls. När jag kom hem och för första gången under kvällen tittade på pulsklockan på armen under jackan så hade det gått 3 timmar och 22 sekunder.
Hade 124 i medelpuls.
Snacka om rutin o känsla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar