.. och det gjorde jag idag. Det är kanske inte så svårt när man är typ sämst men..
Körde iallafall ett kul o snabbt MTB tempo bland annat tillsammans med en regerande dubbel OS guldmedaljör och en regerande svensk veteranmästare. Jag fick stryk av båda, men inte med så mycket som jag trodde innan.
Det har på senaste tiden verkat som mina ben börjar vakna till liv sakta men säkert igen?
För jag har redan glömt hur syradöda dom var ett tag under kvällens race..
Men ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar