Jag fick mot min vilja ett par träskor när jag var i femårsåldern. Alla ungar hade träskor ett tag på 70 talet, men jag hatade det. Jag hatade rätt många saker..
Jag var ägare av dessa träskor i ungefär en kvart.
Jag tog på motvilligt på mig dom o gick ut. När jag skulle passera ett dike som rinner genom en kohage vid mitt barndomshem, så tog jag av mig dessa vingliga förhatliga träskor för att hoppa över diket.
Skorna blev stående där på ena dikesstranden medan jag glömsk o lättad lekte vidare.
När jag på order av min mor nästa morgon letade efter dessa träskor, så kom jag på att jag ställt dom vid diket dagen innan, men när jag letade så fans dom inte kvar.
Korna som gick i hagen hade förmodligen sparkat ner dom i det rinnande vattnet så dom försvann.
Det var min karriär som träskoburen.
Vill man något på riktigt så blir det ofta så.
Vill man INTE något på riktigt så blir det oxå oftast så.
Vill man bara lite grann så bryter man cykeltävlingar eller tvingas gå i träskor mot sin vilja.
Fy fan!!
Så, nu har jag lättat mitt hjärta igen över mitt avbrutna SM.
Nog om det nu.
Har något svårmotiverat tränat vidare dom senaste dagarna och känner mig ganska bra i kroppen faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar