På dagens underbart sköna morgonsvältdistanspass (med lunchstopp efter 2.5 timme), fick man tillbaks lite av det man intecknat i alla vidrigt kalla, snöiga, gråa, regniga, hala, nollgradiga distanspass man grisat sig igenom i vinter.
Ledig, vardag, racercykel, vår, strålande solsken, lugn takt, sköna ben, lugnt psyke och bra sällskap blev det istället.
Jag vill passa på att tacka koltrasten som stillsamt väckte mig i morse, grusblåsaren som hade blåst ren asfalten från grus, skrattmåsarna i hamnen som trivdes i vattenglittret, solen som värmde, medvinden som uppstod ibland, tanten på fiket som bara ville ha 75 kr för en lunch, vattnet i flaskan och mina katter som välkomnade mig hem efter passet.
På kvällen gick katten Selma och jag en kvällspromenad och till hennes stora besvär så fick vi med oss en kåt hankatt 5 meter bakom oss hela promenaden.
Tyvärr är Selma en steriliserad snygg honkatt.
Finns det nåt mer hopplöst än att vara hankatt o springa efter sterila honor??
Jo det finns det.
Tillexempel den hopplösa vetskapen om att jag måste jobba i morgon..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar