Fredagkvällar höst o vinter senaste året brukar jag, mest för välbefinnandet, tillbringa på innecykeln i källaren körandes intervaller till hög musik, följt av ligga på matta på golvet med benen högt och ännu högre musik, där jag sjunger ut i tomma intet, inför ingen.
Och mår bra
Men jag känner mig inte riktigt redo för källaren än, så denna kväll monterades för första gången vintercykelbelysning på landsvägsracern och jag körde istället min intervallsommarrunda i oktobermörkret.
Känns som man är skitsnabb i den relativt korta ljuskäglans sken, och på dom små krokigare asfaltsvägarna nästan lite tv spel-känsla.
Fast på riktigt!
Det är oxå extra skönt att träna hårt ute i friska luften, när dom flesta sitter o kollar på typ Doobidoo på tv o blir lika feta som Lasse Kronér var innan han bantade...
Sjunger dock inte så mycket när jag tränar utomhus.
Kanske nån hör mig o ringer polisen, alternativt psykakuten....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar