Efter en extremt trist regndag "firade" jag tidiga Lördagkvällen med ett pass innehållande 40 stycken 20 sekundersintervaller, och liksom svettades ut min eventuella frustration i källaren till hög musik.
Som vanligt på min gamla trotjänare som varit med i 9 år snart och har fungerat oklanderligt varje gång.
Merida spin-road med remdrift o verklighetstroget magnetmotstånd.
Börjar bli lite rostig av svett o drägel, men vad gör det?
Blev lite trött på dom tio sista intervallerna.
Det här är oxå ett sätt att leva.
Jag bromsar fortfarande på is.
Hal is.
Men det bär väl iväg åt nåt håll iallafall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar