lördag, oktober 03, 2020

Put me back on my bike....

 ....var det sista brittiske cyklisten Tom Simpson ska ha sagt innan han segnade ner o dog på Mount Ventoux på Tour de France 1967, full av droger o tömd på vätska.

Lite så kände jag idag när jag efter några dagars seghet skulle ut på ett mtb distanspass i blandad terräng.

Men efter nån timme var det som om proppen släppte o jag kände mig pigg som en tonåring på slutet av dom 3 timmarna i höstmiljö

Fick detta lite bekräftat då jag på en stig i utkanten av porshankenskogen möter en ung mamma i ca 25 års åldern med sin ca 5 årige son som tittade storögt på mig när jag passerade.

Mamman uppmuntrande till sonen: "Såg du killen på cykeln, va snabbt det gick?"
5 årige sonen imponerat: "Jaaa"

Jag är 53 år gammal så det känns ju lite smickrande att bli kallad kille av en 25 årig kvinna.
Hade istället inte varit konstigt om deras reaktion på att möta en 53 åring hade blivit följande:

5 årige sonen högt o tydligt: "Mamma såg du vilken tjock gubbe!!"
Mamman högt viskande: Tyst , så får man inte säga!"

Så om man vill imponera på 5 åringar o bli kallad kille vid 53 så ska man börja cykla
Cykla är liksom grejen

Med allt


.


Inga kommentarer: