Det blev ingen kvällspromenad för Selma, o hon sitter o surar på dörrmattan. Det har nästan blivit viktigare än mat för henne. Träningsnarkoman?
En trög måndag har passerat in i evigheten. Extermt oinspirerad gick jag till gymet o trodde jag inte skulle orka upp för trappen ens, men den konkava spegeln i omklädningsrummet gav mig lite självförtroende, det var bara att gå upp o bända. Tog i så skallen höll på att sprängas... Ska det kännas i skallen när man tränar magen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar