Det gnisslade om bakväxeln varje gång jag växlade. Kanske var det kylan o den torra luften? Eller var det ett rop på hjälp? Det kan inte vara lätt att sitta nere vid bakjulet helt naken, med snön virvlande omkring sig i åtskilliga minusgrader. Att dessutom ha en kall metallkedja som slingrar sig runt en och en stålvajer fastskruvad i sig som det dras o släpps i hela tiden. Jag däremot var fullt påklädd o körde inte fortare än att jag blev behagligt varm i kroppen, trots kylan o mörket. Det finns alltid nån som har det värre. Till exempel bakväxeln....
Men det där tillhör gårdagen, idag blev det 2 ggr skidor + ett cykelintervallpass!! Började med att ligga i soffan o halvsova sig genom VC på skidor på tv, Det var ju inte så jobbigt. Sen blev det säsongspremiär med skidor för min egen del, fina spår o vackra vyer, och ett väldigt makligt tempo från min sida. 1 varv på nordrona fick räcka. Skönt.
Sen lyckades jag vända trenden med extremt tröga intervaller som det har varit sen jag kom hem från Gran canarias sluttningar. Vid halva passet vände det bara plötsligt o pulsen åkte upp helt som vanligt vid ansträngning igen. "I have found it" var det nån som sa nån gång, o så kändes det! Men man brukar tappa bort det igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar