Har klarat en vecka till. Fysiskt sliten. Har varit med om det förr, när träningen tar så mycket kraft att man går in i nån sorts sparlåga. Arbetsdagarna som jag önskar jag hade sluppit, är som tur var rutinmässiga. Nåt engagemang är inte att tänka på. Trots att man har betslet i käften o piskan på ryggen går det bara i min takt. Det är jag som bestämmer, som tur är.
Lördag i morron, då öppnas mina sinnen igen.
Ombyte förnöjer?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar