När en pulskurva följer en höjdkurva för mycket, så har man gjort ett halvdåligt lopp. Det gjorde den idag för mig på årets första MTB träningsrace, på en extremt kuperad bana för att vara roslagen (420 höjdmeter på knappt 58 minuter)
4 st startande gjorde kanske att det där sista "killerinstinkten" satte in, men jag tycker det kändes skapligt ändå.
Likt en duracellkanin körde jag dom 6 varven i jämn fart. Inte riktigt fort nånstans o inte heller sakta.
Det behövs köras lite tävlingslik träning för att få in känslan o farten. Intervaller är effektiva som fan, men köra fort på en bana lite stressad är en annan sak, plus att man lär sig tåla smärta under längre tid än typ 4 minuter i taget.
Tävlingar pågår ju i timmar.
Iallafall minst en timme för gamla människor som jag..
Det verkar dock som dom 95% iga intervallerna a 4*4 min i vinter pressat ur lite slagvolym ur mitt hjärta.
Tyvärr har andra oxå pressat upp slagvolymen lite, tex min plastbror Gunnar som slog mig med 4 minuter o 45 sekunder....
Hoppas att alla andra i hela Sverige slarvat med vinterträningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar