Men allt var precis som förr: Jag kunde åka, men det var ett jävla kämpande utan belöning, som inte blev bättre av att mina skidor stått i ett förråd med klister på i 3 år. Ett klister som jag dock avlägsnade innan och ersatte med lite blåvalla.
Att mina armar blivit klenare efter 3 år av cykelfokusering kändes.
Mitt goda skidhumör sjönk tyvärr stadigt, då spåren var lite sladdriga o glidet i all den nyfallna snön var rätt kass. 40 minuters lite håglös åkning blev det, med lite Stefan-ilska bubblande innanför mitt oberörda anlete.
Skidor är bara kul när det är helt perfekta förhållanden tycker jag numera, och det blir nog inte så många skidpass i vinter eftersom mitt dåliga högerknä inte alls gillar frånskjutet.
Saknar det inte så mycket, även om jag åkte en hel del förr.
Men visst känner jag en viss frustration, det måste jag erkänna.
SKIDOR KAN TYP DRA ÅT HELVETE!!
När jag kom hem tittade jag på skidåkning på tv istället, och somnade därefter i mina långkalsonger i soffan.
När jag vaknade så hade tiden runnit iväg så långt, att det var hög tid att ta sig iväg till spinninglokalen för att köra dom 4*4 intervaller som stod på det RIKTIGA träningsprogrammet idag, men jag var så jävla trött att jag NÄSTAN sket idet.
Det var tur att inte katten låg o sov på mina byxor som jag skulle sätta på mig.
Hade den gjort det så hade jag inte orkat stört kattens sömn och tagit byxorna.
Men katten låg precis bredvid, och moralen segrade över lättjan och jag kom iväg till slut.
Kom till min förvåning upp i 93 % av maxpuls trots att benen strejkade nåt alldeles oerhört till en början.
Kände mig något mindre dålig efteråt.
2 kommentarer:
tror du får ta över trettondagsracet arrangemanget iår då jag efter 14 dagar inteär så pass kry att jag kan cykla!!! verkar vara något envist virus vi fått!! typ barnfamiljeinfluensan!!!
GT
Det ordnar sig nog eftersom deltagarantalet inte lär bli tresiffrigt.
Skicka en kommentar