Lördagspasset

Såhär tränar jag på lördagar i det ordinarie vinterschemat. ( körde även detta pass sporadiskt i fjol)
Sega ben på fyrorna gav låg puls, men 20/40 efteråt gick skapligt.
Sitter på cykeln i 1 tim o 20 min, men passet tar ca 1 tim o 45 min.
Hur kan det gå till, och vad ska det vara bra för???

Sveriges bäst klädda man?

I går kväll gjordes årsdebuten för riktig vinterkvällscykling.
Väder: Minus 5 grader. Måttlig till frisk nordostvind, något avtagande. Lätt till måttligt snöfall och viss risk för snödrev.
Som vanligt var jag en av sveriges bäst påklädda cyklister, med skön elvärme i sulan, rejäla handskar, dubbla underställ och så vidare, och därtill ett bra lyse..
Det är alla dessa bekvämligheter som gör att jag kommer ut och kör distans vinterkvällar efter jobbet.
Distanspass som mest ger en nypa frisk luft för stunden, men ger oxå skön återhämtning av inomhusintervalltrötta ben.

Eftersom denna vinter verkar börjat lite väl tidigt så kände jag ett visst mentalt motstånd i början av kvällen, men efter ett tag sitter man hypnotiskt och stirrar framåt in i den glittrande snön som möter lyset.
Tittar man bakåt ser man bara mörkret som alltid jagar mig.
Men det verkar inte komma ikapp...

The angry fatherbrother

Det tar lika lång tid att köra 2 st fyraminutersintrevaller med fyra minuter vila mellan, som det tar för en ung kvinna att röka upp sin cigarett.
Det vet jag, för hon stod o rökte strax utanför det öppna fönstret på friskis, där jag körde mina intervaller.
Jag blev nästan arga farbrorn.
Nästan.

Frisk!?

Jag är frisk! Iallafall från den sega lilla irriterande förkylningen som jag haft i en vecka.
Jag har med en dåres envishet vilat bort den i helgen, och därmed oxå satt inofficiellt världsrekord i apati.
Okej, jag cyklade en knapp timme före frukost i lugnt tempo i morse, men i övrigt så kommer man att minnas den här helgen som nåt man inte minns.
Man måste vara sjuk (i huvudet) för att orka bli frisk..

Om en månad så går det mot ljusare tider igen, men tills dess så leds man djupare o djupare in i mörkret.
För att klara sånt så måste man ha ett militäriskt träningsschema att följa, och det kommer jag att börja med nu i veckan, något försenad.
Vinterträning.

Precis så här är det ungefär!

Väldigt lite skrivet här denna vecka, och väldigt lite har hänt.
Jag har exakt lika diffust ont i halsen, det rinner väldigt mycket lite snor ur näsan och det gör regelbundet oregelbundet ont i bihålorna.

Loj

Kanske ingen lysande ide att köra klubbrace i CX med förkylning i kroppen, men så gick det inte särskilt fort heller.
Antingen blir jag sjuk eller friskare eller ingenting alls.
Jag tror på ingenting alls...

40 28

Jag måste få prylböga, nej förlåt prylblogga lite.
Det blir 2 gånger 10 nästa år! Har väntat länge på att den bästa japanska komponentfabriken ska komma med detta.
Tur att jag inte köpte nåt annat 2 delat eftermarknadsskit som jag tänkte ett tag.
Jag är mycket mer intresserad av vad jag själv väger, men min cykel kommer att bli lite lättare oxå.
Slut på prylbögeriet

Börsen

Dow Jones ner 0.3 procent.
Nasdaq oförändrat.

Torgskräck?

På ett fält bland flerbostadshus byggda på 60-talet, och bara ett stenkast från min port, så avgjordes idag dom inofficiella, men ändå officiella Roslagsmästerskapen i cyclocross.
Hela 10 st stod till min förvåning på startlinjen i det fina vädret och skulle köra på en bana som var så nära cyclocross man kan komma i Norrtälje.
Släta gräsfält, asfalt, lite tvära kurvor, löphinder, springbacke, kort cykelbacke, sandhinder..
Och torgskräck?
Öppna och tekniskt enkla banor är väl kanske inte det jag är bäst på, men denna bana var tillräckligt kurvig för att inte bli tråkig.
Jag blev denna gång väldigt trött varje gång jag skulle på cykeln efter ett löphinder, och det var det jag förlorade mest på.
Hedrande men rejält slagen 2a blev jag iallafall.

När man är i min ålder och leker cykeltävling på ett gräsfält nära hus, skolor och lekparker, alltför nära mitt eget hem, så kan jag känna att jag riskerar att uppfattas som en jävla dåre i sammanhanget.
Men det är knappt någon som vistas utomhus längre så det var ingen som såg mej.
Dåre är man ju redan..

Dammade av..

..ett 4*4 pass från fjolårsvintern, och dammade därmed oxå i viss mån av mig själv lite...
Detta är sista viloveckan utan schema, så nästa vecka börjar vinterträningen.
Hela rockärmarna fyllda med ess även i år.

Multisportaren Stefan

Här står vi lite drygt och uttråkat och klappar händerna åt tvåorna och treorna vid en prisutdelning i svenska multisportcupen 2003.
Det förekom faktiskt mer än en gång att vi som segrare klappade händerna åt dom övriga vid prisutdelningar, och vi i Team Newline Intersport/Roslagen som var lagnamnet, tog hem hela svenska cupen i mixed och herrklass detta år.
Jag var med i mixedklassen.
Mellan 2001 o 2005 var jag lite splittrad i mitt idrottande och multisport passade därmed rätt bra just då.
Jag var hyfsad på att springa och kunde cykla i skogen.
Hatade att paddla fort, (det känns ändå som att paddla sakta) men eventuella svagheter kompenserades av att vi hade en väldigt duktig orienterare i laget och det var bara att springa med i snårig skog och stämpla kontroller som jag aldrig hade hittat.
Dom långa tävlingarna slet på mitt redan sargade knä och det blev bara 1 år av riktig multisportsatsning.
En kul period som jag inte ångrar men ej heller saknar speciellt mycket.

Numera är jag inte speciellt splittrad i mitt idrottsutövande.
Den bredaste motorvägen i min hjärna tänker alltid på cykel.

En anledning att fika

Ett besök i storstan idag för att kolla på lite cyclocross i "kungsan". Det såg rätt kul ut, men jag blev ändå inte direkt sugen.
Kan ju inte hålla på med allt, men kanske jag provar nån gång..?
Desto mer sugen på fika efteråt, men efter (för många) bullar o kaffe på ett fik i gamla stan så var jag inte sugen på det heller..

Mota Olle i grind

I min desperata kamp mot "väldigt extrem framgång", så kan jag lycklig konstatera att jag denna höst inte gått upp mer än nåt halvkilo i vikt, trots att jag vilat nästan lika mycket som förra hösten.
Då gick jag upp nästan 3 kg
Det stora viktmålet till i vår är 80 kilo!?
Det vill säga 80 kilo INKLUSIVE cykel OCH full tävlingsmundering med skor, strumpor, byxor, tröja, handskar, hjälm, glasögon och luftpatron i bakfickan.
Begöver gå ner ca 1.5 kg för detta.
Ett 68 kilo tungt och 183 cm långt benrangel ska alltså i vår förhoppningsvis oxå utveckla lika mycket effekt som nu.
Och för det behövs det även i år träning.
Jag för än så länge ganska jämn strid mot föråldring, förfall, förfläskning och fördumning.
Det är en talang att mota Olle i grind oxå.

Eine kliene winterstridswagen

Den har varit med några år nu och klarat många kalla vinterkrig under hård ledning av en handfast och fanatisk "Fuhrer" i form av mig själv.
För att klara dom allt hårdare påfrestningarna så har den genomgått en liten modernisering i form av nya skärmar, hjul och mekaniska "geshivenbremsen" på min egen svensktyska.
Med den här ostoppbara pansarvagnen hoppas jag lägga ytterligare lite grund till att möta den hårdaste fiende vid fronten.

Som att stjäla godis från småbarn?

Jag tog en "oehört prestigefull" KM-titel idag!
Km i cyclocross som gick på en snabb bana som bestod av lite elljusspår o asfalt några kurvor o nästan ingen backe.
Banan blev dock betydligt mindre snabb när det igår kommit en massa snö som var väldigt hal o lömsk och på sina ställen ganska djup oxå.
Eftersom jag vet att jag behärskar halt underlag väldigt bra (i synnerhet snö) så visste jag att kanske enda hotet mot min seger bland dom 5 startande, skulle vara den på snö lika skicklige GT.
Men han körde en CX cykel med smalare däck och hade därmed ingen chans att hänga med.
Så det var bara att sikta o köra ifrån med min mtb cykel.
Lite för lätt för att kännas som en prestation att skriva i en blogg om , men jag gör det ändå.

Kan konstatera att det räcker med att träna 1 gång i veckan för att inte bli alltför seg på helgen såhär under höstvilan.
Men så kan jag inte hålla på så länge till.
Jag har ju ett mål som kommer att redovisas senare nån gång.

En arbetsdag i Oktober har förflutit.

Vaknar upp i dödens trötthet av helvetets signal, och tar mig senare fram i mörker och isande motig vind.
Går in i en byggnad full av fulhet.
Går genom dom djupa suckarnas korridor och in i tristessens sal.
Där utför jag mitt arbete.
Senare på dagen lättar det upp lite.
Som nån sorts naturens jämvikt för att jag inte ska bli galen.

Den "RIKTIGA" cx cupen?

På en superkurvig gräsbana med jobbigt trappspring o lite sandstrand och i flödande solsken så körde vi idag ett klubb-cx race vid Kärleksuddens badplats i Norrtälje.

I den "RIKTIGA" cx cupen får man använda vilken cykel som helst, och på dagens krokiga bana hade man lite fördel med en mtb.

Men jag lyckades inte vinna för det... Ett litet framhjulssläpp och efterföljande vurpa gjorde att jag fick fightas hårt för att ta andraplatsen i det täta racet.

Kan konstatera att drygt 2 veckor med väldigt begränsat med träning leder till sänkt blodvolym och därmed lite högre puls än vanligt, trots att farten kanske är lägre.

Kände mig dessutom lite struttig i åkningen

5 stycken lokala gubbstruttar med mer eller mindre låg blodvolym var det som gjorde upp idag iallafall

Slut på reportaget från "RIKTIGA" cx cupen.

Iallafall i min lilla lilla värld av blommor

Den här dagen förra året..

..låg jag o solade på Cypern i 30 graders värme.

Snabbare i mörkret?

Om man går längre sträckor och tycker att det går oändligt långsamt, så känns det lite bättre om man går nära ett staket eller husvägg eller liknande, för då ser man att man rör sig framåt i förhållande till nåt.
Då blir man glad..!
Men det här skulle handla om mörker.
När jag åkte moped för ett par hundra år sedan, upplevde jag alltid att moppen gick fortare på kvällen i mörkret, men det var nog mest för att man bara såg den svischande vägen framför sig och inte det mer eller mindre stillastående landskapet bredvid.

Därför fick jag ikväll ett spontant ryck i min lata höstvila och tog tunga tränings MTBn och drog ett tokvarv på elljusspåret, körde så gott som fullt och det tog ca 26 min o 45 sekunder, med andra ord inte speciellt snabbt, men jag upplevde det ganska snabbt eftersom jag inte såg "det mer eller mindre stillastående landskapet bredvid"....

Därför åker jag helst skidor i mörker och elljus på vintern, för då kan även jag känna mig lite bra.

Måste vara nån teori med mörker inblandat även på natten när jag sover?
Det tar ju bara ett ögonblick så är det dags att gå till jobbet igen, sedan går dagen skitlångsamt!
Konstigt

Kapten blåben

Om man väl har bestämt sig för något, så ska man helst inte ändra på det, verkar det som.
Jag hade förra helgen bestämt mig för att avsluta tävlandet för i år, men åkte ändå iväg till underbara Märsta, för att deltaga i Norrortsmästerskapen som brukar gå på höstkanten.
Det hela slutade med att jag på grund av denna veckas icketräning (och medföljande seghet och ofokusering), inte hängde med i tempot alls som jag borde.
Hängt med hade man behövt på denna väldigt kuperade och tuffa bana och i detta goda startfält.
Att jag sedan dagen till ära hade bestämt mig för att för sista gången använda ett par handskar av känt märke som jag köpte i Juli, men som haft så exeptionellt dålig hållbarhet att halva handen redan tittar fram vid påtagning.
Denna halva hand blev efter ett par varv lite svettig, och i banans enda lite steniga o rotiga utförslöpa så tappade jag därför greppet om styret och kraschade våldsamt.
Stenars omilda behandling av mitt hösthåriga ben, och ett sönderkört växelreglage, gjorde att jag bröt tävlingen omgående och åkte hem lika omgående.
När jag kom hem hade blodet torkat och min ilska lagt sig.
Nu blir det bara nåt race utanför knuten resten av vintern fram till keps cup, för det har jag bestämt mig för...
Men innan dess lite vinterträning.