Hundar o ungar

Alla verkade lite sega ikväll när vi skulle köra ett klubbrace på kortbana landsväg.
Alla utom jag?
Vi höll till i dom bortre delarna av gamla militärområdet, men trots det var banan av nån anledning just ikväll full av hundägare, cyklande barnfamiljer, övningskörande tonårstjejer, SL-bussar och SIST MEN INTE MINST ett gäng dampskadade crackkandidater i övre tonåren som kom åkandes med allt ifrån motordrivna sparkcyklar och crossmotorcyklar, mopeder och bilar i nån sorts uppvisning i idioti, precis på spurtrakan när vi skulle göra upp om segern.
Jag skulle ha vunnit.
Kan inte nån döda dom?

Landsvägsrace

Jag använder helst min racercykel till att glida lugna distanspass på somriga vägar, men idag gjordes ett undantag.
Jag deltog i en landsvägstävling ingående i smackserien, upplandscupen och DM med ca 45 st startande från ganska varierande klubbar i och utanför distriktet.
Banan som jag kört ett flertal gånger på klubbrace är flack och svår att avgöra på, om man inte vill vänta till spurten.
Det gjordes mer eller mindre dumdristiga försök redan på första varvet av tre, men dom stackare som försökte fick se sig inhämtade av den ganska snabbt susande klungan. Inte ens dom elitcyklister(?) som var med (eller dom som trodde sig vara) lyckades göra nån skillnad.
Själv lyckades jag göra ett par irriterande ryck i några av dom få korta backarna och kom faktiskt iväg på en bra tremannautbrytning med två starka cyklister på sista varvet.
Utbrytningen varade i 5 minuter, sen satt man i mitten av klungan igen och rullade i 45 km i timmen och insåg att allt skulle avgöras i en klungspurt.
Eftersom jag inte är nån slätspurtare så sket jag nästan helt i spurten, men sögs med till en hyfsad placering som ingen vet och ingen bryr sig om, inklusive jag själv.
Det var ändå lite kul att få lite inblick i landsvägscyklisternas värld för en dag.

Spännande nyheter!!

Jo jag skulle vilja berätta....

Onaturliga intervaller...

...är precis vad 20/40 intervaller är. Särskilt när man kör dom utomhus.
Icke förstående som råkar se mig, ser ju bara en cyklist som helt plötsligt börjar cykla fort en stund och sedan sakta en lite längre stund flåsande med tungan på svaj, typ.
Jävla idiot!!

Inte aktuellt

Den här typen av extra solskydd i hjälmen är inte aktuellt längre..

Men behövdes på Kreta i juni

Inte så rädd om benen idag

Upp kl 8 00 o äter frukost, iväg kl 9 20 till Gunnar för att köra mtb race kl 10 00.
11 varv på kort kuperad bana med jaktstart.
35 minuter av plåga.
Cyklar hem kl 11 00 och är hemma kl 11.30, äter lite flingor o yoghurt, plus kaffe.
Cyklar iväg kl 12 00 för att köra 30 km tempolopp på landsväg, är framme vid start kl 12 45 med sura ben.
Startar kl 13 01 och "spyr" lite kaffeblandad yoghurt i farten ca kl 13 17
Går i mål kl 13 48 efter drygt 47 min av plåga och får mera kaffe med bulle.
Snackar skit en stund och cyklar sedan hem.
Är hemma kl 14 30
Somnar i soffan kl ?? ?? till kl ?? ??

Jag är väldigt glad....

....att jag inte bor på ett seniorboende ännu, och att jag likt Lill-babs måste slicka mig på överläppen hela tiden för att försöka se någorlunda ung och fräsch ut.

Men jag är ledsen att inse att kvällarna börjar bli korta och att det inte finns så mycket tid att spela med längre,

Tror fan att jag är lite torr på överläppen oxå...

Mycket puls

Inför starten på dagens deltävling i Kalas cup i Södertälje, så hade jag dåligt självförtroende.
Anledningen var att jag varit sjuk och inte visste hur jag skulle palla den tuffa men roliga banan som bjuds där.
Tyvärr hade allt för få pallrat sig dit för att deltaga, men H40 klassen där jag kör, saknade inte så många av dom snabba.
Det var visst nån tävling igår uppe i dalarna där man kör typ rakt fram på grusväg i 9 mil som drog lite fler deltagare av nån anledning..?
Cykelvasan hette det nog?
Nåja tillbaks till mitt viktiga tävlingsreportage från dagen: När starten gått så var allt dåligt självförtroende o ångest borta, och jag kunde ånga på ganska bra mot en 8e plats av dom 16 som behagade starta, och jag hade lite flyt med andras resultat vilket EVENTUELLT betyder att jag nu avancerat till 5e plats i den totala cupen. Hade kanske inte kanonben idag, men pulsen skenade vilket den alltid gör efter sjukdom.
Men det är skönt att se att man orkar ligga i över en timme på rött, av 1timme och 14 minuters tävlingstid.
Få människor nuförtiden orkar ju ligga på rött i överhuvdtaget under en hel livstid..

Man undrar ju hur det står till med folkhälsan när man hör att folk dör en efter en, på löparlopp på EN mil (midnattsloppet), bara för att det råkar vara 23 grader varmt o lite fuktigt?

Nu kommer jag säkert att dö på nästa race bara för det..

Ovanligt amatörmässigt

Inför morgondagens race så har jag redan uppfyllt en av mina farhågor.
Att jag kanske skulle vara fet, långsam, avhängd o röd i ansiktet skrev jag ju om för några dagar sedan
Idag somnade jag på en slät klippa efter några sköna dopp vid väddökusten i värmen o solen.
Så nu är jag RÖD I ANSIKTET av solbränna.
Jag som klarat kretasemestrar och kanonväder i juli utan att bränna mig, och så bränner man upp sig totalt i blek Augustisol..
Men det var skönt med en riktig sommardag till.

Blanda och ge

Idag körde jag ett sistaminutenpanikpass där "det mesta" fanns med.
Började med ett dryga 10 km långt "förnedringstempo" på landsväg med tung stål-MTB, vars grova däck på 2,3 tum var löst pumpade och bakdäcket tog dessutom i ramen vid hård belastning.
Dom andra farbröderna körde Tempohojar eller carbonracers.
Behöver jag säga att jag kom sist?
Fortsatte med några (3st...) backintervaller i det branta liftspåret i slalombacken och avslutade med 11 st 20/40 så hårt jag orkade.
Det var rätt jobbigt faktiskt
Det blir såna här lite speciella pass när man har varit sjuk och precis hinner bli frisk innan tävlingshelg.

Allt är relativt

Eftersom jag nu varit förkyld i 5 dagar så börjar jag oroa mig för min fysiska status en del, även om jag hoppas vara någorlunda frisk till helgen, då näst sista deltävlingen av Kalas cup avgörs i Södertälje.
Oron avtog en del när jag i kväll mötte något av stadens lokala unga fotbollslag vara ute och jogga på stan i en hastighet av ca 7 km i timmen och flåsande som om vore dom drabbade av lungsjukdomen kol allihopa.
En bit efter kom den personen som förmodades vara tränaren, en man i min ålder, dock med några fler kilos övervikt än jag.
Han förmådde inte springa, men ack vad ansträngningsröd han var i ansiktet.
Men allt är relativt.

På helgens tävlingar så kan det mycket väl vara jag som uppträder som denne fete fotbollstränare.
Fet, långsam, avhängd och röd i ansiktet...

Fräsch?

Minns en Kalle Anka-tidning som jag läste nån gång för länge sedan, där Kalle Anka själv hade en dag med mycket dåligt självförtroende.
Varje gång han såg sig i spegeln så hittade han nya svagheter i sitt utseende.
Ena gången tyckte han att hans näbb var gigantisk, i nästa stund blev han chockad över sina enormt fula fötter, sedan sin ankstjärt och så vidare.
Så kände jag mig igår.
Drabbad av en brutal förkylning som inte bara gjorde mig igentäppt i näsan, den yttrade sig oxå i en enorm smärta i kroppen som jag sällan varit med om.
Kunde knappt röra mig, och alla mina små skavanker i rygg och leder som man har när man är 43 år, gjorde otroligt ont.
Inte blev det bättre när man likt Kalle Anka gick förbi en spegel och fick se att mitt ena öra hade flyttat sig minst 1 centimeter neråt och 3 cm utåt av svullnaden från getingsticket jag fått dagen innan, lägg därtill ett blekt ansikte. (se bild)
I mina ögon verkade mitt öra vara förflyttat minst en halvmeter.

Idag är min förkylning, mitt utseende och min världsbild något förbättrad, men jag är ändå lite förvånad att jag är förkyld igen!
2 gånger denna sommar efter att ha haft en period på över 2 år utan minsta sjukdom.

Invaderad av insekter

Den fluga eller skalbagge som flög in i min mun i söndags och som jag inte varken lyckades hosta upp eller svälja ner, sitter nog i nåt skrymsle i halsen än eftersom jag hostade upp vad som liknade ett insektsben i morse..
Och ikväll när vi körde ett klubbrace på landsväg så fick jag för 4e gången denna sommar ett getingstick.
Denna geting flög in i hjälmen och tömde ALLT sitt gift i min kala beniga skalle.
Brukar inte oja mig så mycket över getingstick, men denna gång gör det ont.

Insekter i halsen och gaddar i skallen.
Nu väntar jag bara på en mask i röven...

Ibland händer det..

...att det regnar hela arbetsdagen och sen är det solsken hela träningskvällen.
Oftst är det tvärtom, men inte idag!

Världens kortaste skräckfilm

Rapport från intet?

I brist på ben så fick jag använda huvudet i kvällens XC KM, som kördes i lite blött underlag på Norrtäljes hårdaste bana med Norrtäljes 3 bästa MTB cyklister plus 2 st mycket kompetenta cyklister från utsocknes.
Jag var inte på något sätt inblandad i nån tätstrid, men lyckades "tänka" mig till en silvermedalj i KM igen.
Fick utnyttja dom få partier av banan där jag var snabb och bara ta mitt tempo på dom svaga partierna, utan att spränga mig och mina nu väldigt trötta ben.

Ytterligare ett kanske lite väl utförligt reportage från en ynklig tillställning som ingen vet om..
Men det förekom nog tyvärr många andra ännu ynkligare tillställningar denna regntunga sommarkväll.

KM vecka

Tour de France är slut och fotbolls VM är avslutat för ett tag sedan, men det kommer hela tiden nya stora events.
Till exempel CK Norrtäljes MTB KM vecka som är i full gång!
Gårdagkvällens 8 mil långa långlopp med hela 9 startande blev en positiv upplevelse för mig, trots att jag blev 2a och därmed inte försvarade min titel.
Jag blev starkare och starkare under loppets gång och kunde sopa i högre o högre växlar på slätan hela tiden.
Har inte kört så bra på ett långlopp sedan ring up loppet i Örebro 1996!
14 år sedan alltså.
Så om 14 år så kör jag kanske lika bra på ett långlopp igen.
Fast jag har ju lovat att inte köra några. Utom KM då.

Ikväll kördes MTB tempo KM och det var 3 stycken getingstuckna män med trötta ben från gårdagen, som gjorde upp i en föga spännande tävling.
Det är dock bra att utmana kroppen lite så i morgon körs XC Km på en extremt kuperad bana.
Undrar hur trött man är då?

Hur lång är en sekund?

När man kör tex 20 sekundersintervaller händer det rätt ofta att man vill att klockan ska skynda på lite när det är nånstans ca 5 sekunder kvar eftersom det då börjar bli lite plågsamt.
Under gårdagens pass fann jag mig själv hinna titta ner på klockan på styret hela 3 gånger medan sekund nummer 14 pågick
Fjorton verkade ha hakat upp sig likt den tecknade elefanten med hatt på "Fem myror är fler än fyra elefanter" som pedagogiskt sjungande räknade till tjugo, men jämt fastnade på "-Fjortån fjortån fjortån.."
Till slut kom dock "feemtån, seextåån, sjuuttåån, artåån, nittån, tjugo, tjuugo, tack för mig!

Kunde dock inte relatera till nånting i "fem myror" på dagens extremt sega distanspass i regn.
Möjligtvis att jag drömde mig bort så mycket att låten "Där e där, där man inte är, Här e här, där man äär" skulle ha passat in.
Inte så mycket "lattjolajbanlådan" alltså..

Tillbaks på bomullsfältet

Efter att ha fått sprungit nästan fritt i över 3 sommarveckor med endast en enklare fotboja vid min ankel, så att jag inte helt ska glömma, är jag nu tillbaks i slaveriet.
Såren efter piskrappen på ryggen som precis hade börjat läka...
Semester slut, arbete tar vid.

Jag känner trots detta nu en stor inspiration att träna, efter några dagar av lite lättja med bara nåt lugnt pass.
Så här jämn inspirationkurva har jag ALDRIG haft under dom år jag sysslat med idrott.
Jag ser som vanligt fram emot sensommarens och höstens tävlingar där man "avslappnat" kan kötta på.
Hallelujah!

Slå ihjäl tid

Vad spelar det för roll att utsikten är fin, när skallen bara är inställd på att tävla MTB SM?
Man tittar men man ser inte.

Det är inte speciellt roligt att gå och vänta på en eftermiddagsstart, kanske till och med bland det värsta som finns, men när allt är över och man kört skapligt så har man glömt all tråkig prestationsångest-tid.

Idag kördes ju då XC-SM i Rättvik och jag var med.
När jag värmde upp så var jag osäker på om mina slöa ben skulle hålla för det oändliga antalet små branta backar, det lite trögrullade sandunderlaget och alla kurvor, men när starten till sist gick så var benen plötsligt helt okej, nästan på gränsen till riktigt bra faktiskt.
Fick lugna ner dom lite efter 1.5 varv så att jag inte skulle bränna slut på dom, eftersom en ganska lång åktid var att vänta,
Jag gjorde ett ganska stabilt lopp med en liten svacka i mitten och slutade på en klart godkänd 15e plats med mina SM mått mätta.
Den genom tiderna näst bästa XC SM placeringen för mig (kom 13e 1998 i H30)
Visst jag fick stryk av några som jag kan slå, men jag hängde även av andra som kan slå mig ganska ordentligt.
I det här startfältet på den här banan så är jag inte så mycket bättre än 15e.

"Hemligheten" med att jag för en gångs skull gjorde ett riktigt bra SM lopp var att jag inte toppade mig mer än nåt annat lopp, jag lättade ingen cykel i onödan eller exprimenterade med nåt nytt, utan jag körde ett tryggt pålitligt program som jag är van med och som funkar annars.
Och det är nog hemligheten som kanske fler som aldrig lyckas komma upp till sin kapacitet på just SM skulle ta efter.
Jag vet sånt här, för jag har misslyckats att komma upp till min kapacitet på just SM några gånger.
Typ nästan alla som jag deltagit i..
Men inte i år, och inte 1998.