I den milda decembergrå-gröna metropolen Rosersberg, körde vi ännu ett cyclocrossrace! En chock för kroppen denna gång. Kom ändå igång efter att ha tappat en del efter första kvarten. Försökte hänga med snabbare åkare lite väl långt vilket ledde till en viss skuld av syre o brist på hjärtslag, avsaknad av ben o tappad intelligens...? Men paniken redde ut sig o jag var "bara" drygt 4 min efter vinnaren i mål, efter drygt 45 min på TUFF bana. Mitt i intensiv vinterträning känns det, o det smakar blod.
Hjärtat slår lugnare nu, o lungorna känns renare, blodet rinner lättare. Riktig frid infinner sig i några få timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar