Framstegets martyr eller framtidens hjälte. Vilket skulle jag bli idag, när traditionsenliga o oerhört prestigefyllda motionsloppet Roslagsrundan på 14 mil, avgjordes i underbart försommarväder?
Som vanligt var det ett stort gäng i början av loppet som hängde med medan tempot var lite lägre. Ett ALLTFÖR stort gäng tyckte jag, som inte gillar stora grupper med flåsande gubbar. Fick som "vanligt" göra ett ryck efter ungefär en halvtimme o vips så var vi bara 4 kvar i täten.
Vi hjälptes åt ganska broderligt ända in mot mål. Höll 35 km/h i snitt med vattenpaus på nån dryg minut.
Hade planerat spurtögonblicket in i minsta detalj. Kanske för små detaljer, för när jag började spurta så hade dom andra redan börjat en bit bakom mig o drog förbi när jag skulle börja gasa. Räddade en "pallplats" med lite möda iallafall.
Men det var jag som gjorde det avgörande rycket så vi kom loss, så jag får väl kalla mig framstegets martyr som offrade mig o tog initiativet. Framtidens hjälte blir jag nog aldrig, eftersom man har framtiden bakom sig?
Och den tog man aldrig vara på, eller nåt?
2 kommentarer:
Tycker nog att du var dagens hjälte! I morn ska jag plåga mig igen blir jag inte bättre så då j-vlar!
I ett motionslopp är alla hjältar...
Skicka en kommentar