I ett svagt ögonblick under gårdagen, fick jag ett ryck o skulle frångå mitt planerade träningsschema!! Det blir lätt så när man är lite desillusionerad av plötslig sviktande form. Men mellan första o andra mackan i morse slog klokheten ner i mig, och jag bestämde mig för att skita i att köra motionsloppet Roslagsvåren över 14 mil, och istället köra ett lugnt distanspass på dryga 3 tim, som från början var planerat. Ett skönt pass för mig själv i försommarvädret.
Och vips så hade jag lite stabilitet i själen igen.
En stabilitet som inte blev sämre av en liten "skogspromenad" med katten på kvällskvisten. Blev sittande länge på en sten o kastade kottar som katten jagade.
Kände mig kanske lite dum när folk kom o gick på stigen brevid o tittade på mig, som om jag vore en idiot. Sitta på en solvarm sten i en skogsdunge en fågelkvittrande, häggdoftande majkväll o leka med katten kan man ju INTE göra.
Vuxna karln!!!?
Vart är samhället på väg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar