"Happiness in slavery"

Efter en trött vecka med kvällsjobb inklusive dålig sömn och några extremt sega träningspass dagtid, så blev denna helt lediga fredag riktigt bra och avslutades med 19/11- intervaller och pigga ben o energi för första gången denna vecka.

Vinterkväll i distanstempo

Ibland blir det bättre än vad man tänkt
-0,5 grader
Lätt till måttligt snöfall
Vindstilla
Fint plogade småvägar
Tunt nysnölager
Bra lyse
Snöklädda granar
Bra cykel
Hyfsade ben
Tyst
Mjukt
Rävspår
Ingen trafik
Sent
Och plötsligt hade det gått 2 timmar och klockan var nästan 2200

Skogsluft i lungorna

Tack vare det "unika mikroklimatet" som råder där min xc bana ligger så kunde vi idag köra ett spontant jaktstartsrace på en till 99% snö och isfri bana.
Havsklimatet låg kanske lite väl nära eftersom det extrema högvattnet översvämmade ca 7 meter av den 1,5 km långa banan.
Annars var det nästan chockerande torrt o lite fruset i botten med undantag på ett par ställen.
Jag är extremt inkörd på min hemmabana och hade bra flyt utan att tok-köra.
Fick ändå stryk med 2 minuter på 55 min åktid av GT som inte heller tok-körde.
Hela kroppen får sig ändå en rejäl genomkörare på den intensiva banan.

Min nya träningscykel håller oxå högre status och åkkänsla än vad jag förväntat mig.
Nöjd eller rentav "micke nejd" som gamle kazaksvenske storskidåkaren Vladimir Smirnov sa efter ytterligare en mästerskapsmedalj med ett blodvärde på 195...
Å så var de söndag igen...

46....

...stycken 20/40 intervaller på raken blev det ikväll. Inte rekord men..
Man är rätt rökt när man är klar i alla fall.
Katten kom ner i källaren o kollade till mig 2 gånger om allt var okej.
Jodå jag levde ju men om jag är "helt okej" vet jag inte..
Betydligt lugnare men ändå rätt krävande var det igår, när jag stack ut i gryningen och körde ett skönt distanspass före frukost i det morgonlugna vädret innan snövädret drog i gång.
Det tar på krafterna ett annat sätt... liksom...
Fyrorna i fredagskväll blev hyfsade trots att jag kände mig ickepigg innan.
Blev trött av dom med
På ytterligare ett annat sätt

I övrigt en rätt trist helg som mest bestått av snöskottning, smeka katter och kolla vintersport på TV samt försöka motstå att äta för mycket gott.
2 kg ska bort inom ett par månader.
Nog så svårt om det ska vara "riktiga" kilon

Trettondagsracet 2015

Måste ju skriva några rader om dagens lilla, men ack så envist årligt återkommande vinterklubbrace som körs på forna militärområdet Nordrona.
När det kördes första gången så var jag 29 år. Nu är jag 47. Och lite snabbare tror jag

Trettondagsracet har alltid haft en ganska lättkörd o kort bana, så även i år för att behålla grundtanken att alla ska ha lika roligt o bli lika trötta oavsett förmåga
Hårt fruset i backen och banan dragen (av mig) runt och uppför en av Norrtäljes högsta toppar.
9 st startande
Jag själv hade en hyfsad dag i sadeln och lyckades köra ifrån alla konkurrenter utom en.
Hade framförallt bra driv i uppförpartierna, men var lite seg på dom få flackpartierna som fanns och körde lite på säkerhet i den snabba utförslöpan.
På slutet var jag i ingenmansland, totalt ohotad både bakåt o framåt och tappade lite gnista o fart, samt blev lite trött också.

Kul att föreställa cyklist i låtsastävlingar trots allt..

Haltande träning

Sista veckan så har min träning varit lite ojämn, och detta på grund av att mitt gamla knä inte vill vara med i matchen.
Blir svullen, knakig, mosig o öm i knät.
Precis som vanligt när man har artros
Distanspass ger flest biverkningar, men jag drar mig just nu för alla cykelpass, utom såna som är så roliga att man inte tänker på smärta o biverkningar.
Brukar bli bättre igen efter nån vecka.
Och när knät är bättre så är tillståndet ändå så pass kass att en fullt frisk person skulle sökt läkare...
Men jag är van.
Men det finns ju proteser
Och hagelgevär och gapande munnar..

En annandag

"Löjliga familjerna" var ett barnprogram på 70-talet och en av familjerna hette "Nannandag" eller "en annan dag".
Behöver jag säga att dom var fast i ett uppskjutarbeteende.

Kanske har det präglat mig mer än vad jag tror?

Ville i alla fall inte cykla i morse när jag såg -13 på termometern samt att träden vajade en del för en snål vind.
Men idag var det ju en annandag så det var bara att ta på sig ett antal lager med kläder och genomföra.
Sammanlagt 5 st hade till slut samlats för att cykla träningsrace på en tillfälligt gjord, men ack så jobbig bana i snön, på och bredvid den för mig närliggande badplatsen.

Tur att den låg nära.

Att jag också har namnsdag denna dag faller sig fullständigt naturligt.
Självklart ska ju jag ha namnsdag en annan dag än alla andra...

Julefrid eller Jul-ilska ?

Om det nu finns nån julefrid så infann sig denna litegrann i morse när jag stack ut på mitt nästan traditionella Julmorgondistanspassinnanfrukost.
Friden övergick efter nån timme när jag i den för övrigt väldigt glesa trafiken mötte en hänsynslös busschaufför som färdades i sin SL-buss på en av dom smalare vägarna.
Jag såg detta och saktade in samt körde ut och stannade i gräset/snön utanför vägen.
Busschauffören gjorde dock inte något för att visa hänsyn utan fortsatte i samma nonchalanta fart och väjde marginellt.
Fick typ ducka för backspegeln..

Jävla busschaufför!

Hann inte se vad det var för någon heller!
Det var säkert en sån där Nazist?
Eller en galen muslim?
Eller en slarvig medelsvensson?
DOM DÄR JÄVLARNA!!

Tyckte jag såg en brun skjorta?
Eller var det en turban?
Kanske en SL-uniform?
DOM DÄR JÄVLARNA!!!

Vet ej heller könet på chauffören
Tror det var en morgongrining kärring?
Eller en sur gubbe?
Kanske en hermafrodit?
INGEN AV DOM JÄVLARNA KAN JU KÖRA BIL/BUSS, DET VET MAN JU!!

SÅNA HÄR MÄNNISKOR HAR VI I VÅRT SAMHÄLLE!
VART ÄR SAMHÄLLET PÅ VÄG?

Jul-ilskan avtog med tröttheten och när jag kom hem och fick äta frukost, så rådde julefrid.
För en stund i alla fall

Det kan inte alltid vara lätt men..

Jag fick tummen upp av hastighetskontrollskylten som signalerar om man kör snabbare eller långsammare än 50 km/h på väg uppför Bergsbacken i Norrtälje.
16 km/h höll jag.
Och det gick inte så mycket fortare än så på dagens distanspass, dels pga 3 st cyklister (inkl migsjälv) med trötta ben o skallar och dels pga snål motvind 75% av passet.

Trots föresatsen att INTE fika på dagens pass så gjorde vi det ändå.
Och det blev lättare efteråt.
Och helhetsintrycket av passet blev därmed bra.
Vilket gör det lättare att inspirera sig för nästa pass.
Hårt som lugnt

Frågan är vilket som gör mig till en bättre cyklist?
Tråka sig igenom ett distanspass utan näringsintag?
Eller njuta lite av en liten fika och sedan få tillbaks inspirationen?
En fysiologiskt enkel fråga.
En lika enkel psykologisk fråga.
Och en människa är ju både fysisk o psykisk som nästan alla vet?

Ja!

Lägger in en bild med lite sol, sommar o god dagsform.
Lite uppför på Mjölbybiken i Juni

Det är INTE Juni nu, men på dagens distanspass var det sol hela vägen.
Om nån vecka börjar solen visa sig mer o mer igen
Oavsett om det är mulet

Plötsligt tittade jag upp...

... från ljuskäglan på asfalten under min mörka cykelpendling från jobbet.
Jag såg inget speciellt.

"Billiga lösningar till varje pris"?

Som så många andra år dom senaste åren, så tror jag att jag till sist kommit igång med nån sorts strukturerad vinterträning.
Det hann bli december i år igen..
Och som så många andra år dom senaste åren handlar det om att få ut så mycket som möjligt ur min gamla kropp utan att bränna för mycket onödiga halvdana timmar på cykeln.
I stort sett existerar bara väldigt hårda pass varvat med väldigt lugna pass.
Inget däremellan, förutom en del av pendelcyklingen.
Dom hårda passen är för att bli snabbare, starkare, bättre.
Förenklat
Och dom lugna passen är för att återhämta sig o trivas och därmed bli snabbare starkare o bättre.
Förenklat
Börjar närma mig den åldern när eventuell fysisk utveckling per år är rätt marginell, men ett bibehållande av status skulle ju i alla fall vara önskvärt..

Sen finns det alltid lite tid att vinna i bättre teknik samt optimalt material.
Av erfarenhet vet jag också att planerad o genomförd gedigen fysisk träning ofta genererar ett (i alla fall något) stabilare psyke.
På köpet liksom

Prologhosta

9 personer och 4 st snabba heat a10 minuter, mestadels på småkurvigt gräsunderlag med en liten skogsbacke inlagd.
Det räckte för att man skulle bli illamående och få prologhosta efteråt
Men den korta tävlingstiden gjorde heaten hyfsat täta så det var rätt kul också.
Att jag sedan satt på en riktig cykel som är gjord från grunden att köra i terräng med gjorde inte saken sämre.
Fick en påse skumtomtar för min delade seger

Skum tomte
Skum tomt e?
Skumt om te
Skum tom te

Lite  sär   skrivning  så   här  på efter   middagen

Allt ont har något gott med sig?

I början av april såg jag ut såhär ett tag.
Fick ju smaka tysk jord ordentligt efter ett slarvigt utfört hopp, vilket jag har sviter av ännu..
Detta klanteri ledde till ca 2 månader av nästan löjlig skräck för kanter o stup, men jag bestämde mig för att inte låta den rädda gubben ta över för mycket och jag är efter lite träning nu bättre än kanske någonsin att hoppa o köra i branta branter.
Är också lite mer kalkylerande o tar inga dumma risker som jag inte tränat upp mig på innan.

Gammal o vis som jag är

Den här dagen 2008...

...kom det så mycket snö att när min bil ett dygn senare blev framplogad så såg den ut såhär:

Behöver jag säga att jag pulsade/gick med cykeln/cyklade till jobbet den dagen.

Dessutom var jag ensam på jobbet fram till kl 1400

"Snökanonerna" i Roslagen kan ibland vara nästan lika effektiva som i USA

 

Dags att hänga upp...

...den skitiga cykelcrosscykeln för i år.
Kanske tvättar nån gång i vår?
Det sista framträdandet i klubbens cx serie blev kanske inte nån historisk upplevelse åt nåt håll för min del, utan mer som det brukar vara när jag lite höstfet o ojämnt tränad kör cx på hösten.
Vek ner mig o förlorade dagens KM brons, samt missade den totala 2a platsen i den sammanlagda cupen med 1 poäng.
Var inte värd mer, eftersom jag inte direkt är nån riktig hejare på cykelcross.
Heller..

Lite konstant träning samt lite viktnedgång, plus att jag ska försöka höja mitt menslåga blodvärde nån enhet (vilket inte är helt lätt när man bara har järn, b12 och c vitamin att ta till)
Sen kanske jag cyklar lite fortare igen för en stund.

I gryningen....

...stack jag iväg på ett distanspass före frukost och det blev ett sånt där otroligt skönt pass som bara kan upplevas tidig morgon på endast en kopp kaffe.
Kom in i ett skönt flöde i det gråa men lugna vädret och på dom icketrafikerade torra vägarna, och 2,5 tim  senare var jag plötsligt hemma.
Nästan lycklig.
God frukost sen.
Väldigt god.
Blir nog en återupplivning av morgonpassen före frukost i vinter

Veckans inlägg?

Mest gamnacke halvsovande nånstans inomhus nu.
Däremellan lite intensiv och icke intensiv cykelträning.
Lite alltså.
Idag besök på cykelmässa.
Insåg att jag har sett rätt mycket cyklar i mina dagar.
Inga wow-upplevelser direkt, denna gråa mörka novembervecka.
Känner mig nästan slut som artist typ

Min egen tävling

Idag kördes 4e deltävlingen i CKNs Crosserie på det gamla militärområdet på Nordrona.
Jag var arrangör och tillika deltagare.
En arrangör som lagt en rätt snabb men hyfsat flowig men kuperad bana och en deltagare som cyklade ungefär så fort som han förmår just nu, även om inte det rätta stinget uppför inte fanns där idag.
Det var 12 andra deltagare också och 4a st av dom lyckades slå mig.

Exprimenterar lite med olika sorters väckningspass innan race just nu, och igår körde jag 5 st extremt hårda men korta intervaller med upp o nedvärmning på innecykeln vilket visade sig fungera i stort sett lika bra som min vanliga uppladdning.
Benen funkade bra, men lite "styrketräningsont-känsla" i början.

Tar ju minst ett par veckor att återhämta sig för en otalangfull 47 åring....

Inte så trött som jag trodde

4 män och 2 kvinnor hade samlats nedanför Kvisthamra slalombacke denna ljumma Novemberdag för att göra nåt så ovanligt som att cykla!!
Nåja, det är ganska ovanligt att köra varvlopp 3 tim i sträck på en tuff XCO bana.

Lugn start för ovanlighetens skull
Jag o GT cyklade på i ett för uppgiften lämpligt tempo och jag höll i taktpinnen i knappt 1,5 timme, då GT ökade och började köra varvtider på 12.30, medan jag fortsatte i mitt 13.40 tempo.
Man får inte börja tokköra när det är 1.5 tim kvar...
Då e nog sagan slut ganska snart

Kändes bra, men tyvärr skar jag upp däcksidan på nåt vasst efter 2 tim och fick gå/springa/ rulla långsamt i ett helt varv för att pumpa däcket vid varvning.
Täningsvätskan tätade hyfsat efter lite hjulsnurr och jag kunde återgå till 13.40 tempo.

12 varv blev det i alla fall på den för dagen lite förlängda banan och det var inte så farligt faktiskt.
45 min race på samma bana med konstant ansträngningssmärta är nästan värre.
Att sänka tempot bara litegrann gör stor skillnad på uthålligheten av naturliga skäl.

Men jag går som en 90 åring utför trappor just nu.