Ungefär exakt!?

 Det är inte så ofta men det händer ibland....

...att jag kör fyraminutersintervaller utomhus, på en hyfsat flack sträcka, gärna med trög cykel.

En sträcka som jag sen gammalt vet tar 4 minuter

Ungefär exakt

Med puls som närmar sig max.

Nästan precis

Och en belastning så hård som jag för dagen pallar med.

Med hög cirka-precision

Uppnår även en viss hastighet

Det är jag säker på... kanske.

Nåja, varken mina muskelceller, hjärta o lungor vet nånting om det där, bara att det är en dum hjärna som styr dom o plågar dom

Thäänk gaad its ouver!

Det ska väl va en rubrik oxå?

 

Mellan ett snöväder och nästa regnväder, passade vi på att köra en timme vinter-xco på "galne" Gunnars exemplariskt skottade bana. 

Riktigt bra förhållanden trots att inte marken hunnit frusit riktigt. 

Och jag var inte ringrostig alls faktiskt

Bra flyt i småhala förhållanden är en av mina favoriter, och sån här träning ger kroppen en komplett genomkörare och tinar upp vilken frusen själ som helst.

Även min.

Det var kanske ändå det vettigaste man kunde göra en sån här gråkall annandag.

Trots en del tvivel innan.

Minst sagt..

Världens bästa cykel(?) i vintermiljö

Training high...?

Hög på den chokladkaka jag mosade i mig till maten, eller möjligtvis pigg av dom bara halvhårda 20 sekunders-intervallerna som jag körde igår, stack jag ut i den mörka Decemberkvällen för lite kort långdisstanscykling. 

Blev sådär fylld av energi efteråt och kände mig sådär självklar som man alltid önskar att man gjorde.

Och i morgon är det Julafton, och i år är äntligen den sociala pressen på min sida.

För i år ska man ju INTE umgås i onödan!!

Skönt va?

Analog monologträning

Sedan några år så tränar jag helt utan nån form av elektronisk utrustning som mäter det jag gör.

I alla fall när jag cyklar distanspass

Inget mäter min hastighet.

Inget kan registrera mina hjärtslag.

Inget känner kraften jag har i mig eller i mina ben

Ingen klocka som stressar mig

Det är bara det viktigaste kvar:

Jag, cykeln, min inre monolog och den omgivning jag cyklar i, och det är väl det som egentligen är grejen med cykling.

Snart kommer man väl på nåt som läser ens tankar när man tränar.

En sån utrustning skulle jag inte heller vilja ha

Skulle ta sån jävla tid att analysera dom filerna...

Jodå, jag hade faktiskt min elektroniska telefon i bakfickan och kunde därmed dokumentera ännu en väldigt grå och mörk dag!

Svarta ringar

 Kvällsjobb denna vecka o dagens träning blev trötta fyraminutersintervaller inomhus med med förkortad vila mellan

Med svarta ringar under ögonen och bräckligt psyke, fick jag kämpa för att min hållning på cykeln inte skulle bli likt dom klassiska fylleuttrycken: Cykelrygg och svängd hängnacke.....

Det är inte alltid roligt.

Distanspass med Luciadopp

Piffade idag upp ett grått halvtrist distanspass i mängden med ett luciadopp i  Erken. 

2 grader o finregn i luften och ca 2 grader i vattnet

Adrenalinpåslag de luxe, följt av värme o lugn i systemet

Liksom alla andra extremer här i livet så är kallt vatten bara kallt, inte mer.

Man klarar det mesta med livet i behåll, fast man tvivlar alltför ofta.

3 timmar cykel o 3 sekunders simning dagens träning.

Badvideo på @stefan.larsson.1967

Kvälltidningsrubrik

Rekordtråkigt väder utanför och jag uppnådde 36 st 20 sekunderintervaller vilket är rekordmånga ända sedan ett tag sen då jag nådde det högsta antalet på nästan 50 st likadana intervaller.

Det är rekordet

Som snart kommer att slås om det fortsätter såhär

Svettades rekordmycket för att vara kl 1630 en lördagseftermiddag

Jag är idag rekordgammal, och faktiskt äldre än vad jag var igår! 

Man får alltså gå tillbaks 1 dag för att hitta en dag då jag nästan var lika gammal, vilket är alarmerande för om det fortsätter såhär i många år till så kommer jag i värsta fall att dö!

Rekordmånga dör just nu, iallafall nästan, bara 1993 och år 2000 har några månader som är värre.

Ingen minns det men..

Det är rekordläskigt att dö nu

Nostalgitripp till Världens ände?

Jag visste att jag en dag skulle ha cyklat så mycket att jag skulle nå Världens ände!

När vi idag körde ett pass i dom norra länsdelarna med utgångspunkt Hallstavik, så passerades världsmetropolen  Herräng, en plats som ibland brukar kallas just Världens ände.

Den gråa utsikten från slagg/slig-högarna där vi på vårarna i mitten av 80-talet tränade motocross, var i det mesta sig likt.

Förutom passerandet av diverse nostalgiställen så bedrevs passet i sedvanligt misärväder med tidvis småregn och 2 plusgrader, med samtalsämnen som växlade mellan väder, kvinnor o idrott, med inslag av Decembertrött uppgivenhet men ändå med visst hopp om livet nånstans..

Eller har vi kanske nått Världens ände?

Nä inte än va?

Jag kommer få betala för det här?

Idag var det en sån där dag!

En sån dag när man sätter sig på cykeln o benen går av sig själv.

Cykeln känns mjuk o lättrullad.

Medvinden får en att flyga.

Eventuell motvind är bara nåt som brusar i öronen utan att hindra.

Kraften bara finns där utan ansträngning.

Motlut känns inte

Till o med kläderna håller sig varmare o torrare

3 timmar skön solokörning i ljummet Decemberväder med lyse hela dagen

Allt detta trots att jag innan inte kände ett jävla dugg för att köra distans i detta mörka gråväder.

Det är skönt med såna här dagar, men jag bemöter dom med viss skepsis

Det är nåt lurt när nåt känns för bra. 

Jag kommer få betala för det här nån dag?

Eller har jag redan betalt in??

                                             

KM i Nakencykling!

Den här helgen för 19 år sedan i liknande grått väder som nu, gick CK Norrtäljes hittills enda (inofficiella) klubbmästerskap i nakencykling!

3 skrattande deltagare, där jag själv ingick, körde 3 varv på en kort enklare MTB slinga endast iförda cykelhjälm.

Ingen såg det som tur var.

Men nånting jag minns väl.

Idag var jag i alla fall iförd cykelbyxa o cykelskor när jag körde 4 minuters intervaller i källaren.

Sen blev jag liggande där på golvet med kudde under huvudet och benen högt o lyssnade på musik med lite endorfiner i kroppen.

Rätt skönt faktiskt

Men kanske inte så sensationellt att jag kommer minnas det om 19 år..

Halvhjulad

 

Min gamla S Works 26 tummare i kolfiber och XTR hjul som på senaste 7-8 åren tjänstgjort som vintercykel, rullar ändå rätt lätt på sina slitna däck och det är ju bra!

Idag på distanspasset på otrafikerade vägar fick jag dock erfara att andra vintercyklar kan rulla lättare....

Trots prat-tempo så fick jag hela tiden kompensera för att hålla jämna steg.

Halvhjulad i drygt 3 timmar.

Det begriper du väl att det tar på krafterna!!!

Das Aufschlutning

Avslutade Novemberhelgnöjet att spontanrejsa cykelcross, med att köra på den klassiska banan på Nordrona, vilket är den snabbaste banan av dom vi kör.

Sällan har man så hög puls som i slutet av den så kallade sjukhusbacken och denna gång kliade det faktiskt i hjärttrakten när jag maxade på några varv.

Överlevde dock detta och det är bara en dag kvar tills jag överlevt ännu en Novembermånad.

Men man ska inte ropa hej

Innanför denna breda bröstkorg jobbade i dag ett mushjärta på högtryck..

Auf Wiederseende!

Jobbigt faktiskt!

 

Tom blick ut i tomma intet

Jag valde sällskap framför solokörning på dagens distanspass, vilket hade både för o nackdelar.

Fördelen var ju just sällskap

Nackdelen var att jag inte fick välja väg 

Miltals på mjuka blöta sega raka grusvägar tillhör väl inte favoriterna för mig och jag blev trött av allt gnetande i skiten i det gråaste av Novemberväder.

Jobbigt faktiskt! 

Men om 4 veckor går vi mot ljusare tider igen!!!

Jag är stark faktiskt

Typ

Historien om historien

Denna soliga Novemberförmiddag ägnades åt att rejsa lite improviserad cykelcross på smålerigt underlag i utkanten av klassiska Porshankenskogen i Norrtälje

Det är det man ska göra i November om nån undrade.

Fajtades lite med lite otränade fd grekiska MTB-marathonmästaren och fick spurtstryk till slut.

Bjöds på fika efteråt dessutom, så det var ju toppklass.

Mycket soltörstande folk i rörelse i området där vi körde idag.

Både glada o sura ansikten såg man.

Och jag såg ett väldigt vackert ansikte

Men det är en annan historia

Som är historia

En historia som egentligen aldrig har börjat

Blev iallafall smuts på cykeln...

I dont feel....anything...

...sjöng Trent Reznor ut högt i mina högtalare när jag ikväll körde fyraminutersintervaller i källaren på innecykeln.

Och jag kände inte så mycket heller faktiskt!

Man försöker ju ibland att inte känna nånting övriga livet oxå

Med blandat resultat....

Utebliven eufori

En av många anledningar till att man håller på med hård konditionssport är att man efter ett plågsamt pass får nån eller några timmar av skön frid i kropp o själ.

Men ibland inträffar inte det av olika anledningar, och idag var det en sån dag.

Körde cykelcross vid min grannbadplats och trots rätt bra fart i kroppen skaplig känsla under racet så kändes det lite trist efteråt

Kanske var det den gråa Novemberdagen som sen överväldigade mig väldigt mycket

Kanske kan det kännas lite tjatigt ibland med att plåga sig på cykel rätt ofta...

Kanske var det..?

Men jag vet med över 30 år av idrottande av olika slag så kommer dagarna med eufori tillbaks och ibland med sånt genomslag att man känner sig osårbar et tag.

Så är det.

Fredagen den 13 e...

......har det ju varit idag och jag kan inte säga att jag har haft nån speciell otur direkt.

Har bara haft en skitdag lite allmänt så det har nästan känts som att....det var otur att jag vaknade i morse

Men nu ska jag snart våldtäktsduscha bort den här dagen så blir det alldeles säkert bättre i morgon.

Novemberdistans

 

Att ha bra dagsform en grådaskig dag i November är ändå skönare än en skitdag i den vackraste sommaren.

Kanske inte var superpigg idag, men ändå tillräckligt bra för att tycka det var helt ok med duggregn o mörker.

Varierade vägar med både havsutsikt, skog o asfalt och bra uppslutning för att vara Onsdag

Man hinner med att snacka en del på 3,5 timmar, trots avsaknad av fika just idag.

Så man sitter inte BARA o stirrar in i framförvarandes bakskärm...

Och lider

Det är aldrig försent att ge upp

 Förhalade söndagsångesten med lite cykelcross i Mellingeholmsparken, Norrtälje idag.

Nåja, cykelcross o cykelcross, hela startfältet körde på MTB hoj, men formatet i övrigt cykelcross.

Dom flesta kämpade på så bra dom orkade, medan andra gick efter ordspråket:

"Det är bäst att ge upp tidigt, så man har det gjort sen när man inte orkar"

Men det är frivilligt såklart.

30 min högintensivt fysiskt arbete var det, och det kändes rätt bra för mig, som vanligt.

Och en stor del i detta. är att min vikt i år är med rätt bred marginal på rätt sida av 70 kilos-strecket.

Kroppstatus: Slank o vältränad

Världens sämsta fotograf "skjuter" sig själv.

Jag är oftast lite för ointresserad av fotokonsten för att få till bra bilder när jag fotograferar.

Kastar iväg ett gäng shots ut i tomma intet får att se om det likt bingolotto i alla fall är 

nån siffra som hamnar rätt.

Kanske kan ha en utställning där alla mina misslyckade foton skulle visas.

Det är en konstform som kräver sin otalang och flera år av misslyckanden..

 "A lifetime of fucking things up, fixed in one determined flash"

Skulle Trent Reznor ha sagt...

Farbrorn som inte ville bli stor

På fältet utanför där jag bodde för rätt länge sedan nu, så kördes första racet i traditionsenliga cykelcross-serien vi kör varje höst på random ställen i trakterna runt Norrtälje.

Lite fajter om placeringar lite här o där i startfältet på olika nivåer o spridda åldrar.

Kanske har men inte samma brinnande eld för att köra dom här rejsen numera, som för några år sedan, men det är ännu ett bra sätt att hålla hösttristessen borta, och även att hålla mitt motto att man ALDRIG ska sluta leka.

Vad det än kan vara man leker med.

En halvfet, mätt o trött gubbe är inget jag varken är eller vill bli på ett tag.

Hellre världens äldsta magra, hungriga o hyfsat pigga pojke.

Håll käften gubbjävel...?

Bara varulven är vaken

 

Likt en galen varulv så vaknade jag till liv av fullmånen efter en trött fredagseftermiddag.

Korta intervaller på racercykel med lyse. Kände mig stark. Och ännu starkare efter passet.

Om man alltid gick omkring med den känslan av styrka, självförtroende och klara tankar som man har timmen efter ett väl genomfört träningspass så hade man fan varit typ president eller rockstjärna eller nåt.

Helst rockstjärna.

Apropå rockstjärna så dök plötsligt ett gammalt minne från påsken 1998 upp i mina tankar under nedvarvningen i mörkret och dimman.

Det var en sekvens av en blöt krogkväll, då en tjej föll för mig för stunden, eftersom hon tyckte att jag var lik en då välkänd rockstjärna som hon beundrade.

Jag minns att vi pratade om Kurt Cobains död på vägen hem till henne

Och att jag vaknade i hennes säng, extremt bakfull.

Kände mig inte som en rockstjärna direkt...

Det snöade när jag gick hem på förmiddagen.

Hon flyttade till Nya Zeeland senare.

På andra sidan jorden

Så långt ifrån mig som möjligt...

 

The perfect drug

Med lite moral lyckades jag komma ut tillräckligt tidigt i morse så jag iallafall hann cykla lite i solsken på mitt onsdagspass.

Och där satt man o vevade landsvägsracer i dryga 3 timmar, tänkandes endast dom sundaste av tankar.

Eller var det syndiga...?

Så har det varit jämt.

Och som vanligt passerade en ledig dag extremt fort.

Idag är det viktigare med en snygg insikt i kameran, än att få en fin utsikt över fjärden.

Skulle vilja påstå att jag är högst medelmåttig på båda...

"Somewhat damaged"

Efter en extremt trist regndag "firade" jag tidiga Lördagkvällen med ett pass innehållande 40 stycken 20 sekundersintervaller, och liksom svettades ut min eventuella frustration i källaren till hög musik.

Som vanligt på min gamla trotjänare som varit med i 9 år snart och har fungerat oklanderligt varje gång.

Merida spin-road med remdrift o verklighetstroget magnetmotstånd.

Börjar bli lite rostig av svett o drägel, men vad gör det?

Blev lite trött på dom tio sista intervallerna.

Det här är oxå ett sätt att leva.

Jag bromsar fortfarande på is.

Hal is.

Men det bär väl iväg åt nåt håll iallafall?

"Vill ni åka med i taxin"?

Jag satt o käkade lunch på en högt belägen restaurang i Norrtälje häromveckan, då en äldre sävlig herre med viss möda reste sig för att gå och åka med den taxi han beställt.

På vägen ut frågade han nästan alla yngre kvinnliga gäster inom räckhåll om dom ville åka med i taxin, säkert bara för att vara snäll, men oxå för att det kanske även för en riktigt gammal gubbe kan vara trevligt med kvinnligt sällskap.

Om så bara för en kort taxiresa.

Men ingen ville åka med.

Han frågade till och med dom tjejer som jobbade på restaurangen..

"Nej tack, jag jobbar" blev det vänliga svaret

Jag har på sistone lätt motvilligt registrerat mig på en känd dejtingsajt för att se vad som händer.

Det går hittills "lite sådär" kan man säga.

Dom enda som gillar mig är ju gamla tanter som till o med är äldre än jag..

Trots att mina kanske optimistiska preferenser är satta på 35- 48 år.

Kom dock på mig själv häromdagen när jag skickade likes till ett par 30 åringar..

Likt gubben på lunchrestaurangen så chansar jag hejvilt för att eventuellt få med mig några yngre kvinnor.

VILL NI ÅKA MED I TAXIN ..!!!??

Ingen svarar

Ytterligare ett nonsensinlägg!

 För att kunna skriva nåt om något så måste man få lite nya intryck mellan varven.

Kanske inte haglar med nya intryck just nu...

Så jag lägger ut en bild på trä-doseringen från dagens mtb träningsbana, där i alla fall 6 st personer blev lite svettiga o glada för en stund.

I väntan på nån sorts julafton eller nåt?

Alternativ träning?

 

Jorå det blev ett ben o ryggpass på gymet på förmiddagen, och det var lite roligare än förra gången.

Armar o axlar fick sen lite träning naturellt på eftermiddagen då jag fällde en mindre tall, en mindre lönn och en medelstor hasselbuske på tomten, för att en liten ek och ett litet äppelträd ska få lite mer ljus.

Såklart med handsåg.

För att inte störa katten.....

Känner alltid lite smärta i mitt hjärta när lite större träd fälls, och när man kvistar av stammen så känner man sig lite som en brutal slaktare.

Började inte grina iallafall

Ingen cykelträning utomhus idag, men ett pass på innecykeln á 10 gånger 1 minut.

I övrigt så bromsar jag på is...

Jag skjuter det framför mig

 Min ganska trevliga Cube racercykel får i år räkna med att vara med lite längre in på hösten.

Man vill ju försöka skjuta  den halvtröga premiären med vintercykel-aset så långt fram det går.

Slitaget på racern beräknas därmed öka med svindlande ca 300 kr per år.

Cykelglädjen ökar betydligt mer än så..

Typ.

Smuts på trevlig Cube racer

Vintercykel-aset. Delvis baserad på min sista 26 tum tävlings-mtb.

Egentligen oxå rätt trevlig för att vara Vintercykel-as

Idag kördes iallafall några timmar racer o solsken med skapliga ben men med trött skalle.

Igår mtb träning hos GT på sveriges finaste träningsbana

Vem ska jag föreställa i morgon?

Vi får se..

          

                                                 

                    

Istället för Lasse Kronér

 

Fredagkvällar höst o vinter senaste året brukar jag, mest för välbefinnandet, tillbringa på innecykeln i källaren körandes intervaller till hög musik, följt av ligga på matta på golvet med benen högt och ännu högre musik, där jag sjunger ut i tomma intet, inför ingen.

Och mår bra

Men jag känner mig inte riktigt redo för källaren än, så denna kväll monterades för första gången vintercykelbelysning på landsvägsracern och jag körde istället min intervallsommarrunda i oktobermörkret.

Känns som man är skitsnabb i den relativt korta ljuskäglans sken, och på dom små krokigare asfaltsvägarna nästan lite tv spel-känsla.

Fast på riktigt!

Det är oxå extra skönt att träna hårt ute i friska luften, när dom flesta sitter o kollar på typ Doobidoo på tv o blir lika feta som Lasse Kronér var innan han bantade...

Sjunger dock inte så mycket när jag tränar utomhus.

Kanske nån hör mig o ringer polisen, alternativt psykakuten....

Vaknade på fel sida

Min lediga onsdag är oftast den bästa dagen på hela veckan, men inte alltid...

Kände mig kanske lite priviligierad vid frukost o vid morgonpromenad i skogen, men sen....

Tillbringade en del av förmiddagen på gymet och det var riktigt jävla tråkigt, och jag fick inte ens endorfinkicken efteråt, trots att jag körde så pass hårt att jag fick knädarr när jag besökte diverse affärer senare.

Efter stödvila en stund mitt på dagen, så stack jag ut med landsvägsracern knappa 3 mil för att snurra ur benen lite, men blev liksom förbannad och otålig på slutet och körde typ tempolopp sista 5 km för att eventuellt känna mig lite nöjd.

En svag känsla av frid infann sig motvilligt.

En sak blev jag iallafall fall varse denna dag.

När jag innan cykelpasset bytte om till "cyklist" så råkade jag se mig själv i spegeln, naken i bara benförlängare och underställtröja.

Då insåg jag att det fulaste som finns, är en naken man i bara benförlängare o underställströja.

Inga bilder på det...

Put me back on my bike....

 ....var det sista brittiske cyklisten Tom Simpson ska ha sagt innan han segnade ner o dog på Mount Ventoux på Tour de France 1967, full av droger o tömd på vätska.

Lite så kände jag idag när jag efter några dagars seghet skulle ut på ett mtb distanspass i blandad terräng.

Men efter nån timme var det som om proppen släppte o jag kände mig pigg som en tonåring på slutet av dom 3 timmarna i höstmiljö

Fick detta lite bekräftat då jag på en stig i utkanten av porshankenskogen möter en ung mamma i ca 25 års åldern med sin ca 5 årige son som tittade storögt på mig när jag passerade.

Mamman uppmuntrande till sonen: "Såg du killen på cykeln, va snabbt det gick?"

5 årige sonen imponerat: "Jaaa"

Jag är 53 år gammal så det känns ju lite smickrande att bli kallad kille av en 25 årig kvinna.

Hade istället inte varit konstigt om deras reaktion på att möta en 53 åring hade blivit följande:

5 årige sonen högt o tydligt: "Mamma såg du vilken tjock gubbe!!"

Mamman högt viskande: Tyst , så får man inte säga!"

Så om man vill imponera på 5 åringar o bli kallad kille vid 53 så ska man börja cykla

Cykla är liksom grejen

Med allt

.

"Trebackarlång"

 Med en höjdskillnad på svindlande dryga 35 höjdmeter så är denna landsvägsbacke, känd som "trebackarlång," en av dom längre i Roslagen.

Jag gillar backar men det är nånting med längden och lutningen, och kanske den rätt trista miljön runt denna backe som inte passar mig alls.

Mången gång har jag blivit frånspurtad, avhängd eller bara jävligt trött i denna backe, då jag kört landsvägsrace här.

På dagens distanspass så tog jag den dock från rätt håll, nämligen utför...

3 timmar landsvägsracer i vindstilla o rätt behaglig temperatur.

Själv.

Fick roa mig åt att hälsa lite på hästar, kor o katter som dök upp här o där längs vägen..

Hade varit kul o se nåt lite mer exotiskt djur nån gång, typ kvastfening.. eller eller en flock dvärgschimpanser...

Men jag tenderar allmänt att önska mig lite för mycket osannolika saker ibland..

Dagens musikslinga i huvudet: "Underneath it all" med Nine inch nails

Höst

 

Fått några fina cykelpass i helgen, varav dagens innehöll några halvslöa varv på Gunnars fina bana.

Det blev plötsligt höst, och som vanligt hann man ju knappt reagera innan sommaren var över.

Men det är ingen ide att ha ångest över det.

Det är egentligen ingen ide att ha ångest över nånting överhuvudtaget.

Ungefär såhär...

 ...har veckan tillbringats, förutom att jag varit på jobbet mellan varven...

Efter denna rekordkorta säsong så infinner sig ändå denna känsla av att det är skönt att få vila lite från prestation.

Nu väntar kravlösa träningspass ett tag.

Redan.

Men jag o katten kan det här med vila.

SM 2020 i Göteborg

Det blev till sist ett SM även i år, och detta på fina och delvis nybyggda, utslagsgivande banor i Göteborg.

När jag såg startlistan i H 50 klassen innan tävlingen så fattade man att det skulle bli svårt att ens nå topp 20 i det 29 man starka fältet.

Det fullkomligt kryllade av folk som tagit SM medaljer o sverigecupvinnare i olika klasser genom åren, och jag är inte en av dom.

Har en 9e plats på SM i H40 och enstaka 2a o 3e platser på sverigeuptävlingar i h40- h50 som bäst.

(När stjärnorna stått rätt och solen lyst i ryggen, plus lite medvind...)

Men jag gjorde ett väldigt stabilt lopp o slutade 12a efter att ha tappat 11e sista kilometern.

Nöjd som fan, då H50 klassen har blivit stenhård i år o värre blir det nästa år.

Om jag gjort ett sånt här lopp när jag var nybliven H50 klassare 2017 så hade jag ungefär placerat mig strax utanför pallen, sån stor skillnad är det i konkurrens.

Har haft en otroligt skön känsla på cykeln i år i allt ifrån maxprestationer till superlugna distanspass.

Nästan varje gång.

Vetefan vad som har hänt.

Skillnad mellan jobb och arbete

Vi var 5 st likasinnade som inte jobbade idag, men istället utförde hårt stimulerande arbete.

Viktigt arbete.

På cykel, på fin bana i skogen.

Där är man bara slav under naturens krafter o köttets lidande en stund.

Sen är man friare än någonsin

En stund iallafall

En glimt från dagens träning

 

Krokodiler i taket...

 ....kunde man kanske ibland se när man i sina lite yngre dagar vaknade riktigt jävla bakfull med skakningar och ångest.

Ikväll körde jag lite intervaller inomhus och tog tydligen i såpass att jag började se gigantiska spindlar i träningsrummet i källaren

Varje höst kommer det in minst en sån här så kallad större husspindel i min källare och årets var inte den största , ca 12 mm kropp o 40 mm ben.

Kan bli nästan 20 mm i kroppen o 75 mm ben!

Dessutom kom det in en kvällsjagande stor bålgeting genom det öppna fönstret så jag fick sitta o ducka lite för den oxå.

Via en plastlåda med lock blev dom förpassade utomhus en bit bort.

Men kanske är det jag som är det största odjuret i källaren?

Några varv till...

.....på Gunnars bana blev det denna lediga höst-onsdag, och det var lite regnigt, blött o halt dagen till ära 

Blev inte superkvalitet ansträngningsmässigt, men xco-träning är bra träning även om man bara kör på.

Blev ifrånkörd, som vanligt.

Yttre menisken i högerknät ville åka med runt, som vanligt.

Rann gammal unken svett ner i munnen från hjälmen som behöver tvättas, som vanligt

Var ganska otaggad innan träningen, som vanligt.

Var lycklig efteråt, som vanligt.

Gott med mat efter träning, som vanligt

Blev senare sovtrött, som vanligt.

Sov med katt, som vanligt

Ledig onsdag tog slut ovanligt snabbt, som vanligt.

Tävlingsbubblan

Har tillbringat helgen i Huskvarna/Jönköping och kört 2 st tävlingar vilket ju inte är så vanligt i år.

Bra arrangemang på kanonfina banor som vanligt i dom trakterna.

Tyvärr lite tomt o öde enligt folkhälsomyndighetens rekommendationer...

Jag gjorde bra race både i Huskvarna o i Hallby, men placeringarna var kanske inte så imponerande med en 13e o en 9e plats .

H50 klassen börjar ju mer o mer fyllas på med  folk från getingboet i h40  som blivit äldre men är lika snabba. Så man får helt enkelt räkna med att klassen börjar bli stenhård.

Jag är dock närmare täten tidsmässigt än förra året så det visar iallafall att men inte har blivit sämre

Det var kul att åka iväg o leva lite i tävlingsbubblan en helg och tro att man är typ proffs för ett tag.

Man glömmer alla eventuella bekymmer och tänker bara cykel o prestation och får rejsa skiten ur sig.

Skönt!

Ljuva September

 

Fick nästan en hel bonusledig dag idag då jag idag bara jobbade 2 timmar.

Sällan kan jag fånga dagen så bra som när man blir ledig, då man varit inställd på en arbetsdag.

Tog racercykeln o vevade lugnt i 2,5 timmar i underbart Septemberväder

Lite trafik, svaga vindar o solsken.

Lätt topp 3 på årets skönaste pass

Och dagens textslinga som spelades upp för mitt inre, var sedan några år avlidne Olle ljungströms  knarriga tolkning av "Minns i november, det ljuva September, då solen styrs med silkes-tömmar"

Upprepat X antal gånger.

"En vanlig dag, med heroin, det räcker för mig..."

....är oxå en textslinga av Olle ljungström....

Tävlat!!!

 Den extremt sena säsongspremiären ägde rum idag på Järfälla XCO, lite lätt "pandemianpassat".

Det var kul och gick rätt bra trots lite ringrostighet i skarpt läge plus lite ovana med blött underlag till en början.

Blev en 3e plats i klassen efter ett stabilt lopp med lite sköna fajter med folk i H30 o H40.

Det är skönt att se att idrottsevenemang i Sverige inte kräver munskydd som i en del andra länder.

Då hade jag inte deltagit.

Risken att smittas med eventuella sjukdomar utomhus på cykeltävling är ju obefintlig.

Då är det i så fall ungefär lika befogat att ha hörselskydd för att undvika hörselskador till följd av ljudet av vinddrag i utförslöpor...

Köra med parasoll på cykeln för att undvika den farliga UV strålningen från solen...

Smuts får inte stänka från bakhjulet då bakomvarande cyklist kan få det i munnen o drabbas av harpest eller sorkfeber

Mitt sista exempel uppfylls redan av dom flesta cyklister, nämligen tvång på rakade ben för att undvika att fästingar fastnar i benbehåringen o kryper upp på benen o DÖDAR DIG!!!!

Fästingar ÖKAR nämligen i antal i Sverige vilket det finns en stor ORO för!!!!

Nu ska jag spotta i händerna och gå till mataffären o trängas med hostande pensionärer.

Lite haltande...

 ...blir träningen dom 10 veckor om året då jag jobbar kväll, men gårdagens mtb distans där vi körde runt Vätö i skog o på väg var ändå rätt najs.

Lite sommar kvar ännu

Blöder ihjäl!

Den vanligtvis förekommande och återkommande o upprepande musik/textslinga jag brukar ha i huvudet när jag tränar och tävlar har oftast nån förankring i hur det känns i övrigt för dagen.

Bra dag är lika med lite positivare trall i huvudet

Sämre dag är lika med nån mer melankolisk låt

Idag hade jag en bra dag på cykeln när vi träningsrejsade på Kvisthamrabanan, men hade ändå en melankolisk textslinga som jag upprepade då o då.

Ett stycke ur Kents gamla låt "Kevlarsjäl"dök upp när det sved i benen..

"Och så blev du mitt sår, ååh jag blöder ihjäl, du stack ett hål i min kevlarsjäl!!!"

Detta kan ha ett samband med att en duva dödskraschade i mitt fönster i morse och när jag fann den utanför dörren när jag tog ut cykeln, så låg den där med bruten nacke o blödde ihjäl den stackarn.

Duvan lades senare på stigen där räven brukar gå, så den iallafall dog till någons nytta.

Kvar blev bara en pöl av blod.

Gymträning när det är som sämst..

Var lite gråmulet idag och jag gick till gymet för att träna mina extrema muskler lite.

Det händer ju inte så ofta för min del då jag helt enkelt inte tycker att det är speciellt kul.

Och jag fick alla mina negativa föreställningar om gym bekräftade idag.

Nästan bara halvfeta o hel eller halvstarka män som luktade illa

Dom få kvinnor som var där inne när jag kom var borta innan jag ens hunnit värmt upp 4 min på roddmaskinen.

Nej, inte en illaluktande gubbe till, tänkte dom kanske när jag kom?!

4 min uppvärmning på roddmaskinen kändes oändligt långa trots medelmåttig ansträngning.

Det spelades enbart helt värdelös intetsägande rockmusik från 80 o 90 talet i högtalarna.

Dålig luft trots AC.

Jag var rekordsvag på alla övningar.

Knakade oroväckande i mitt dåliga knä.

Uppgiven nedvärmning på roddmaskin

Och i duschen efteråt stod en korpulent man och pustade i vanlig ordning med duschmunstycket djupt inbäddat mellan pung o anus

Tog en annan dusch utan löst duschhandtag....

Bilden nedan där jag symboliskt "kämpar" med 1,5 kg hantlar i hallen hemma visar ungefär (kanske något överdrivet) hur låga vikter jag kör när jag gymmar.

OCH hur lik jag är självaste Hulken....

En "easy spin" med kränkning

 Jag hann bara cykla några kilometer på mitt lugna landsvägspass innan det kom en hårt kämpande man iklädd t-shirt o badshorts cyklandes på en knakande billig racer kanske från XXL o blåste förbi mig

Inte så svårt då jag höll ca 25 km i timmen på lätta växlar.

Jag fortsatte dock i min lugna fart, så blev ju denne man nöjd för dagen iallafall och han svängde snart av mot Norrtälje

Men en viss irritation infann sig ändå, och min inre "7 åring med mindervärdeskomplex-dialog" blev ungefär som följer:

"He He tror du inte jag kan cykla snabbare eller"...? "Jag skulle kunna köra skiten av dig"..! "Jag ska faktiskt cykla betydligt längre än dina 2 mil".... "Min pappa är mycket starkare än din pappa"......osv......

Men eftersom jag är typ vuxen så jag njöt istället av ett skönt pass runt Roslagens största sjö Erken som för dagen stank av en blandning av dy, skit och lik, förmodligen till följd av nån algblommning.

Sommaren 1980 hittade man en indisk man i Erken i form av ett mördat lik.

Kanske var det hans stinkande förbannelse som låg över sjön???

Cykelbyxbadade för säkerhets skull vid hemmabadet vid avslutat pass i någorlunda rent bräckt Östersjövatten iallafall.

Rakt ut genom dörren

 

Inga problem att motivera sig att komma ut o träna denna finväderhelg.

Bara att kliva ut i det optimala vädret och köra

2st pass igår med ett lätt vevpass på racern på morgonen och XCO race på Gunnars bana på eftermiddagen.

Och i kväll blev det ett sånt där skönt blandat kvälls-mtbpass på blandade stigar o vägar.

Och benen känns nästan konstigt bra!

Enhörningen har två horn?

Raceprepp inför....inget..?

 

Jodå cykeln är raceklar och jag är vältränad och lätt

Ja! 

Det var väl typ allt...

Jo jag ska klä upp mig lite för katten oxå..