En "easy spin" med kränkning

 Jag hann bara cykla några kilometer på mitt lugna landsvägspass innan det kom en hårt kämpande man iklädd t-shirt o badshorts cyklandes på en knakande billig racer kanske från XXL o blåste förbi mig

Inte så svårt då jag höll ca 25 km i timmen på lätta växlar.

Jag fortsatte dock i min lugna fart, så blev ju denne man nöjd för dagen iallafall och han svängde snart av mot Norrtälje

Men en viss irritation infann sig ändå, och min inre "7 åring med mindervärdeskomplex-dialog" blev ungefär som följer:

"He He tror du inte jag kan cykla snabbare eller"...? "Jag skulle kunna köra skiten av dig"..! "Jag ska faktiskt cykla betydligt längre än dina 2 mil".... "Min pappa är mycket starkare än din pappa"......osv......

Men eftersom jag är typ vuxen så jag njöt istället av ett skönt pass runt Roslagens största sjö Erken som för dagen stank av en blandning av dy, skit och lik, förmodligen till följd av nån algblommning.

Sommaren 1980 hittade man en indisk man i Erken i form av ett mördat lik.

Kanske var det hans stinkande förbannelse som låg över sjön???

Cykelbyxbadade för säkerhets skull vid hemmabadet vid avslutat pass i någorlunda rent bräckt Östersjövatten iallafall.

Rakt ut genom dörren

 

Inga problem att motivera sig att komma ut o träna denna finväderhelg.

Bara att kliva ut i det optimala vädret och köra

2st pass igår med ett lätt vevpass på racern på morgonen och XCO race på Gunnars bana på eftermiddagen.

Och i kväll blev det ett sånt där skönt blandat kvälls-mtbpass på blandade stigar o vägar.

Och benen känns nästan konstigt bra!

Enhörningen har två horn?

Raceprepp inför....inget..?

 

Jodå cykeln är raceklar och jag är vältränad och lätt

Ja! 

Det var väl typ allt...

Jo jag ska klä upp mig lite för katten oxå..

En sån där "Harstagg"

 #ännuensåndäromänskligtlångochvärdelöshashtagsomingenorkarklickapåochdärförgårintedennaattklickapåochävenommankundesåskulledeninteledanånstansöverhuvudtaget

Det här med att grilla kött!

 Denna ljumma Augustikväll verkade alla dragit igång sina grillar för det luktade grillat kött överallt.

Att sitta o grilla är bekvämt och smakar gott, man blir fet och ger ofta ett illamående efteråt.

Själv grillade jag genom att köra intervaller på landsvägscykeln.  

Och mitt kött blev verkligen genomgrillat.

Att sitta o grilla sig på cykeln är obekvämt, kan smaka spya, man blir inte fet och man mår bra efteråt!

Jag har lärt mig att cykla!

Tog min hardtail ut till klipporna på Väddö för ett dopp i havet idag.

Som vanligt  på sistone så snurrade benen av sig själv så till den grad att jag knappt märker att jag cyklar.

Jag liksom bara åker med.

Och funderar

Och sen är jag plötsligt hemma igen efter en halv dag

Man ska veta att jag alltid varit förespråkare av LUGN distanskörning, men denna sommar har jag kört ännu lugnare.

Detta har lett till att jag orkar köra hårdare på kvalitetspassen.

Det var skönt på klipporna iallafall.

Det var inga människor i närheten så jag tog ett NAKENBAD, och det var överraskande skönt i vattnet. 

(Tyvärr inga nakenbilder!)

Inte bara raksträcka

Skulle till Sala för att köra träningsrace på annan ort för en gångs skull...

Vaknade för tidigt

Kände som vanligt lite separationsångest när jag sa hejdå till katten

Var fridfull när jag tankade i Norrtälje

Blev plötsligt allmänt frustrerad i Rimbo

Blev lite rörd när jag såg en kaja flyga fritt o bekymmerslöst över åkern i Gottröra

Sjöng högt o glatt till P3 musik vid Knivsta

Blev nostalgisk vid Uppsala

Övade på dialekter i Morgongåva

Blev uttråkad på Salarakan

Körde träningsrace med 1000 kurvor o 20 passager där betydligt mer övning skulle ha behövts

Avslutade med styre i ett träd med vurpa och ont i axeln o lite stukad tumme

Stukat självförtroende

Om det finns nåt mer att stuka där?

Passerade Sala från andra hållet utan att märka det.

Blev avundsjuk på några sovande kor på en åker vid Vittinge

Fick brutalt lågt blodsocker i Järlåsa

Livsfarlig yr, trött o skakig bilchaufför i 1,5 mil

Kravlade in på första bästa mack utanför Uppsala o intog  mycket blodsockerhöjande föda

Mackpersonal misstog mig möjligen för full eller med svår Parkinsson

Kommer ihåg Uppsala iallafall

Svor högt som fan i Gottröra

Och igen i Rimbo

Körde om långsam husbil innan Finsta

Började må illa av all blodsockerhöjande föda i Norrtälje

Kom hem och våldtäktsduschade i Utlunda

Att vilja tvätta bort en dålig dag

Noga

Sykklade jettefort

De kåm många lekkamjatej idag när vi lekte sykkeltävling.
De va lite ojättvist för nåra sykklade snabbaje än mej.
Men ja sykklade åxå jettefort.
Fortaje än nåra andja.
Det stenkte jord från bakjulet när man kålla bakåt
Bråmsade så det sladdade ibland.
Håppade i skitstora håpp så man flygde flera meter.
De va asabjanta backar åxå
Och det jorde ont i benen o man andades jettefort så de nestan sved i halsen.
Men ja sa inget till dom andja.
De skule va pinsamt.

Näj ja blir stor ska ja sykkla ännu snabbaje

Ejentligen så e ja best

"Håller upp en fasan"

Dubbelt upp! (Men inte för mig.)

Denna avmagrade man med arbetarunderarmar pallade bara ett träningsrace idag, eftersom jag tyckte det fick räcka med 3 mil transportcykling till o från första tävlingsplatsen samt 45 minuters race.

Känslan i kroppen var rätt bra o jag lyckades iallafall haka på flerfaldige mastervärldsmästaren och ständigt stillgoingstrong-gubben Tommy Olsson i ett varv av 5 möjliga                                             

Dom andra galningarna fortstsatte sedan till nästa bana hos Gunnar för ett till kort race efter lunch.

Där agerade jag dock publik och talanglös fotograf som efteråt fick radera alla bilder, för dom blev totalt värdelösa...

Det här är vad man sysslar med på helgerna...

Och i veckorna

En vanlig ledig Onsdag.

Jag har nu i 3 år haft privilegiet att att ha möjligheten att bara jobba 4 dagar i veckan.
Självklart blir det lite mindre pengar in, men vad gör det.
Jag är ju rik!!
Iallafall om man jämför med stora delar av jordens befolkning.
Och dessutom rikare på fritid än dom flesta i arbetsför ålder.

Idag lite sovmorgon, sedan bra xco träning på Gunnars bana, sedan följde jag mat o sovklockan ett par timmar, följt av trädgårdsarbete på eftermiddagen.

Hade tid att kolla på fjärilarna i mitt speciella fjärilsparadis-hörn av tomten, fylld av purpurmejram o annat vackert vilt växande.

I morgon som alla andra dagar sommartid, fladdrar dom nog precis lika fritt där i solskenet.
Men då är jag på jobbet...
Men det var jag inte idag!

Skönt.

I andra banor!!!

Efter ungefär miljoner träningsrace på Kvisthamrabanan på helgerna så körde vi idag på en annan bana!!!

Vi var 6 st som tog oss an Jonathan o Hampus hemmabana vid vattenfallet vid Brölunda.

Här utsätts man för rätt många höjdmeter men inte så branta sådana, men långa småstökiga backar både uppför o nerför, vilket är jobbigt och sånt som iallafall jag behöver träna på.

3 st såna där cyklister var för starka för mig o jag fick som vanligt kämpa på i ensamt "majestät" men med hyfsat drag för att vara mig. 

Sen badade vi bort svetten i en sån liten sjö att det finns risk för akut fiskdöd till följd av detta..

Och jag blev helt jäwla wäck när jag kom hem, men soffan stod ju där o katten väntade tålmodigt.

Det tar på krafterna att vara en superhjälte?

Singö

Dopad med egenbryggt te av Äkta Johannesört från egen "odling" styrde jag idag landsvägscykeln mot Singö

Där va det fint. Endast en lätt havsbris störde vattenytan något och gjorde luften sval.
(Man ser även att horisonten lutar, vilket den alltid gör när jag fotograferar)

Återigen en fin cykeldag där jag i stort sett suttit i sadeln mellan kl 1000 och 1500, med avbrott för en fika.

Grodkokning...

...är ett lite okänt begrepp om socialdemokratisk politik som jag inte orkar redogöra för nu, men metaforen är att om man lägger en levande groda i en kastrull o höjer värmen väldigt långsamt så lurar man o vänjer den att ligga kvar tills den slutligen är kokt.
Höjer man värmen för snabbt däremot så hoppar den såklart ur kastrullen o målet att få den kokt nås inte.

Idag var det jag som blev ordentligt genomkokt
.
Vi körde en träning på Gunnars fina bana bakom hans hus och när tempot i början inte var högre än att det var Kontrollerat Stefantävlingstempo på första varvet, följt av Vanligt Stefantävlingstempo på 2a varvet och sedan Okontrollerat Stefantävlingstempo på 3e, gjorde att jag kunde hänga med Gunnar i just 3 varv av dom 7 som kördes.
Om jag försökt hänga med ett varv till i det ökande tempot hade förmodligen grodan exploderat.

Fick gå tillbaks till Kontrollerat Stefantävlingstempo resten av varven..

Väldigt bra för mig med grodkokning idag, för hade tempot varit max från början hade jag nog bara blivit syrafylld, lat och okokt. Vilket det lätt blir när man inte har så många att fajtas mot i övrigt.

Men vi var iallafall 4 st som blev mer eller mindre kokta o va nöjda med det för dagen.

En sorts belöning

Dom första tramptagen brukar oftast direkt avslöja dagsformen och idag var det trögt o surt i benen och lite motivationstomt i skallen.
Men det dök ju ändå upp lite folk på träningsracet i på Kvisthamrabanan (som vanligt) och när vi väl började köra så kändes det ju riktigt bra i hela det kroppsliga systemet faktiskt!

Ibland verkar nån sorts universal kraft påverka en så att det liksom ska jämna ut sig längden
Känns det lite för bra ett tag så kommer så kan det väldigt snabbt bli för jävligt ett tag.
Och när det känns segt o tungt så överraskas man rätt ofta av att det helt plötsligt känns bra.
Som en sorts tröst eller belöning för att man ska orka hänga typ 2000 år till på korset, med händerna fulla av spik o skallen full av taggar.

De e livet de

(Obs! Jag är inte religiös!)

Är hon bekräftelseberoende ?

Hon spanar in mej från håll.
Med sin vackraste o mest förföriska blick.
Jag brukar kunna se i ögonvrån att hon kanske tittar lite svartsjukt, när jag inte ger henne full uppmärksamhet.
Men sedan ser hon mig i ögonen.
Länge
Stora pupiller.

Nånstans melllan bedjande o krävande
Jag tittar tillbaka.

Ibland dyker hon bara upp o stryker förbi mig nära.
Så nära att jag kan snudda vid hennes mjuka kropp?

Som för att visa sin närvaro.
Men plötsligt försvinner hon lite undvikande.
Uppmärksamhet på hennes villkor.
Hon vet att hon är fin
Men ändå lite ängslig
Hon talar till mig med sin mjukaste stämma.
Men inte alltid.
Lite arrogant.
Men så plötsligt som från ingenstans stryker hon förbi nästan onödigt nära, så att jag kan känna hennes doft.
Hon har makt över mig


Alltså, det är såklart min bortskämda katt jag skriver om igen här!
Tror jag......?

Förövrigt så träffade jag dessa fina kor när jag stannade för en kisspaus på dagens cykelpass.

Dom såg snälla ut så jag ville klappa dom.

Men

Det var en stor ful fet tjur med korta ben i hagen oxå som hade företräde.

Alltför många fula feta tjurar med korta ben har företräde på dom som jag vill klappa o krama just nu tycker jag......

En chock!?

Vinglig gick jag ut från gymet efter det första besöket där på rätt länge.

Känner inget stort behov av styrketräning eftersom jag tycker jag pressar systemet ganska hårt ändå och jag har tillräckligt med muskler för att framföra en cykel i hård terräng, och jag vill ju inte bli tung av eventuell muskelmasseökning.

Lätt vill jag vara.

Men högra knät är ju såpass dåligt att jag måste underhålla lite för att inte tappa muskulatur på ena benet.

Och jag tränar nästan bara rygg o ben.

Det var som överallt numera rätt avslaget på gymet och jag började försiktigt den här gången, men som vanligt så gick jag ju dit hungrig, och efter 45 min så började jag skaka av lågt blodsocker och trots att jag stödköpte en cola på väg hem så skakade matkassen efter matinköp.

Styrketräning är alltid en liten chock

Kommer att fä träningsvärk.

Men det blir nog som vanligt mellan gymet och mig.

Max en gång i veckan ett tag o sen rinner det ut i sanden...

 

"The return of the giant hogweed"

Den fruktansvärda invasiva arten jättebjörnlokan som i värsta fall kan ockupera en hel vägkant!!!!!
Kanske båda sidorna av vägen till o med!!!!!
Lutad mot den står ett redskap, byggt o ägt av en individ av annan invasiv art, som har annekterat, äter upp o förstör hela jordklotet.......
Nån måste göra något!!!
Åt jättebjörnlokan alltså.

Denna vädermässigt iallafall halvdana dag tillbringades för min del på racercykeln med ett långpass med avbrott i mitten för finlunch a 250 kr
Bra ben idag, men med ett sinne som inte varit såhär grått på sommaren på 20 år för att vara exakt.

Det kan ju inte vara roligt jämt....

Diffus gubbcykel i spöregn....

...heter detta konstverk, som inte kräver så mycket av betraktaren för att denne ska förstå att det föreställer svensk sommar från sin lite tråkigare sida...

Nåja, det var soligt o varmt hela förra veckan och veckan innan det och idag hann jag faktiskt med att (som vanligt detta märkliga år) köra några friska varv på nytrimmade banan i kvisthamra plus lite till innan regnet kom.
Då kan man slappa i soffan med gott samvete iallafall...

Men om det fortsätter såhär resten av semestern kan nästa konstverk komma att heta "Diffus skrikande gubbe i spöregn"

"Dravel"

Cyklade en del på grusväg idag. Gick lite halvtrögt som vanligt.
Men sen kom jag ju på att nuförtiden heter det ju Gravel!

Sådär coolt amerikanskt
Och fy fan va ballt o coolt allt blev!!!

Nu måste jag köpa Gravelkläder o Gravelcykel.

Gravelhjäm. 

Börja lyssna på värdelösa 70-talsgruppen "Grus i Dojan"?

Men mina planer blev grusade...

Som tur är.

Pix bloggar om vardagen

Jag har kattlucka men min tjänare öppnar alltid entredörren. Behöver bara jama lite...

Åt viket håll finns det mest sorkar idag då?

Ääh det får väl bli stenmuren idag igen, i utkanten av mitt lilla revir..

Där är det nåt!!

Som vanligt äter jag upp fångsten på vardagsrumsmattan, min tjänare gör alltid ren den efteråt och han berömmer mig till och med. Sork är bra för hälsan säger han.

Å shit va mätt jag blev. Sova en stund. Min tjänare sover oxå mycket. Särskilt när han suttit på den där tvåhjuliga saken ett tag...Men jag gillar honom ändå.

"Take a cup of coffe and a quick romance"

Skön lugn solocykling på småvägar upp till Grisslehamn å tillbaks idag.
Där checkade man av svindyr lunch på L8 i hamnen och deras goda fisksoppa.
Lite brygghäng i hamnen o avslutade med lite kaffe med tillbehör OCH en såkallad quick romance.

En quick romance är då för mig en liten flirt med valfri attraktiv kvinna som man får nån form av kontakt med på cafe, restaurang eller liknande.
Bekräftelsekicken man får av en sådan varierar allt ifrån några sekunder upp till en dag.
Sedan oftast en kortare saknad i några sekunder men i värsta fall betydligt längre
Dagens quick romance var av det kortare slaget följt av några sekunders lättare depression.

Man får däremot inte köra quick romance för många gånger med samma person.
Detta leder oftast bara till förväntningar och besvikelser.

Jag kan sånt här.....


Passade sedan på att köra lite grusad stig med landsvägsracern ut till Albert Engströms atelje.

Albert var inte hemma, men jag tar lätt hans plats som ångestfylld konstnär med utsikt över havet.

Medan jag var därinne passade jag på att ta en spegelselfie i den stora spegeln och jag fick en perfekt bild av mig själv i det vackra ljuset.... Men.man ska visst kolla i kameran o inte i spegeln...
Och mitt inre motstånd mot kameror lyser igenom ordentligt här....

På vägen hem så kom jag på det!!
Sådana här varma dagar är det absolut bästa man kan göra att cykla lugna landsvägspass.
Men man måste nog vara såpass tränad att man inte behöver anstränga sig så mycket för att hålla skön vindfläktande fart.
Jag mötte o cyklade om många som kommit på samma sak idag.

Ps "Take a cup of coffe  and a quick romance" är en textrad ur en låt av sång o skojmannen Robban Brobergs lite okändare verk från typ sent 80 tal.

Faktiskt en heeelt värdelös låt.

Bara ett konstaterande!

Om man först cyklar förbi ett ställe där det luktar extremt mycket påkört,dött o ruttet djur och man sekunden senare får en spyfluga i halsen med typ samma smak.
Då spyr man!

Ett sånt där vanligt sommarinlägg

Jag o min bror GT styrde denna varma dag ut till Väddö/Björkö för lite havsbad o fika i Simpnäs.

Blev en del asfaltsnötande med MTB hojarna men det var det värt.

På väg hem vid barnens ö blev det ett extra svalkande dopp med komplett cykelmundering inklusive skor, dock utan hjälm.

Det svalkade i några kilometer

Vet inte vem som vann Mr wet bikeshirt?

Alla i juryn la ner sina röster.

Ljus

Ljus klädsel idag och fantastiskt väder och trots lite segt morronhumör innan passet så snurrade sen benen otroligt lätt.

3,5 timmar distanspass på trafikglesa roslagsvägar i mitt så kallade vevtempo.

Ingen nämnvärd vind. sol  o 25 plus

Ja man kunde egentligen inte klaga på nånting.

Jo förresten det skulle möjligtvis kunna gå att klaga på att det inte fanns nåt att klaga på.

Och att det inte finns nåt att klaga på är ju nästan det värsta?

Krossa mig då!!

Ibland ger man ju sig in i något fast man har stark vetskap om att man förmodligen kommer att bli krossad.

För dagen blev jag föga förvånande krossad av 4 st starka cyklister på träningsracet på Kvisthamrabanan.

Alla tillhör absoluta sverigetoppen i respektive klass.

Häromdagen blev jag, kanske oxå föga förvånande, minst lika krossad av att det plötsligt stod helt klart för mig att det tutar väldigt mycket upptaget nånstans.....

Man kan lätt bli lurad av signaler....

Signaler hit o signaler dit.

Väntar man tillräckligt länge så kanske någon svarar.......?

Människan breder ut sig. Del 1 (av drygt 7,5 miljarder)

Att klippa gräs på sin tomt är ju nåt som man gör för att man inte ska bli helt igenväxt och för att vi människor tycker det är fint med klippta gräsmattor.
Dessutom tycker jag att det är rätt roligt.

MEN för dom hundratals insekter i form av skalbaggar, små fjärilar, myror samt sniglar o spindlar som råkar finnas eller lever i min gräsmatta är det ju inte lika roligt.

Varje gång jag klipper gräset så fullständigt massakreras det massor av liv i något som för dom framstår som en stor miljökatastrof, eller rent av en apokalyps.

HÄR DÖR INTE BARA NÅGRA FÅ GAMLA, SJUKA OCH SKÖRA, UTAN HÄR DÖR DET MASSVIS MED UNGA FRISKA LEVANDE VARELSER MITT UPPE I SIN PRIMETIME I LIVET!!!

Mycket tragiskt.

Tycker jag faktiskt!

Ibland

Kanske alltför ofta?

Men åh va nöjd jag känner mig med min nyklippta gräsmatta....!

10 år av förfall?

Jag vet att det är lite patetiskt att lägga ut kroppsbilder på sig själv, men för lite drygt 10 år sedan lade jag ut den här bilden angående min dåvarande yttre fysiska status. Bilden tagen på ett hotellrum i samband med Borlänge tour 2010, i fördelaktigt ljus

På bilden nedan kan man då se min nuvarande yttre fysiska status från när jag steg upp i morse.

(Man slipper se halva mitt trötta ansikte)

Ten fakkin jears läjta!!

Det har inte hänt så mycket faktiskt!!

Kanske är jag ändå skapligt tränad?

Men!

Synd bara att jag gömde mig bakom dörren när gud delade ut hjärta o lungor, och i viss mån hjärna...

Annars kanske man skulle haft medaljer från större tävlingar än från typ KM, DM o Svealandsmästerskap...

Inga kallade, ännu färre utvalda

Under ackompanjemang av lövsångarens välkända och något melankoliska sång i skogen runt Kvisthamrabanan, hördes oxå ljudet av ett emellanåt snabbt frihjulande DT swiss baknav.

Idag körde man ju 4 varv på elitbanan helt själv, och det kräver vissa kriterier för att orka genomföras efter 30 år av cykling

1.  En vältrimmad icke igenväxt bana. (Att köra varv på varv på nån halvdiffus stig på en i övrigt eftersatt bana är något som tillhör 90 talet)

2.  En hyfsat vältränad cyklist. (Den är inte helt lätt Kvisthamrabanan, så otränade o tekniskt oskickliga göre sig icke besvär.)

3.  En bra cykel. (Har under dom sista 10 åren haft förmånen att köra på det bästa märket. Är inte sponsrad så jag nämner inga namn . Men det börjar på S och slutar på pecialized.)

Efter nån timme hade iallafall lövsångaren skogen för sig själv igen, och jag fick kramp i baksida lår efteråt.

Apropå hyfsat vältränad cyklist...

Jag är fortfarande glad....

....att jag inte heter Sten-Roger.

Dagen då alla kvinnor på Berlins flygplats tittade på mig

Det har gått 6 år nu sedan jag åkte på ansiktet i den Tyska myllan.
Har fortfarande lite men av detta i form av en underläpp som är lite stel och som ibland inte hänger med riktigt när jag pratar.

Och den grop jag en gång hade mitt i hakan sitter nu lite vid sidan av..

Tog ett par år att även bli av med skräcken att flyga o köra riktigt brant utför med cykeln, men jag har nu tränat bort det helt, plus att cyklarna man tävlar på har blivit betydligt bättre sedan dess.

Sniglarna hann undan

Det var några vinbärssnäckor som efter nattens regn hade bestämt sig för att använda vår MTB bana i Kvisthamra som genväg i deras strävan framåt.

Och trots att 4 st frustande cyklister körde 4 varv på elitbanan så fort vi kunde, så verkade sniglarna klarat sig från att bli påkörda trots deras hastighet på ca 2 dm i kvarten....
Vad det tyder på vet man inte?
Kanske lönar det sig inte att ha bråttom?

När träningen var färdig hittade jag en fyrklöver i gräset där vi satt o pustade ut.
Det va ju tur.

Det sämsta med det är dock att jag kanske förbrukat årets turkonto redan.

Eller oxå inte?

Det vet man inte heller.

Från Zombie till Prins

Jag vet när dom brukar komma dom där dagarna.
Då jag känner mig helt värdelös o inget är roligt eller värt nåt.
Oftast när jag tränat hårt några dagar o sedan tagit en vilodag.

En liten liten tuva kan då välta mitt lass långt ner i avgrunden.
Idag var en sådan dag.
Och allt detta i ljuset av den finaste årstiden, vilket gör det kanske ännu värre.

Dom brukar kalla mig Zombie på jobbet såna dagar, med all rätt...

MEN!

Jag vet också hur man vänder på steken för det mesta.

Sent kom jag ikväll ut o körde 25 st hårda 20 sek intervaller på racercykeln.
Och när man får plåga köttet lite så vaknar också själen igen o vips så mådde jag som en prins.

Typ

En solig dag i Maj



Återigen så tuktades min veka lekamen på Kvisthamra bikeparks skitjobbiga Elitbana
Vi var denna gång 6 st med blandade åldrar, kön o träningsgrad.

Efter en sådan timme av hårdkörníng så känns kroppen o själen som silke när man trampar hemåt lugnt en solig dag i Maj, mellan hägg o syren.
(Men tyvärr överskuggades dofterna något av att lukten av kirurgtejp som halva mitt ansikte var intejpat med)

Lite mat o sen sova i soffan med katten, sen var mesta delen av lördagen komplett...

...Nästan.

Fin

Ytterligare en fin bild på mig!
Har gjort en såkallad PDT behandling i ansiktet o skalle för att få bort solskador som jag fått efter decennier av utomhusliv o solande.

Eftersom hudmottagningen huserar i centrala Stockholm så fick jag gå igenom halva stan intejpad med kompresser o huvudskydd på väg hem.
Nästan ingen reagerar på konstiga skydd numera.
Kunde i stort sett ha gått genom stan med dykardräkt o simfötter...

Nu är jag fläckvis extremt rödflammig,vilket genererat ett utseende nånstans mellan clown, massmördare och påskkärring.
Det får väl vara så i nån vecka då..

Osynlig för dom flesta

Detta är den levande varelse som jag bott ihop med längst tid i mitt vuxna liv.
Snart 15 år.
Likt mig själv så gillar hon att leka o sova.
Lite försiktig men smart
Få har ens sett henne
Hon ogillar nästan alla människor i hela världen.
Utom mig.
Hon älskar BARA mig.
Skönt att det är så

Tur att man inte bor på Fijiöarna...

….för då hade jag inte kunnat deltagit i dagens träningsrace i MTB xco här i Norrtälje idag...

Alltför många bor på Fijiöarna

Aldrig nöjd

Det har blivit rekordmånga halvflummiga träningspass denna vår, när man bara en fin dag tar nån av cyklarna o bara drar iväg o cyklar.
Lite terräng här o lite landsväg där.
Ingen struktur eller särskilda krav på prestation

Det är just såna pass man kan längta till ibland när man tävlar frekvent o är uppfylld av lite prestationsångest eller kanske mättnad.
Att bara vara en glad fet gubbe som bara cyklar omkring planlöst i finväder i nån sorts halvsnabb medelhastighet o fikar.

Men jag är inte sån.

Det är som att tycka att makaroner o korv är det godaste som finns
Som att älska dansbandsmusik
Tycka att fetma är "trivselvikt"
Och vice versa summa summarum

Jag vill ha lite mer kickar helt enkelt.
Men det får inte bli för mycket av dom.

Jag är aldrig nöjd

Okej nån gång kanske...?

Jämna ut kurvan

Slog mig på fingret häromdagen o fick blånagel.
Detta skapade stort lidande för mig och skulle kunna leda till komplíkationer i form av tex blodförgiftning o eventuell död.
Inget land införde nån lockdown för detta vad jag vet, och slägghammare har inte förbjudits.
Ingen rusning efter skyddshandskar heller.
Det finns inte så mycket studier om hur farlig en hammare egentligen är o ingen vet hur många som skulle kunna dö av ovarsamt användande av detta lömska verktyg.

Så mitt råd är att hålla minst 2 meters avstånd till hammare.

Körde ett omotiverat hatpass på cykeln idag i snöhagel, trots Maj månad.
Det finns få studier om hur många som egentligen fryser ihjäl på cykel i Maj, men jag kunde ha blivit patient zero.
Den som alla söker efter.
Så kunde det ha varit.

I övrigt så är jag mest desillusionerad över att för första gången på väldigt många år inte förbereda mig för nån form av tävlande vid den här tiden på året.
Är i bra form.
Vi leker tävling ibland för att stilla begäret.
Det är minst 200 meter mellan varje deltagare redan efter ett halvt varv.
För säkerhets skull.
Tror jag?

Och
Kvinnor har börjat titta på mig.
Kanske är dom bara betagna av att få se världens äldsta förvirrade pojke, som denna vår är extra förvirrad.

Jämna ut kurvan någon!!!

1 inlägg varannan vecka, typ!

Kan hända är detta endast en lågmäld konsert inför hörselskadade, eller en totalt utslätad blindskrift för människor utan känsel?
Men det är ändå en blogg som i sin enkelhet haft regelbundna inlägg i över 10 år.
Lite glesare med åren dock
Men jag ger inte upp!
Rätt som det är kommer jag på nåt att skriva om.

Ja just det!
Igår fick jag årets 3e punktering när vi var i Sigtuna o körde Nyårsbajken.
Precis när jag kommit igång.
Men luften gick ur däcket jättefort och lika fort ur mig.
Som tur är så får jag bara punktering på små träningstävlingar.

Detta var ju inte så mycket att skriva om, men blev ändå det sista jag skrev i år...

Att vara i beroendeställning?

Det känns så bra att äntligen få prata om detta!

I åratal har jag varit utnyttjad av henne.

Flera gånger om dagen får jag utstå smekningar som jag inte bett om.
På nätterna hoppar hon helt utan min vetskap upp i sängen och väcker mig o stryker sig mot mig.
Ibland sätter hon upp rumpan rakt i mitt ansikte
Jag värjer mig så gott jag kan, men jag låter det ske.
Hon talar till mig med ett språk som jag förväntas förstå
Som ingen annan får höra
Hon kommer o går som hon vill o tar för givet att jag ska ställa upp.
Utnyttjar sin maktposition
Det finns ett otäckt mönster i hela hennes beteende som går ut på att få kontakt med mig.
Det värsta är att folk har sett hur hon förföljer mig vart jag än går o ingen säger nåt!
Man har tittat åt ett annat håll.
Det råder en otäck tystnadskultur.
Det är så tyst att det enda som hörs är:
"Mjau!"
"Nej inte nu"
"Mjau!!!!"
"NEJ!"
"Mjaouu!!!!!"
"Okej då..!"

Varje morgon trakasserar hon mig genom att väcka mig strax innan väckarklockan ringer.
Förmodligen för att visa sin makt med sitt bättre mörkerseende och sin överlägsna förmåga att, till skillnad från mig, bara gå ut och fånga den mus hon vill ha....

/Från en som är underkastad kattriarkatet  #jagoxå

Vi har förgäves försökt nå Pix för en kommentar, men hon har varken tid eller lust att svara just nu.

I lugnet innan stormen...

...genomfördes ytterligare ett distanspass.
Det är 25e vintern på raken som jag vintertränar med cykel, så att vägarna delvis var lite hala gjorde mig inte så mycket.
Men om man nån gång möter en bil på dom lågtrafikerade vägarna så kan man alltid ge sig fan på att man möter dom där det är som mest isigt o spårigt o halt.

Så har det alltid varit

Det är samma lag som bestämmer att det alltid plötsligt kommer massor med bilar varje gång man råkar kliva av och ta en ogenerad pisspaus i vägkanten på en väg där man inte sett en bil på hela dagen.

Så har det också alltid varit

Cykelcross för ledbrutna

Det var en sån där grå Novembersöndag då ingen syns ute, förutom nån enstaka haltande gubbe som rastar sin gamla hund och båda ser deprimerade ut.
Men där på ett fält i utkanten av staden hade 7 st  cyklister samlats för att köra sig trötta på en tillfällig cykelcrossbana.
Tyvärr börjar medelåldern på cyklisterna bli så hög att det allt mer sällan ingår hinder på banorna där man måste kliva av cykeln o springa.
Då skulle halva startfältet dom närmaste veckorna kanske behöva göra sällskap med den haltande gubben med hunden....

Men det blev kul racing ändå trots enkla medel, och en av dom ledbrutna gubbarna lyckades vinna racet.
Stefan heter han.
Ett populärt namn för ca 50 år sedan.

Fejmus!

Aj häv disajded to rait in Inglish from todej, bikås åf de grejt amaont ov visitors on diss blog de last wiik.

Its tajm for mi to tejk a step förder to miit de internatsjonal publik.
Maj selfkonfidens is growin ål de tajm änd soon der ålso will be several hashtags wid nonsens änd sponsornejms at di end ov every post too.

De päst jer aj häv met mäny internatsjonal pipels, for exampel wen i häv travel from ärports akråss de wörld.
Aj ålwejs say "sank ju!" every tajm de stjuwardess fill de kåp ov koffi on de plejn.
Aj ålså tåkt wid a spänish görl at de kar rental.
Shi wörkt der..
Änd every tajm aj visit a supermarket her in swiden der is a män or woman autsajd,  (fråm romeinia or bulgäria år såmsing) ho sejs "HEJ HEJ!! " to mi.
Aj sink dej want maj manej?

Däts haow its lajk to bi ritch änd fejmus!

Baj Baj!

VEM I HELVETE...!!!

Åkte till Östersund för att köra finalen i swecup.
Jag hade som 2a i cupen en teoretisk chans att vinna H50 klassen men behövde vinna finalen och ha lite tur med övriga placeringar.
Detta lyckades inte, trots att jag ledde nästan halva loppet, men blev sedan ifrånkörd o slutade därmed 2a.
Jag är rätt dålig på att köra på trögtrampade o tråkstötiga partier med svag lutning.
Det ingår ju i tävlingar ibland o där brukar jag tappa lite på många konkurrenter, men det brukar gå att ta igen på andra partier...

Problemet denna gång var att 85procent av tävlingstiden tillbringades på trögtrampade stötiga fält med svag lutning...!

Jag väljer att  utnämna banan i Östersund till den tråkigaste jag kört.
Arrangemanget i övrigt var mycket bra.
MEN!
Tävlingsområdet saknar nästan helt potential att göra en vettig varierad XCO bana på, eftersom det saknar ordentlig varierad kupering och en hel del annat.

Man hade dock lagt en hel del arbete på att rensa från vegetation och dra plastband runt i stort sett hela varvet, grusa här o där, byggt lite hopp samt andra bra och dåliga hinder, och funktionärer fanns det gott om.
MEN!
Man kan sminka en gris hur mycket som helst, men det är fortfarande en gris!!!

VEM I HELVETE HAR KOMMIT PÅ IDEN ATT DET HÄR ÄR ETT OMRÅDE ATT ARRANGERA SM PÅ 2 ÅR I RAD MED BÖRJAN 2018?!

Jag är inte bäst i Sverige, men har kört mtb sedan 1992 så jag har rätt att ställa den frågan.
I alla fall här på min blogg som ingen läser...

Kul i Kungsör

Inget tusenhövdat startfält i Tour Modeen i Kungsör idag, men fina banor o bra arrangemang.

Och om man kallar sig cyklist så ska man ju tävla under säsongen mellan April o Oktober.
Minst!
Det är inte alla som kallar sig cyklister som gör det....!
Om fler som kallar sig cyklister skulle tävla under säsong skulle det varit fler startande på såna här tävlingar!

Banan var rätt mycket omgjord sedan jag körde här sist, och det var till det bättre, med mera stig o nån backe extra.
En typ av bana som passar mig rätt bra
Min kropp fungerade normalt eller till och med riktigt bra, så jag kunde ägna mig åt att försöka hänga med 1an o 2an i H 40 klassen vilket jag nästan lyckades med och jag var total 3a i mål och bara dryga minuten efter segraren och ganska svårslagne H 40 åkaren Magnus Petterssen Almby ik och 20 sek från 2an.

I H 50 klassen var vi bara 2 deltagare och jag lyckades vinna den med rätt bred marginal (17 minuter)
Men om inte jag hade kört idag hade det bara varit 1 deltagare i klassen.


Och till sist så finns bara cykelvasan kvar, där ALLA i hela världen ska deltaga.

Bara för att ALLA i hela världen gör det!

Bröt men gick i mål!

Trots favoritföre med regn o lerhalt, så levererade jag inte ett jävla dugg i helgens tävling i Husqvarna, ingående i västgötacupen.
Benen var som sura timmerstockar och balans och känsla för underlaget var helt försvunnet.
Även kämpaglöd lyste med sin frånvaro
Efter 1 varv försvann mina rimliga konkurrenter i fjärran och efter 1,5 varv fann man mig promenerande upp för dom tuffa backarna följt av promenerande upp för dom små backarna.
Stod även still o pratade med mig själv.
Och skrattade åt mig själv

Bestämde mig i alla fall för att ta döfläsket till mål, viket jag med nöd o näppe hann innan det blev mörkt och årsskifte...
Tror faktiskt att det är bara jag i hela världen som kan vara så här dålig ibland.

Hacksta XC

Det var tävling i grannorten Åkersberga idag så det blev nästan för mycket cykel i förhållande till bilkörning..
Det blev ett jävligt jobbigt race för mig idag i det klassblandade startfältet men jag lyckades grisa mig kvar bakom en grupp yngre konkurrenter som jag vet är jämn med i 2 varv, sen var det nästan gonatt på det 3e varvet, men jag grisade och grisade även ett 4e varv och till sist fick jag trots detta spurtstryk av en konkurrent som kom bakifrån på slutet.
14e plats o 2a bland H50
Jag var så jävla trött att jag mådde illa ända fram till kvällen
Det är på gränsen till överjävligt att köra MTB när man får kämpa för varje meter.
Men det har jag snart glömt.

En del av plågan finns med på film och jag syns första gången vid ca 26.40 minuter Här:http://per-kumlin.blogspot.se/2017/08/hacksta-xc-ar-nu-kort.html

Kan hända väntar min sista oxvecka i arbetslivet nästa vecka?
De är ju lite positivt i alla fall

Utanför pallen...

...men ett bra lopp.
Swecup i Göteborg i helgen på regnblöta lite slippriga banor, viket passar mig rätt bra trots att jag kände mig ovanligt osäker före start, för det såg ju så halt ut.
Kanske vurpar jag o bryter sönder min sköra kropp?
All osäkerhet försvann när starten gått och jag trivdes som vanligt bra i det hala o skitiga.
Hade bra ben utom på dom snabbaste tramppartierna och gjorde, trots lite köande på första varvet, ett av säsongens bästa lopp, men blev ändå utanför prispallen.
Dom 3 framför är tyvärr också skickliga i det hala och har varit bättre än mig hela året i övrigt och det var i alla fall anständiga avstånd framåt.
Faktum är att det var länge sedan jag var så "nära" segrartiden i H40 klassen, men jag har varit närmare i H50..

Tog även in poäng i cupen på totalledaren som var bakom mig i helgen
Bra där!

Alingsås MTB challenge

Det regnade o var halt o lite skitigt i Alingsås där 3e deltävlingen i swecup gick i lördags
Gjorde ett hyfsat lopp där jag snällt fick följa lagom snabba cyklister på 1a varvet o lära mig banan eftersom jag inte hann provköra innan, då vi kom dit endast nån timme före start efter 50 mil bilåkning.
Jag var cirka 6,75 ljusår från segern, men jag hade en fajt om 2a platsen som jag förlorade med ett 20 tal sekunder trots att jag ökade på slutet.
Problemet var bara att framförvarande ökade lite mer...

Efter totalt 102 mil bil o en timme cykeltävling så var den Lördagen över.
Vann lite kaffe
Det är gott

SM MTB 2017

Jag gick in på en 7e plats i den ganska tunt befolkade H50 klassen på årets SM i Värnamo efter att ha gjort ett rätt stabilt lopp, utan att ha en kanondag men ej heller en sån där klassisk "SM-fail a la Stefan-dag" vilket ju annars är rätt vanligt med några undantag.
Pendlade mellan 6 o 7e plats hela loppet som för övrigt var lite väl långt för oss H50 gubbar då vi körde endast 1 varv kortare än herr-elitklassen.
Ledbrutna gamla gubbar ska helst inte hålla på längre än en timme på stenhårda XCO banor..
Men jag var faktiskt bara riktigt trött på 3e varvet av 5 och då tappade jag oxå mest tid på mina närmsta konkurrenter.

Banan var extremt rolig att köra men också väldigt utslagsgivande.
En riktig XCO bana


Jag skulle inte ha kommit sist i herrelitklassen och jag hade inte tagit medalj i Damelitklassen med den fart jag igår lyckades få upp med min värstingcykel, trampad av en hyfsat vältränad men ledsviktande man, utrustad med mushjärta som nästan förgäves försöker få ut mitt syrefattiga blod och tickar i 180 slag per minut i över 1,5 timmes tid.
Sånt är jobbigt.

Ajm alajv!

Trots att jag nästan förolyckats ett par gånger sedan jag sist skrev här samt varit i Andorra följt av dödsförkylning, så fortsätter jag att leva.
Fortsätter vara vid liv alltså.
Dessutom har jag blivit frisk, gått på semester och tränar normalt igen.
Joruvarsserrusåatte!

Totalt överlägsen

Jag dominerade stort i min klass i årets Mjölbybiken.
Ingen H 50 var ens i närheten.
Överst på prispallen
INGEN ANNAN ÄN JAG DELTOG.

Startade dock tillsammans med H40 som var ett gäng o H60 och fick passa på att slå så många som möjligt av dom, vilket jag lyckades hyfsat med, och hade en liten taktisk fajt med halvskadade superveteranen Benny Andersson, en kamp som jag gick segrande ur med nån knapp minut.
Jag var lite seg i början o några av  H40 åkarna som jag vet att jag åker jämnt med fick rätt stor lucka på mig men jag tog igen det mesta på sista varvet, men det var ändå 6 st som slog mig.
Ungjävlar!!
Banan i Mjölby är en av mina favoriter i vått o torrt

Fick en handduk i förstapris och står som bruten i resultatlistan.
Så glamouröst kan det vara ibland.

Skulle ha tävlat i Finspång idag, men jag avstod för en gångs skull.

Medelmåttan

I Tisdags när jag tittade till cykeln efter förra helgens fiaskorace fann jag en stor del av orsaken till det extremt dåliga resultatet.
Bakbromsoket hade fått en smäll kommit snett efter vurpan i starloopen och jag hade med andra ord kört hela racet med ett bakhjul som knappt gick runt...
Och jag som bara trodde det var dåliga ben och extrem otalang...

Trots detta var jag VÄLDIGT osäker på min förmåga när vi i Fredags åkte upp till Borlänge för att köra 3 dagars etapploppet Borlänge Tour.
Fick beskedet att jag inte är helt värdelös i alla fall och blev till slut totaltrea i H-50 klassen efter 3 jämna etapper med platssiffrorna 4-3-4.
Hade dock hela tiden en lite medelmåttig känsla i kroppen och körde också medelmåttigt fort och blev medelmåttigt trött.
Jag vet att jag kan cykla lite fortare än så här, men det var ändå bättre med medelmåttigt än katastrofalt, som det var förra helgen.

Den stora tröttheten i Vårgårda

Swe cup i Vårgårda idag.
Tyckte att den jobbiga startbacken kändes rätt lindrig i år.
Men det var tyvärr det enda lindriga.
Flög över styret i nya branta skråkurvan redan i starloopen och stukade höger lillfinger.
(Stukade vänster lillfinger i Lördags så det jämnade ut sig)
Kom ändå upp rätt snabbt o körde ikapp det jag förlorat på ett kvarts varv.
Sen blev jag stum
Så stum att jag tänkte bryta redan efter ett varv men jag bestämde mig trots låg moral att i alla fall köra runt när ändå jag suttit o åkt bil 50 mil på förmiddagen för att komma dit.
Långsam precis överallt

Det blev i alla fall ett av mina sämsta lopp i världshistorien och jag lyckades med konststycket att bli sist av dom som gick i mål i H50

Joråserrusåatte

Inte vilken prisutdelning som helst...

 

Här spelas Nationalsången

Strax efteråt håller Hans Majestät Konungen tal

Följt av bankett på slottet

Inbjudan till idrottsgalan

Vem får bragdguldet?





Intagen på säter...

...hade jag kunnat blivit idag, eftersom jag hatar att vänta på sena starter.
Provkörning av banan vid kl 1030 och start kl 1500 på dagens swecup premiär, blir lång väntan, men det löste sig med att vi med civila kläder tog cyklarna o kollade lite på Säter med omnejd i lugn takt
Kanske hade jag det ändå lite bättre än alkisarna vid ån?

Själva tävlingen löste sig också ganska bra och jag blev 2a i det lilla men rätt jämna H50 fältet efter ett rätt stabilt lopp där jag hade det trögt i början men körde riktigt bra i mitten av loppet samt blev lite trött på slutet.
Gjorde inga misstag egentligen förutom att jag kom på mig själv att bromsa onödigt tidigt här o där.
Man vill ju ha med sig den lilla fart men lyckas få upp..
Vi körde bara 1 varv kortare än elitklassen så det blev relativt lång åktid för att vara tidig swecuptävling.
Jag var en bra bit efter segraren men hade skaplig marginal bakåt också.
Skönt att stå på pallen direkt trots att dagsformen kanske inte var superbra, men den var inte dålig heller så jag kunde överhuvudtaget inte cykla fortare idag än vad jag faktiskt gjorde.

Lite längre

Som traditionen kräver så blev det ett lite längre Långfredagsdistanspass även i år.
Full vintermundering och vintercykel krävdes då det var runt 0 grader hela dagen och varning för snö.
Passerade lite bruksorter i dom norra kommundelarna och fick sedan medvind hela vägen hem.
Benen snurrade på fint och då o då tittade jag faktiskt upp från vägen och såg bland annat blåsippor som sög åt sig dom "varma" och få solstrålarna, eller en o annan förvildad påsklilja i nåt dike som hukade i snålblåsten.
Det mestadels gråa vädret förvärrades av mina fotokromatiska glasögon som gör världen grådaskig även en solig dag.
Jag hatar dom.

Efter 4 tim o 5 minuter så var jag hemma, hungrig och svag.

Nytt skit

Med likadan ram som Kulhavy och likadana hjul o framgaffel som Nino Shurter samt likadana växlar o bromsar som Absalon (utan el) så har jag nu fått ihop 2017 års tävlingscykel och kört ett par testpass och kommit fram till att jag är extremt nöjd.

Kan inte skylla på materialet i år heller.

Bättre än såhär blir det inte.

Jag vann INTE Keps Cup...

...men det mesta var upplagt för detta med en 15 p ledning i tabellen innan start i finalen och bra ben för dagen.
Men jag hann inte börja använda dom bra benen, för dryga 5 minuter in i racet så fick jag som så många andra punktering o trasigt däck efter en lite stenig utförslöpa o sen var den dagen förstörd.
Mycket vassa stenar i Rönninge tydligen.

Blev förbannad!

Kompenserade sedan med att städa hemma, göra saker jag skjutit upp samt missbruka god mat o godis.

Knarka får jag göra nån annan dag.

Akterseglad

Var alldeles för trött, slö o passiv i början av den långa startbacken på dagens keps-cup i Södertälje o fick köa kopiöst i ett helt varv på den trånga knixiga banan bakom långa rader av 14-16 åringar som var snabba i 5 minuter.
Varv 2 o 3 hade dom flesta köproppar passerats så jag i alla fall kunde köra på i den skapliga fart som jag för dagen hade i kroppen.
 Jag blev 2a i klassen och rejält slagen av en fd världsmästare.

Jag är ingen världsmästare.

De e nu de börjar!!

foto: Fredrik Silven

 

Premiär för keps-cup idag och premiär för landsvägscykelpass igår.
Min premiär i H50 klassen idag också!
Alla premiärer gick bra, för att inte säga riktigt bra.

Dagens keps cup race i Täby gick på fina torra banor och en jävla massa startande.
Fick en bra start bland H-40 o H-50 och fick hela loppet fajtas om platserna 4-7 i H-40 och körde på riktigt bra förutom att jag hade väl mycket strul med varvningar på fel ställen på slutet.
Lyckades hamna bakom nån långsam åkare i tamejfan varje utförslöpa på dom smala stigarna o tappade en del tid.
Men det fanns säkert fler som hade samma problem då o då när det är så många startande av olika kvalitet.
H-50 klassen lyckades jag dock vinna rätt övertygande med över 2 minuter till 2an bland dom 12 startande i klassen.
Jag har i allafall minst samma toppkapacitet som förra året o det känns bra när man har tränat hela vintern i källaren och i snö, is, slask, kyla o mörker samt kört träningsrace på 2 personer.
Riktigt kul att vara igång.
"Måntenbajk" e rätt najs faktiskt
Nu har våren övertaget över vintern också o det känns skönt.

En retning och en fövandling

Häromdagen väntade jag väldigt länge med att inta föda efter att jag kört ett rätt hårt pass på gymmet för att reta kroppens system lite.
Jag väntade så länge att jag fick darrningar av lågt blodsocker, och när dörrhandtaget skallrade när jag skulle öppna dörren och släppa ut katten insåg jag att jag behövde äta.

Det var gott att äta då...

Detta beteende ledde till jag fick en mycket värre träningsvärk än vanligt dagen efter (igår) och som den gamla vekling jag är förmådde jag inte träna.
Och som vanligt när jag är lite sliten av träning och precis innan det vänder tillbaks uppåt igen så var jag extremt trött på jobbet idag.
Typ zombie.
Denna zombie sätter sig på innecykeln senare på kvällen o kör specialfyror och gör kanske det bästa inomhuspasset på hela vintern.
Känner mig urstark o tänker nästan dra en fyra till men avstår o mår bra istället.

Summa summarum: En lat människa behöver brytas ner till en zombie ibland för att förvandlas till en stark människa.
Stark en liten stund...

Inte tomgång

Det har varit  lite tomgång på denna blogg på sista tiden, mest pga att jag bloggat sedan 2006 och inspirationen att skriva tryter ibland.
Men det är inte helt tomgång i verkliga livet.
Bara nästan.
Har i alla fall i nån enveten, uppgiven envishet, halvslött kämpat mig igenom ytterligare en ickevinter i min allt snabbare färd mot döden.
Ljuspunkter har varit i skarpt sikte, men dom flesta har försvunnit in i dimman.
Men jag är glad
Glad att jag inte heter Sten-Roger!    (Det har jag skrivit förr?)

Och jag tränar på som en riktig cyklist ibland och som en halvtaskig motionär ibland.
Idag blev det 2 pass
Jag har i alla fall inte lika tråkigt som grannen som varje kväll startar sin kinabyggda fyrhjuling och låter den stå och bullra på tomgång i en halvtimme och möjligtvis gasa till 2 gånger, för att sedan stänga av den igen.
Sånt retar man sig på när man ska fylla 50 om en vecka...

Å så håller jag på o sätter ihop en tävlingscykel, typ mountainbike av det värre slaget till säsongen som eventuellt kan kompensera nån procent av mina tillkortakommanden.