Another perfect day!

Vaknade i soffan o har dreglat en liten fläck på kudden. Snuva. Väntar på bättre tider typ. Tror dom kommer nästa år?
Bara en dag kvar!
Dom har redan börjat smälla nyårssmällar o katterna hatar det o gömmer sig under sängen. Skulle helst gömma mig under sängen själv, tills min förkylning är över. 3 dagar av snuva räcker för att bägaren ska rinna över. Kanske är det därför jag dreglar på kudden?

50

Vilodag i dag o i morron som vanligt. Lite förkyld.
50 träningspass har jag kört sen 24 oktober. Bara missat 1 styrkepass 1 intervallpass o ett halvt distanspass pga den sköna halsbölden jag hade. Mer diciplin o ordning går knappt att finna inom militären. Januari blir lite mer varierat med GRISVECKOR blandat med softveckor. Jag börjar med en softvecka!!!. Sen kommer ordningen tillbaks igen. Har inget exekt schema än, men det blir nåt liknande den här första tioveckorsperioden men kanske lite mer timmar än dom 9 timmarssnittveckorna jag legat på. Det går att få nån timme till iallafall, utan att sprängas.
Cyklar jag snabbare sen då? Ja, rakar jag benen i vår igen så kanske det blir nån sekund per tio mil? Kanske ett näsplåster skulle göra susen? Eller nån ny kolhydratdryck som kommer o är ljusår mycket bättre än alla andra, medan den är i ropet....
När jag är 50 vet jag... inte speciellt mycket mer än idag.

Årets sista

Rapandes vitlök, gav jag mig ut i mörkret på mitt sista kvällspass för i år. Har en vanlig förkylning på gång, (?) den första sedan mars! Kan ju nästan aldrig ursäkta mina dåliga prestationer med att jag nyligen varit förkyld!! Men det finns ju alltid andra ursäkter. För dåligt tränad, är en. För dålig, en annan. Dålig.
Goda chanser för att "vägga" var det ikväll. Hade levt på frukt hela dan o var inte direkt mätt när jag gav mig ut. Men jag klarade 3.07 tim av idogt nötande i cykelsadeln!!! Fantastiskt

Bortom eller utanför?

Klockan på kyrktornet slog åtta i den regniga juldagskvällen. Det var väldigt lugnt på stan när jag cyklade hem från gymet, med undantag av taxibilarna som gick skytteltrafik med festsugna människor som skulle ut o fira på en av dom större partykvällarna för året. För det allra mesta, dom senaste typ 15 åren, brukar även jag sälla mig till denna firande skara, och brukar vara lite full vid det här laget! Dock ej i år.
Det är väldigt svårt att gå emot strömmen ibland, särskilt under julen, den största av masspsykoser. Jag har alltid gillat alternativa vägar, och därför var det tur att några fler än jag, tillägnade julaftons dag med att cykla långpass o fika TRADITIONSENLIGT på Finstafiket.
Trodde dock att jag skulle vara ensam på gymet denna juldagskväll, men två till var lika "tragiska"? som jag, och följde sitt schema. Det är ju Måndag o då står styrketräning på programmet, oavsett om jesus föddes idag för drygt tvåtusen år sen.
Undrar dock om det är bättre att fira jesus i sprit?
Kanske?
De gamla korstågen, syftade ju till att alla skulle ha samma tro o tanke, o dom som tänkte o gjorde annorlunda straffades.
Jag blir straffad idag.
Kanske belönad imorron?

Traditionellt Race

I vanlig ordning kring jul så körde vi ett litet mtb race vid Lundabadet. Alla verkade vara upptagna av andra traditioner, men 3st blev vi iallafall, varav en utan cykel. Några kom förbi med cyklar o va publik i några varv, men nån större publikstämning blev det inte, tror jag? Hörde mest mitt eget flåsande.
En badplats i December är en ganska lugn plats o minnena från sommaren är så gott som osynliga. Lämpar sig bra för lite syraträning. Och syraräning blev det! 181 i medelpuls och 98% av racets 45 min på rödmarkeringen. En jämn hög pulskurva o en småtaggig höjdkurva.
Efteråt fikade vi lite varm choklad o dom sista lussebullarna.
I morron väntar nästa tradition, 3 tim distans o fika i Finstakiosken.
Sen va det nån som sa att det var Julafton i morron oxå!? 

Midvinter

Årets mörkaste dag var det idag. Värre än så här blir det inte, typ...
Minns att jag idag för exakt ett år sen, åkte mina första stapplande skridskoskär efter min knäoperation. Det var soligt o ett tunt snötäcke låg på den nyfrusna insjöisen, blev bländad av solskenet o snön, när jag stod o vilade o tänkte att det var den mörkaste dan på året. Jag fick jävligt ont i knät efteråt, men var väldigt nöjd över att ha klarat att åka skridskor efter att ha gått o haltat i två månader. Så även på den mörkaste dagen, så kan man se ljus.
Som vanligt säger jag nej till julhysterin o firar enbart att man är ledig några dagar extra. Skönt!

Sällskap!!!

Om man vänjer sig ett tag, så kan mänskligt sällskap närmast kännas lite jobbigt. Så kändes det när jag idag gav mig iväg för att köra onsdagskvällspasset. Väldigt van att sitta själv i mörkret o insupa den mörka vinterkvällen. Men så plötsligt idag fick jag sällskap!!! Inte speciellt överraskande så var det Gunnar som blev den förste att hänga med.
Det blev ju en ganska behaglig kväll i sadeln på frusna o snöiga vägar, pratandes om livet eller nåt? Tiden gick lite fortare än vanligt.
Tiden gick fortare mot ålderdom, död och jordens undergång!!!

Grispass...

...en legitimation för grisar? Nej, 6*6 min intervall på spinningcykel. Hann inte med att vila min sköna Kronblomvila efter jobbet och före själva träningen. För jävligt!! Hjärnan är ju fullproppad av KUNSKAP efter en dag på jobbet.......?

En vacker dag...

Sol -1 grad, frostiga träd o sköna ben. Ibland är det fint att cykla distanspass även i december. Folk fattar inte vad dom missar. Det finns ju faktiskt dom som tillverkar kläder åtta timmar per dag, som gör att det inte är kallt att vara ute på vintern. +28 måste det vara för att man inte ska bli nerkyld om man är helt still o är naken...

Motstånd

Det skulle bli skönt att köra gårdagens Julbord ur kroppen på dagens intervaller 5*5 min, men jag möttes av oväntat motstånd! Dels kördes världscupen i skidor på Tv så förmiddan försvann. Sen va det lägga på vinterdäck på bilen, eftersom det kanske blir lite vintrigt? Väl framme på friskis så var det ovanligt mycket folk på gymet där mitt artrosskadade ben skulle få träning i en kvart. Lite stressad kom jag till slut upp på spinningcykeln. Det visade sig att pulsklockan glappade som vanligt, styret lossnade efter halva passet till följd av en trasig åtdragningsanordning och att nån envis människa spelade Michael Jacksons " beat it" i hallen brevid, om o om igen i 55 min av den timme som jag tränade. Klarade alla yttre hot o genomförde envist mina 5*5 planenligt. När jag duschade efteråt släckte dom i omklädningsrummet. Dom ville kanske att jag skulle försvinna? Från jordens yta?

Stjärnfall

Klädde ut mig till cyklist igen. Likt medlemmarna i rockgruppen KISS förvandlas jag från vanlig trist människa till en "respektingivande" varelse, redo att gå ut där o äga... Lyssnade en del på KISS när jag va i tolvårsåldern, dom var lite mystiska bakom sina masker.Jag gillade Ace Freahley bäst av dom 4 medlemmarna, bakom den tuffa masken lyste en sliten trasig själ igenom o det hördes oxå i hans musik. Många liter sprit har passerat genom hans lever. Men dom lever än trots allt. Annat är det med min idolgrupp från tidiga tonåren, Ramones! Där är 3 av 4 orginalmedlemmar döda till följd av alla massivt tobaks, sprit o knarkmissbruk. Värst va det för Dee Dee Ramone, den mest ointelligenta av dom. Han knarkade bort alla sina intjänade pengar, så att han ibland var tvungen att sälja sig till bögarna på gatorna i new york för att få ihop till knark...
Utklädd till cyklist genomför jag ännu ett mörkerpass, o när jag kommer hem är jag trött o sliten, är även lite öm i rumpan. Kanske var det såhär Dee Dee kände sig efter en natt på gatan? Att vara utklädd till cyklist är nästan som att vara rockstjärna!! COOLT!!!

Apropå nåt helt annat, eller kanske inte? Jag såg galet många stjärnfall ikväll, från den svarta decemberhimmlen. Ett av dom va så så kraftigt lysande att jag för mig själv skrek ut i mörkret: O JÄVLAR!!
Ingen hörde...? 

Nödvändigt

Tillbringade större delen av ljusa tiden på dan med att konsumera i kommersens högborg; Täby centrum. Måste spela vanlig ibland oxå. Slapp o andra sidan sitta o nöta cykel kl 9 på morron denna söndag, o det var rätt skönt. Men eftersom minst 3 tim cykel va inplanerat, så va det bara att slå på lyset vid 17 tiden o sticka ut på vägarna i landskapet. Vad man kunde se där va att i nästan varje liten byhåla, tävlas det om hur mycket ström man kan göra av med innan man dör eller nåt? Ljusslingor o julgransbelysningar, lysande hus, tomtar o slädar "o fan o hans mormor". Inne i sina stugor sitter dom sedan o fasar sig över tidningarnas skriverier om "klimathotet". Enda klimathot jag kunde se ikväll förutom att det var typ 10 grader för varmt för december, var att vägen på några ställen var glittrande frostig, när mitt lyse träffade vägen. MIN belysning är iallafall nödvändig. Sen kan man diskutera nödvändigheten med att cykla timtals i mörket, utan större mål än att få avnjuta lussekatter o Oboy när man kommer hem...

Blodsmak

I den milda decembergrå-gröna metropolen Rosersberg, körde vi ännu ett cyclocrossrace! En chock för kroppen denna gång. Kom ändå igång efter att ha tappat en del efter första kvarten. Försökte hänga med snabbare åkare lite väl långt vilket ledde till en viss skuld av syre o brist på hjärtslag, avsaknad av ben o tappad intelligens...? Men paniken redde ut sig o jag var "bara" drygt 4 min efter vinnaren i mål, efter drygt 45 min på TUFF bana. Mitt i intensiv vinterträning känns det, o det smakar blod.

Hjärtat slår lugnare nu, o lungorna känns renare, blodet rinner lättare. Riktig frid infinner sig i några få timmar.

Bara typ en månad kvar, sen ska man sola o bla cykla race till den här platsen: Toppen av Gran Canaria! Inte speciellt exotiskt, men bättre än kallsvensk vinter. På cykeln kan man faktiskt få lite upplevelser även på där. 

Man piper en stund i början.....

.....sen vänjer man sig med mörkret.
Det regnade första halvtimmen på mitt traditionella onsdagskvällscykelpass, trodde det skulle bli en av dom jobbigare passen, men strax innan Kristineholm sken månen igenom o speglade sig i Erken. Med nytt lyse o månljus kändes det nästan lite väl enkelt. Att det sedan är 10 grader varmt på kvällen i december gjorde inte saken sämre. Ganska bekväm och ofilosofisk kände jag mig. Ingen kyla, ingen smärta, ingen trötthet, ingen rädsla, ingen hunger. Man börjar vänja sig... Fick cykla runt kvarteret på slutet, för att få ihop 3 tim och 3 min. Annars hade det bara blivit 2.57 o hur hade det sett ut? ?? En 5 dagars träningsperiod är slut, nu väntar 2 dagar vila.

Slöseri på talang

Man har ju dagar när man tävlar o tränar, som man kan få ut precis det man vill ur kroppen, men dom är inte så många. Idag var det en sån dag. OCH DÅ SITTER MAN O SLÖSAR BORT DEN ENERGIN PÅ EN SPINNINGCYKEL!! Ok det är skönt at kunna hålla 92- 94% av maxpulsen i intervallerna, utan att det gör för ont. Men ingen utom jag vet att det hände. Kändes nästan lite sorgligt efteråt. Man skulle vilja spara dom här dagarna o ta fram dom när det behövs.
Nåja det kommer fler såna, o ibland råkar det faktiskt vara tävling när det händer.....

Men va fan, folk har ju sett UFON, men ingen annan såg det...

Vecka 48

"Snart har helgen vecka 48 tagit slut" sjunger Bob Hund på sin skiva med den genialiska titeln: "Jag rear ut min själ, allt ska bort" från-98. Reat ut sin själ, har man gjort sen man började yrkeslivet, men man lyckas aldrig sälja bort allt....
Det som huggs bort i ena änden växer ut likt en daggmask i andra.?
Veckorna så här i slutet på året är vardagliga o mörka o tiden rinner på som vattnet i diket, (bilden) där jag lekte som barn för ungefär 156,5 år sen, men det är sig ganska likt!

Denna söndag var sig oxå ganska lik dom senaste veckorna, man satt i en klunga cyklister o stirrade i en bakskärm, eller ner på på asfalten framför. Tacksam ändå att jag är frisk, så att jag kunde genomföra träningen idag. Och solen sken från en blå Decemberhimmel. Annars har helgen vecka 48 inte bjudit på några större sensationer. Vad jag vet.....? 

Ligger +

Trots att jag varit sjuk i 3 dar denna vecka, så har jag redan tränat lite smått. Ett lugnt cykelpass i går kväll, 2 varv på en beprövad slinga i utkanten av Stan. Tar 45 min per varv i distanstempo. Och jag känner ingen panik att jag måste komma ikapp. Mina "militäriska" träningsveckor innan denna vecka, gör att jag ligger plus ändå. Skönt. Börjar en ny 5 dagars period i morron o sen rullar det på, vecka efter vecka. Distinkt som takten av industrirock. Grå som en kärnkraftanläggning i Ukraina. Hårt som stålet i en bergborr. Rakt som en väg, byggd av tyskarna under kriget. Inget utrymme för flummig improvisation. Lite mer östtysk idrottsman 1977 sponsrad av staten o lite mindre halvbekväm fet svensk motionär 2006. Mindre stressande att ligga plus. Ungefär som att ha gott om tid på morronen när man ska till jobbet. Gott om tid innan jobbet har man dock nästan aldrig.

Trevlig läsning

Vaknade i morse o kände mig sämre igen, 38.5 i feber o halsen var totalt igensvullen sånär som på någon cm. Kunde se att min halsböld i högra halsmandeln hade "mognat" ordentligt, så jag åkte till sjukan igen där man beslöt sig för att skära upp den o tömma den. Medan jag satt i väntrummet kände jag att det slutade göra ont o en underbar mjölig smak av VAR spred sig i munnen, bölden hade spruckit av sig själv. NICE!!! Behövde bara gå in till doktorn som bara konstaterade att han slapp skära i mig, o jag kunde konstatera att det kostar 250 kr o sitta på sjukhuset så länge, att kroppen sköter behandlingen själv. Hade varit billigare att stanna hemma. Nu är jag frisk igen!!?

Mushrooms

Efter att ha genomlidit ett av mina värsta dygn i världshistorien, med en begynnande HALSBÖLD, fick jag ta hatten i handen o gå till doktorn. Är inte nån anhängare av antibiotika,( har bara tagit det 2ggr i samband med sjukdom förut), men hellre det än döden via kvävning, som höll på att bli fallet. Rätt penicillin vid rätt tillfälle är EFFEKTIVT. Ca en halvtimme efter att ha intagit mögelsvamparna, känner man i hela kroppen att nåt händer. Nu 3 tim senare, är jag som en urvriden disktrasa o dom brutala symtomen är betydligt blygsammare. Plötsligt kan jag höra musik o se färger igen. Vad var det för svampar egentligen?

Inte hundra?

Var totalt färgblind idag, när för en gångs skull Novembersolen visade sin bleka nuna. 11 grader varmt var det direkt på morron. Men tack vare en svullen hals på ena sidan, o allmänt nedsatt verklighetsuppfattning, blev den här dan till en grå massa. Var trots det med o körde söndagscykellångpasset med dom andra, men jag kortade lite o kom hem en kvart tidigare än vanligt. Njöt inte av cyklingen, det var inta skönt att bada efteråt, gårdagens goda hemgjorda pizza smakade sådär o skidåkarna på tv körde bra, men jag brydde mig inte!
En höjning av kroppstempraturen med några tiondels grader pga halsen får allt att bli grått. Be en bön med en spruta knark i armen skulle lätta upp.......?

Dödens trötthet?

En mörk regnig morron för ett par veckor sen, mötte jag Liemannen. Han kom ut från grinden precis bredvid bion, dolde sitt bleka "ansikte" i huvan på kappan och hukade i regnet.
Att möta honom brukar ju betyda bråd död, så när jag den här förmiddan kände Dödens trötthet, blev jag lite orolig! Mina arbetskamrater sa att jag såg ut som en Zombie, o dom är ju redan döda. Vid tiotiden tittade jag mig själv i spegeln o såg vad dom andra såg; En levande död!!
Tänker jag efter lite noggrannare så var faktiskt "Liemannen" en helt vanlig svartrockare som fått på sig stora regnkappan o förmodligen skulle gå till sitt jobb, men det räckte för att jag skylle rycka till o titta två gånger. Och Dödens trötthet som jag känt hela förmiddan, beror nog mest på att jag suttit på en cykel o tränat så flitigt som en 40 timmars veckas kroppsarbetande Stefan kan göra. "Det begriper du väl att det tar på krafterna!!" som misstänkte Palmemördaren Christer Pettersson sa. "Byta med mig då?" sa han oxå.

Enkel resa.

Att komma hem till civilisationen o ljuset från gatlyktorna efter några timmar på cykel i mörkret, har vissa likheter med att vara på väg ner för landning efter en lite halvtrist flygning.
Flygkaptenen: "Ja de här e kaptenen som talar. Vi beräknar landa om ca 5 min,tittar ni till höger ser ni Norrtälje. Vi hoppas att ni haft en trevlig resa och att ni återkommer snart igen. Vädret i Norrtälje är sådär; Ca 6grader varmt o regn"... JA TACK KAPTEN DET RÄCKER, JAG VET VAD DET ÄR FÖR VÄDER, JAG HAR TYP SUTTIT PÅ VINGEN I REGN O BLÅST HELA FLYGNINGEN....!! KÄFTEN!!!
Så kan det kännas att cykla långpass kvällstid, men jag hann inte bli så blöt trots regnet ikväll o inte var det kallt heller, det var bara att trycka på knappen "Ignore rain" några gånger.
Gårdagens vidriga spinningintervaller var värre.

"Där det ska hända, står det still"...

Det blev ingen kvällspromenad för Selma, o hon sitter o surar på dörrmattan. Det har nästan blivit viktigare än mat för henne. Träningsnarkoman?
En trög måndag har passerat in i evigheten. Extermt oinspirerad gick jag till gymet o trodde jag inte skulle orka upp för trappen ens, men den konkava spegeln i omklädningsrummet gav mig lite självförtroende, det var bara att gå upp o bända. Tog i så skallen höll på att sprängas... Ska det kännas i skallen när man tränar magen? 

Sent ska den late vakna!

Kl 9.14 vaknade jag i morse, till o med katterna hade gett upp hoppet att jag skulle komma ur sängen o sov lika gott dom me. Men med tanke på den sjusovare jag en gång varit, så är 9 tidig morronstund. Så här på kvällskvisten efter avslutat intervallpass, kan jag konstatera att det har gått en månad på min vinterträning, och den månaden är nog den mest disiplinerade månad jag nånsin tränat!!! 5dagarträningisträckmed2dagarvila, funkar än så länge kanon. Det inrutade programmet är ett måste för att få en flummare som jag att få struktur. Det kom man på, efter snart 15 år av ganska seriös träning och vid en ålder av snart 40. Sen om jag blir nån promillle bättre återstår att se.
Den infraröda strålen som för över pulsdata från klockan vet väl snart vilket pulsmönster som gäller för respektive dag. Men efter nyår ändrar jag lite.
Jag vill inte bli en robot.

3 bilar o ett vilddjur

Hade mött sammanlagt 2 bilar den första timmen på mitt traditionsenliga kvällscykelpass på onsdagar. Stannade en liten stund mitt på skogen mellan byarna Estuna o Eneby för att lätta på blåsan. Under den minut som jag står där så hinner 3 bilar passera o två av dom saktar in när deras strålkastare träffar mig, min blänkande stråle o min liggande cykel. Dom undrar nog vad det är för dåre som står där o pissar i mörkret. Hoppar upp på cykeln o ska dra vidare när jag hör hur kvistar bryts i den kolsvarta skogen bredvid vägen, det hörs även ett frustande eller möjligtvis ett fnys. Min puls går upp i minst 200 o jag hinner tänka att det säkert är en arg björnhona som ska anfalla o bita ihjäl mig? Kanske en ensam bitter varg? Ett galet vildsvin som kommer över mig o biter mitt fagra ansikte till oigenkännlighet, med sina trubbiga tänder? En rabiessmittad räv som hugger efter hälsenorna? Förmodligen var det en grävling eller möjligtvis en råbock, men det räcker för att jag ska passera Eneby gummiverkstad i typ 65km/h med tuppskinn över hela kroppen. Det rasslar o knakar även fortsättningsvis lite här o där i skogen under resten av passet, men då var jag redan inställd på att dö, så det gjorde inget.
Kolhydratbrist på slutet får mig se upp mot den mörka stjärnhimlen. Dom tre vise männen vill hela tiden att jag ska åka till vänster, men jag tar höger. Jag är ju inte Jesus heller. Hans far uppenbarade sig i det mål mat jag åt när jag kom hem? Åtminstone var det gudomligt gott. 3.04 tim rätt in i träningsschemat.

Den friaste av friheter!

Tog helt spontant ut en halvdags kompledighet, o gick hem. Det fanns ingen annan anledning än att det var skönt o jag behövde sova lite skönhetssömn på soffan i ett par timmar. När jag vaknade var jag lika ful som innan, men betydligt renare i sinnet. Arbetslivet gör oss till robotar som bara gör som vanligt o inte tänker ett dugg, förutom på sin arbetsuppgift förstås. Många kreativa tankar har nog fått dukat under i 9-5 monotonin. Jag säger NEJ. Såg en ensam arbetshandske ligga på vägen vid hamnen igårkväll, nån hade tappat den, o säkert saknade han den nästa dag. Eller kanske hade han bara slängt den!! Och skitit i allt, o bara dragit hem, för att göra inget. Bara för frihetens skull. En heroinist blev intervjuad i tv om att det cirkulerade dåligt knark i stockholm. Han sa: "Vi måste göra nåt, man kan ju DÖ av skiten"..... Åh fan!!
Jag hade kanske svarat nåt liknandde om det hade handlat om jobb...

Svart

Har ändrat lite på sidan, till en färg som passar mig lite bättre. Allt jag skrivit får en helt annan innebörd.
När jag var fem år gammal o hade varit på sjukhus o sytt för att ha skurit mig i handen, så skulle jag efteråt få en ballong, för att jag varit så duktig o inte skrikit när dom behandlade mig. Sköterskan frågade snällt: "Vilken färg vill du ha lille vän?" Jag svarade surt:"SVART!!" "Vi har nog ingen svart ballong" sa sköterskan. "Då vill jag inte ha nån!!!" sa jag .

Psyklo cross.

Novemberregnet var blött o kallt, när vi körde cyclocross race på Nordrona. Testa formen i November är väl kanske inte det allra viktigaste kan man tycka, men när man väl stod på startlinjen så var det ganska viktigt, trots allt. Tyckte att jag fick en liten föraning om vad min 3v gamla vinterträning verkar ge. HATAR verkligen segt före o mycket slätdrag, men jag orkade trots det, streta emot skapligt o gnetade på, trots mina svaga punkter.
Det bästa av allt denna skitiga dag var att tina
kroppen i badkaret efteråt. Man är väl som en
bastufinne, som måste hoppa i en isvak o plågas
innan man kan njuta. Bra för psyket.
Eller klar för psyket?
Nåja, det var nog det vettigaste man kunde göra denna dag, trots allt.
Smutsigt yttre, rent inre? Eller nåt. 

Vilodag..?

Har varit trött idag, tur att det är vilodag. Men man får inte längta FÖR mycket efter vilodagar, då får man inte ut nåt av dom o man blir bara besviken på hur halvtråkigt man har det. Det som skulle bli så skönt! Ungefär som att starta en tävling o ha en sån där dag när man vill på tok för mycket, o allt bara går dåligt. Det som skulle gå så bra! Måste va nåt fel på mig? Kanske nån vitamin som saknas eller nåt? Sånt funderar jag på och tar en näve fikoljetabletter med den där nyttiga omega 3 oljan. Fiskolja!? Tänk hur många fiskar som fått såtta livet till i dom utfiskade haven på vår ansträngda jord, bara för att få fram nåt som gör att vi människor blir lite smartare o lever längre. Längre liv medför ännu fler människor som leder till ännu mer miljöförstöring o frosseri. Det finns massor av liknande exempel i våran jakt på bekvämlighet, hälsa o lycka.
Människan är ett svin! Vissa av oss kan inte ens uppskatta en vilodag...

Ringar på vattnet.

När du läser detta så har jag påverkat ditt liv för alltid!
Allt man gör o inte gör har ju en betydelse för framtiden, oavsett hur litet o patetiskt det än kan vara. Som att läsa en blogg. Jag varnar dig!! Om du inte läser färdigt detta så kanske du gör nåt annat, som du kommer att ångra? Eller inte ångra?
Den står där i hörnet än, min gamla gitarr som jag fick låna av en kompis för 15 år sen, men aldrig lämnade tillbaka. Han tog helt ovetande med sig gitarren till mig en gång, vi skulle spela o sjunga lite på fyllan typ, o på den vägen är det. Den där gitarren som jag aldrig lärde mig spela ordentligt på var ändå av rätt stor betydelse. Skrev faktiskt några låtar med den som hjälp o skrek ut min ångest. Skönt. Den har haft såpass stor betydelse för mig att den står där än, nästan på samma ställe. Skulle egentligen ha blivit rockstjärna, men några saker, både stora o små, fick mig att inte bli det. Så det gäller att tänka sig för, så man inte slösar bort sitt liv o sina drömmar med att göra onödiga saker, som leder till andra onödiga eller nödvändiga saker. Som att läsa en blogg.. 

Fullmåne

Vid fullmåne blir man galen!? Folk gör mer våldsbrott enligt statistiken, man sover sämre, och man blir starkare??
När jag var på gymet idag så blev jag typ Hulken, o bollade med vikter som vanligtvis ger mjölksyra o smärta. Det kan vara resultatet av att jag körde ner mig totalt förra veckan, o sedan "vilat" ikapp just dom musklerna. Men jag tror mer på fullmåne effekten. Som tur var så hade jag elastiska kläder, så dom höll. Jag säger bara:
Dont make me angry! You would not like me when im angry!

2.59.13...

...är tiden som står på min pulsklocka efter dagens distanspass på cykeln i slaskigt väglag. Här fuskas inte med några minuter för att snygga till träningssiffrorna. Igår blev det 59 min o 59 sek. Siffror gör ingen cyklist? Heller?

59.59

I en tom spinninglokal utspelar sig varje lördag en för världen liten, men för mig jobbig händelse. Jag kör intervaller!
Snöslask ute o för en gångs skull känns det rätt bra att vara inne i värmen. Man måste ibland gräva rätt djupt efter urkrafter för att klara köra ett intervallpass ordentligt, o tankarna blir suddiga. Mot slutet av passet är man så trött att man tror att man ska dö, o jag ser nästan livet passera i mitt huvud för en sekund.
"A lifetime of fucking things up, fixed in one determined flash" som Trent Reznor säger i "Downward spiral"! För honom handlar det om tankar, hur det skulle vara att skjuta sig själv i truten. För mig handlar det om att plåga sig på cykeln! När jag kommer hem är jag just på väg att sätta i just "downward spiral" o lyssna. Kanske är det tur att det kommer en envis söt liten katt emellan o vill kela... 

Undantagstillstånd?

Nuförtiden utlyses i princip undantagstillstånd så fort det faller några cm snö. När jag cyklade till jobbet i morse blev jag omkörd av vägverkets lastbilar som hade satt på stora plogblad och nästan hotfullt åkte omkring, likt stridsvagnar i ett land med krigsberedskap. Det stora hotet idag va 0.5 cm snö o lite vind.
Snö o vind var även hotet för om mitt träningspass skulle bli av eller inte, och visst var det lockande att ligga kvar i soffan när snön virvlar ute. Mörkt var det o kallt me. Men man är ju van att kämpa i mörker o motvind, o jag gillar snö, den gör mig avslappnad på nåt sätt. Månen sken på dom vita vägarna o i medvinden var det nästan lite religiöst. Inte var det nåt kaos, det var bara en upplevelse att höra vinden vina i dom novembergråa träden, och känna vacuumet som uppstår mellan två snöbyar. Fast när jag kommer hem efter 3 tim cykelfärd i lugn o ro, sätter jag på tvn o ser hur stackars svenskar blir utsatta för naturens hemska krafter...
Det var jag mot naturen idag, och jag vann, men jag hade naturen med mig. Träningspass man minns!

Mörker

Mörkt när man drar på morronen o mörkt när man kommer hem. Skitjobbigt att grisa på gymet, o kolsvart när jag gick ut med katten. Hörde ikongruppen The knife i bilradion på väg hem, en liveinspelning från deras enda liveframträdande nånsin. Mitt liveframträdande pågår hela tiden, för ingen...
Men jag har lite starkare magmuskler nu än förra veckan.

Söndag

3 timmar och 5 sekunder. Träningstid på cykel idag. Frisk luft o solsken, kallt o lite snöflingor på marken. 9 tim o 13 min träning den här veckan, efter ett schema som liknar Fd skidkungen Per Elofssons tränings upplägg, fast i en super light version. 5 dagar träning i sträck, följt av 2 dagar vila. Återstår att se när jag blir utbränd...
Måndag: Styrka, mage o rygg
Tisdag: Intervall cykel/ spinning
Onsdag: Distans cykel
Torsdag: Vila
Fredag: Vila
Lördag: Intervall cykel
Söndag: Distans cykel

Kom billigt undan.

Mitt svårt sargade ansikte på inlägget från igår är alltså det definitiva beviset på att arbete är skadligt. Ett aluminiumspett 2cm från ögat med efterföljande ihoptejpning. Som vanligt kom jag billigt undan?
Kom även billigt undan då jag köpte denna vackra? stålhäst, som ska ta mig genom en lång kall vinter. Tung som en stridsvagn. Ser nästan ut som en reklambid på Puch Dakota tidigt 70tal. 

Nu är det bevisat...

 

Neonljuset lyser som solen..

Jag genomförde det första riktiga mörkerpasset i den bleka ljuskäglan av två billiga diodljus. Nästan hypnotiserad av den lilla ljusvärld som jag befann mig i, dök plötsligt låten "En kväll i tunnelbanan"upp. Låten gjordes av strunt-rebell-tonårsgruppen Noice i början på åttiotalet o jag kom ihåg hela texten med verser o refräng fast det var typ 25 år sen jag hörde skivan sist. I slutet av texten upprepas "Vi passar inte in där". Ord som kunde få vilken revolterande tonåring att tro sig vara speciell. När man i mörkret, på cykel en oktoberkväll, lite kall om tårna, passerar by o stuga, där folk huserar o är normala tenderar man att tycka att man ÄR speciell. "Vi passar inte in där" sjunger sångaren i Noice, Hasse Carlsson, i mitt huvud. Han passade inte in heller, o dog i drogmissbruk för ett par år sen. Jag lever ännu o såg ett svagt ljus hela kvällen. Det är dom där billiga diodlamporna som leder mig fram i mörkret. 

Vinterträning.

Mörkt, kallt, segt , blött, omständigt, o alldeles alldeles underbart.

Äntligen måndag?

Igår kväll hade jag en brutal söndagsångest. Kanske var det för att det inte blev nåt uträttat o att det regnade hela helgen. Men oavsett hur mycket man gjort o hur kul men har haft så kommer söndagkvällen obönhörligen, så va fan.
Ikväll va man förflyttade lite vikter på gymet i vanlig måndagsordning. Nice! Mötte lite folk på väg från gymet, en pratade i mobiltelefon, en annan sjöng högt o va helt borta med en Mp3 spelare, nästa cyklade o smsade. Alla var ute o fick frisk luft, men ingen tog tillvara på det. En promenad är en promenad, lyssna på musik är lyssna på musik. Gör man båda på en gång så missar man ju poängen me båda. Ungefär som att vara full o titta på idrott. Zappa på tvn o läsa tidning. Det gäller att hinna me så mycket som möjligt, men ändå inget.

Det var meningen....

.. att den här veckan skulle bli den första seriösa träningveckan efter typ 3v av spontanvila/ spontanträning.... men...
Äh va fan, lite frustration gör en bara mer hungrig, eller nåt?

Problem

Har haft lite spionprogram i datorn igen då, så jag har inte varit här o skrivit nåt på ett par dar, till många miljoner människors stora saknad...
Just detta förstörde nästan en ledig eftermiddag då man "desperat"försöker få ordning på problemen, men när jag var som mest irriterad över detta, kom jag på mig själv att det går att leva fast datorn strular. Det är den moderna stressen. Det var bättre förr när folk bodde i grottor, då blev kanske folk stressade 1 till 2 gånger per år, tex när det kom en björn o skrämde dom. Nuförtiden är det små björnar tamejfan överallt, hela tiden, varje dag. Jag går nog in i väggen vilken dag som helst! ?

Omkörd.

I vanliga fall brukar tävlingsmänniskan i mig ta vid, när jag blir omkörd på cykeln, oavsett om jag är på väg till o från nånstans med min enväxlade gubbcykel. Fast det händer ibland att man struntar i det. Tex när man kört Gunnars ökända spinningpass. Aldrig är det så skönt att rulla hem i lugn o ro i mörkret som när man tränat riktigt hårt. Blev omcyklad på vägen hem av medelålders man med 3 växlad cresent typ tidigt 80tal, o jag bara sket i det. Istället tittade jag upp mot den mörka himlen o njöt. Även en mörk himmel har sin skönhet, liksom kråkornas kraxande en dimmig dag i mars. Kraxar dom mer än 3 gånger i rad så är det vår!

Grannen är ett psykfall?

Istället för att välta blomkrukor o skrika svordomar rätt ut i en tom lägenhet, som en av mina grannar gör, så gick jag istället upp på friskis o tog ut mina inre aggressioner på gymet. Det tar inte så lång tid innan hatet är borta o byts ut mot snällhet, vekhet o darrande muskler. Skönt. Nu är det 100 höjdare.

Naturupplevelser

Man kanske inte kan tala om naturupplevlse att cykla 3tim en solig dag i oktober med dimslöjor o färgsprakande träd. Men iallafall en nypa frisk luft.
Men man behöver inte åka till andra sidan jorden för att få naturupplevelser, såna kan man få va med om nästan var som helst. Kanske genom att springa i skogen en sen kväll i kraftigt snöfall o se hur snön lyser upp. Få punktering på cykeln i världens tystaste dal på Gran canaria i Januari. Åka långfärdsskridskor på blankis en solig dag på Norrtäljeviken. Gå ut med katten o lyssna efter grävlingar i närmsta skogsdunge(för att sedan springa därifrån). Eller titta ut genom fönstret en junidag o se på 2 rådjurskid stå o äta lite blad, 3m från balkongen (se bilden).
MEN dom allra flesta dagarna får dom allra flesta människor aldrig större naturupplevlser än dammråttorna runt datorn, eller hundskitpåsarna i parken! Tragiskt. Nåja jag måste sluta skriva nu, det är vid den här tiden på kvällen silverfiskarna i badrummet brukar visa sig. Det får men inte missa!!? 

En trevlig dag på en åker

Kollade på Multisporttävlingen Raid Uppsala. Det var en lagom sysselsättning denna lördag då jag haft ont i halsen halva veckan. Där fick man se massor av människor som sitter i samma båt o vadar i gjyttja o är totalt ute o cyklar.... precis som jag. Fårskit på skorna o en förlamande trötthet när jag kom hem blev resultatet. Fantastiskt...!

21 timmar av plåga?

Tittade lite i min träningskalender som jag haft sen jag skaffade en ordentlig pulsklocka. Sedan den 15 februari så har jag tränat 201 tim o exakt 5,55 tim/ vecka. Inte speciellt imponerande, men fram till ungefär Maj, så kunde en träningsvecka vara från 26 minuter till 2 tim. Sedan Juni ligger snittet på nästan 8 tim. Av dom 201 timmar jag tränat på dom här 34 veckorna har jag kört 21 tim på MAX, RÖTT, JÄRNET dvs 170-190 i puls! Shit pommes frites, hur har jag lyckats plåga mig så i nästan ett helt dygn? Inte underligt att man är trött... 

Dagens ungdom

"Det är tur att man har mikrofon så man kan överrösta publiken" Så sa en gång sångaren i okända punkgruppen "Dagens ungdom" till den STORA måttligt roade publiken på tio personer. Detta finns dokumenterat på ett gammalt kassettband som ligger gömd o glömd i nån låda hemma hos mig.
Det är ungefär så det är att skriva i en blogg o tro att det är nån mer än en själv som läser. "Det är tur att det finns internet"......

Katten vrålar o jag får ont i halsen?

Tänk att den här lilla luringen blivit så stor att hon nu löper o vrålar efter hankatter. Trodde man inte då. Jag trodde heller inte att jag kunde bli förkyld mer, men nu har jag en envis halssmärta som tar ner mitt humör. Apati o hat är vad jag känner.. Ingen träning idag.... heller. Det blev lite bättre när jag lyssnat på NIN. Trent hatar alltid mer än vad jag gör... 

Spännande värre!

Denna hemska måndag, verkar bli första dan på resten av mitt liv....! Oktober är lite silly season, man tränar lite håglöst o mållöst och får en massa tid över för att göra en massa annat man skjutit upp. Det hela resulterar för det mesta i att inget blir gjort överhuvudtaget.... Ska kanske skriva lite här iallafall då.

Stefans utsikter

På den här bloggen har det inte hänt så mycket... Sidan är inte färdig, har helt enkelt inte kommit igång än, men jag lovar att det blir bättre nu i höst.

Håll i dig!

Okej! 

Här bloggar jag.

Från o med idag!