En fin svit

Jag fortsätter den invanda men ganska jobbiga vägen med att ha väldigt dåliga ben på just träningstävlingar.
Gårdagens långlopps KM var inget undantag .
Lite trögtrampad grov singel på en skogsväg räckte för att jag skulle släppa tätklungan på 5 man (av 9 möjliga) efter ca 3 mil av dom dryga 80 km som kördes.
5 mil solo och avhängd.
Kände alla möjliga åkommor på min perfekta(?) kropp och irriterade mig på allt på min väl fungerande cykel.
Raksträckorna blev för långa och dom få backarna som fanns, var plötsligt på tok för branta.
Det var motvind överallt, och där det inte var motvind så var det nån sorts trög medvind?
Flugor i hjälmen.
Minst 2 människor på banan (på 80 km), helt klart ivägen...
1 irriterande bil.
Taggbuskar som stack ut.

Körde en kvart långsammare än ifjol på samma bana.
Blev utanför KM pallen!
Jag som alltid tog minst silver i fjol på alla KM dicipliner.
Det går utför.
Och i dag är semestern slut.

Tvingad...

...att ha lite semester igen.
"Jag som alltid älskat att jobba och göra nytta, och på nåt sätt få tiden att gå...?"

Mitt trubbiga vapen

Jag var en cyklist som bröt tävlingar titt som tätt förr i tiden. Mest för att jag hade dåligt tävlingspsyke och bara klarade av att genomföra när det gick riktigt bra, men oxå för att materialet var sämre då. Det fanns till exempel inga tublessreadydäck o shadowbakväxlar med mera, så det blev helt enkelt fler haverier oxå.

Men ingen kan påstå att jag är nån som bryter tävlingar nu för tiden,
Det är till och med så att jag under säsongerna 2007, 2008, 2009, 2010, och 2011 har startat i ALLA, kommit i mål i ALLA och tagit poäng på ALLA deltävlingar i svenska MTB cupen. (ALLA utom ett långlopp som ingick i cupen 2009 som jag "bojkottade".)
Detta gör mig till en av dom pålitligaste eller kanske den pålitligaste mtb cyklisten i cupen i sverige!!
Att jag kör på pålitiligt material spelar oxå in
Skönt att vara bäst på nåt.

Totalplaceringarna i cupen under dessa år är 11e, 10e, 10e, 5e, 6e.

Nöter jag på så här i några år till så kanske jag slagit ut alla konkurrenter med mitt trubbiga vapen som delar ut halvlösa men irriterande återkommande slag som tröttar ut...mig själv?

Odjuret

På morgonen en bra stund innan jag skulle starta Xc loppet i MTB SM så låg jag på hotellrummet o tittade på en TV dokumentär om myten om sjöodjuret i den skotska sjön Loch Ness.
Bland annat så var det i programmet med en man som hade tillbringat ett halvt liv åt att bevisa att sjöodjuret INTE fanns.
Vilket tålamod tänkte jag.

Själv har jag tillbringat ett halvt liv åt att försöka göra ett riktigt bra lopp på just SM.
Igår lyckades jag.
Odjuret finns inte.
Det är bara inbillning

Fick ensam stå i 4e startled eftersom jag inte körde tempoloppet o var därmed oseedad, men jag var blixtsnabbt iväg och uppe runt 10-12 plats direkt i det 31 man starka startfältet.
Eftersom jag inte är nån solskenscyklist så gjorde det inte nåt att det regnade lite, det är ju en utomhussport och det var långt ifrån några extrema förhållanden eftersom banan sväljer vatten väldigt bra.
Körde sedan väldigt stabilt utan ett misstag.
Blev 9 e man, men hade 7e o 8e platsen bara ca 40 sek fram.
Topp 10 på SM.....CHECK!

Det var till o med så att det kom 2 st Stefan Larsson på topp 10 listan, men den ena är en stark cyklist från skåne.
Den andra är jag!!!!! Utropstecken!!

Stressigt

En liten nätt biltur till Göteborg på en väg kantad av djurkadaver o brinnande lastbilar, gjorde vi igår.
Allt för att köra SWE cup på nästa års SM bana i slottskogen.
Tackvare nämnda brinnande lastbil, så blev vi rätt försenade och den tänkta provkörningen av banan, som verkligen hade behövts på den slingriga tekniska banan, fick läggas åt sidan då vi kom till starplatsen en halvtimme innan start, ganska stressade av att oxå ha snurrat runt lite i "götet" för att hitta.
När sedan starten gick så svängde täten lite väl mycket höger när vi skulle upp i första skogspartiet, detta resulterade i att jag plötsligt hade täten i H40 klassen och behöll denna i 1/3 varv ungefär, sen kom dom snabbaste o förpassade mig till 4e plats.
På 2 varvet lyckades jag själv missa o ch komma på fel sida av avspärrningsbanden och blev omkörd av ett gäng när jag försökte hitta tillbaks till banan.
Körde upp mig igen men förvirrade mig fel en 2a gång på 3 e varvet på ungefär samma ställe...
Tappade tid o placeringar igen och var nästan på väg att tappa sugen, men jag bet ihop och gick imål på 6 e plats i ett lopp som kändes väldigt konstigt för min del.

Att inte ha provkört banan, att ha ledningen, att vurpa 2 ggr, att köra fel 2ggr, att nästan ge upp 1gång, att inte ha flyt en enda meter rent tekniskt, att inte riktigt vara närvarande överhuvudtaget.
Trasslade mig ur situationen till sist ändå.
Tog vägen förbi Borås på väg hem.
Provkörde årets SM bana.
Var hemma vid midnatt.

"Same old trip as it was back then"..

På senare år har jag varit väldigt stabil i formen genom hela året, och detta tack vare att jag helt enkelt varit bra tränad.
I år är jag fortfarande hyfsat tränad, men lite ofokus och oföljda träningsschemor har gjort min stabila status till en svajig dito.
Blandar bottenapp med bra prestationer
Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte bli riktig ordning på detta förrän jag går in i nästa säsongs vinterträning och liksom får börja om från början.
Har ändå haft tur eller nåt i år, för jag har på nåt sätt lyckats haft bra form o bra ben på dom riktiga tävlingarna.

Så nu åker jag ner till swe cup finalen i Göteborg och MTB SM i Borås o chansar lite.
Som jag gjorde förr.
Det gick alltför sällan bra då, men man blev väldigt nöjd när man ibland lyckades...

Fiskartorpet med (för) hård konkurrens

Man ska träna med dom som är bättre sägs det!
Idag gjorde jag det.
Men dom var lite väl mycket bättre, så jag blev väldigt ensam med min dålighet.
Fast idag var det faktiskt tveksamt om det gått att hitta nån som körde sämre än mig.
Framförallt var jag stel som en gubbe så fort det blev lite tekniskt.
Men så är jag ju en gubbe oxå..

En liten sommarbild

Min gamla teori om att det måste vara nån högre myndighet som säger åt SMHI och andra väderlekstjänster att under semestertider o storhelger lova bra väder, för att hålla den arbetande befolkningens hopp vid liv.
Återigen blev utlovade 20-25 grader o sol, istället 17,5 grader o pissregn till o från....

Kan inte nån ännu högre myndighet säga åt den här högre myndigheten att sluta säga åt SMHI o andra väderlekstjänster att sluta ljuga om vädret och erkänna att resten av sommaren helt enkelt kommer att bli skit!
Då kan vi likt tåliga ryssar bara konstatera detta o gå vidare in i en lång kall vinter..

Lycka till i fortsättningen!

Kanske är det sura krutet lite torrare nu, och poffar till lite grann iallafall..
Duger att skjuta en o annan gammal kråka

Still alive

Jodå jag är med än, även om jag har ett lite stelt leende på läpparna.
Har varit lite för upptagen, lite för oinspirerad, lite för trött, lite för bortrest eller lite för... ja vad du vill.... Så det har blivit lite glest bloggat..
Har varit i det fina landet Slovenien (Kranjska Gora), för att hjälpa duktiga cyklister från Sverige att bland annat få i sig lite vätska på EM i MTB för veteraner.
Hade även min träningscykel med och körde ett antal timmar i berg o dalar i 3 olika länder.
(Sloveninen Italien o Österrike).
Väldigt fin cykling.
Inte så bra form.
Men jag hoppas att intervallträning på över 1000 meters höjd ger lite placeboeffekt iallafall..
Och jag hoppas att jag blev inspirerad av att se Gunnar göra ett suveränt EM lopp och endast bli slagen av den regerande världsmästaren.
Att se dom allra bästa tävla på större tävlingar brukar faktiskt göra att jag mest känner mig rätt liten o dålig själv, för jag är rätt dålig just nu.
Men jag börjar vänja mig..

Men de va nå alldeles....

Gårdagens träningsrace hos GT blev en väldigt långsam historia för mig. Vinterns o vårens hawaii-träning verkar oxå ha lett till hawaii-form, något som jag föga överraskande nu får erfara.
Men man undrar ändå vad det är som händer i det kroppsliga systemet när man knappt orkar ta sig upp till strax över distanspuls och ändå känna sig svag o syrafylld.

Man skulle kunna säga att jag blev förnedrad av konkurrenterna, men för att förnedra måste det finnas nån att förnedra.
Jag räknas ju inte som människa såna här dagar, när jag gör såna här omänskligt dåliga prestationer

Det går trögt

Det känns bestämt som om jag är på väg att komma i riktigt dålig form!
Kul!
Verkligen!

Hittad

Nedanför ett berg mitt i skogen 2 km hemifrån sitter katten Selma som om inget har hänt efter 5 dagars frånvaro.
Väldigt trött hungrig o kelig.
Och jag blev glad.
Trots att jag får gå upp mitt i nätterna och släppa ut o in henne

Belöning

Kl 1615 brukar jag vara på väg hemåt i lugn takt på cykeln, men idag gjorde jag nåt så ovanligt som att träna ett hårt pass efter jobbet.
Backintervaller.
Lugna distanspass direkt efter jobbet är inte ovanligt men...
Det var skönt dock att komma till slalombacken direkt efter en vidrig arbetsdag och bara bli ett med solen, gräset, backen, cykeln och mina låga depåer av allt.
Med lågt blodsocker o hunger orkar man inte komma upp i några högre pulsvärden, men den branta backen gjorde väldigt gott rent muskulärt i mina tomma ben.
Efteråt blev jag ännu mer ett med den fina försommar kvällen.
Och efter lite mat blev jag ett med soffan.

Mycket gammalt o klassiskt

Begav oss till världsmetropolen salbohed utanför Sala för att träffa likasinnade jämngamla gubbar för att sladda lite hoj i sanden och få mjölksyra uppför branta lösa backar
7 st var vi som hade hittat dit till denna plats, där Tommy gjort en bana som visade sig utslagsgivande och varierande.
Dagen till ära körde jag på 12 kilo järnskrot i form av min träningscykel som nu utrustats med dämpad gaffel, så den var riktigt användbar, om än lite trög.
Jag själv var oxå trög o hängde inte med riktigt, men jag lyckades iallafall slå 2 st i startfältet.
Alltid kul att köra på nya ställen.

Kompenserad

Det är ganska ofta man kan kompensera dåligt väder med ett par bra ben.
Det är inte lika ofta som bra väder kan kompensera ett par dåliga ben.
Men denna vackra försommarmorgon lyckades få mig att glömma energilösa ben och njuta iallafall på det lugna distanspasset.
Men hade det kommit ETT moln så hade det varit kass...

Att välja

Jag valde ikväll mellan att ha roligt eller ha tråkigt.
Jag valde det tråkiga.
Konstigt val..

Nöjd !

Jag är inte alls så påklistrat nöjd som på bilden efter helgens MTB tävlingar i Borlänge dvs etapploppet Borlänge tour.
Jag är nöjd på riktigt!
Jag kom dit med 2 veckors envis förkylning i ryggen och kände mig mer som en skinnslapp inte riktigt frisk gubbe än en hyfsat tränad 44 årig veterancyklist.
Dessutom skulle jag möta ett stort och framförallt starkt starfält på 30 man
På fredagens korta prolog kändes benen bra före start, men det visade sig sedan att jag bara hade nån sorts mellanfart i kroppen och det blev inte den bästa tiden jag presterat där, men det kändes ändå inom kontroll.
Innan lördagens XC lopp så kändes både ben o övrigt levande i mig väldigt segt, och jag var övertygad om att det skulle bli en helg av självförnedring.
Kändes oxå väldigt segt första 2 km efter start, och efter att ha försökt kört om ännu mer långsamtcyklande konkurrenter lite väl optimistiskt i ett trångt passage, med efterföljande vurpa som följd och riktning av styrtam mot ett träd, så var jag nästan sist.
Men då blev det fart på Stefan helt plötsligt.
Intog ett ganska högt tempo och hade efter halva loppet till min förvåning passerat alla utom 8 st.
Behöll 9 e platsen tills det var ca 400 meter kvar av loppet då jag var lite trött och blev passerad av 2 st i ett svep.
Var ändå nöjd o lite missnöjd 11a med sekunderna på rätt sida för att jag skulle vara 10a efter andra dagen
Dagens tempolopp på 10 km gick oxå över förväntan även om banans flacka slutdel, med tusen kurvor som man aldrig kan lära sig, tog knäcken på mig lite i år med.
Det var ändå värt allt flåsande då jag blev 9a på etappen o 9a totalt, vilket är mitt bästa resultat på Borlänge tour, vars banor inte passar mig perfekt.

Är alltid nöjd med topp 10 i hårdaste gubbklassen!

Det börjar ordna sig...

...men saker o ting blir aldrig vad man tror ändå.
Om man inte tror väldigt mycket

Mycket viktig träning

Det talas om alla viktiga intervallpass och andra späkningspass som måste genomföras för att få en förbättring.
Jag är en av dom som kör väldigt många av dom viktiga passen och slösar så lite tid som möjligt på struntpass.
Men ibland kan även ett struntpass vara mycket viktigt, iallafall när man varit sjuk och vill känna efter om man kan stressa hjärtat till över 85 slag utan att få bakslag och bli sjuk igen.
115 småsjuka hjärtslag i snitt i 53 minuter är nog vad min kropp tålde ikväll och jag hoppas att jag inte vaknar med svidande hals o rethosta i natt.
Har fått nog av det senaste veckan...

Host host!!

Situationen i POSITIVA ordalag

DET FINNS GODA FÖRUTSÄTTNINGAR för att jag kan bli galen om denna förkylning inte ger sig.
DET BÅDAR GOTT för att jag kommer att bli en fet gubbe snart.
FRAMTIDSUTSIKTERNA SER FINA UT om man vill att jag ska bli den VÄLDIGT dåliga cyklisten Stefan.
TIDPUNKTEN ÄR PERFEKT att gräva ner mig i ett skogsbryn likt en självdöd ko, som bönder gjorde förr, och låta delar av mig sticka fram i solljuset och förruttnas och för att sedan bli besudlad av spyflugor som lägger sina ägg i mitt lösa lekamen. Så småningom ska jag skitas ut ur en spyflugelarvs arsle.
JAG SER FRAM EMOT DETTA.

Ungefär så trött är jag på denna förkylning.

Tyvärr så är jag sjuk

Och hostar o så.
Har inte tränat sedan onsdags
Väntar

Tur att jag inte packar sardiner ?

Att somna i en gammal soffa full av katthår efter en arbetsdag av leda likt en uttråkad sardinfabriksarbetare är oxå ett sätt att leva.

Men det är ändå lite värre att somna gammal och full i en soffa av katthår efter en arbetsdag av leda på sardinfabriken.

Eller?

10a och 13 e..

..låter kanske inte så imponerande, men faktum är att jag gjorde riktigt bra tävlingar i helgen när SWE cup drog vidare till Hjo o Tidaholm.
Banan i Hjo där lördagens race gick är riktigt utslagsgivande med ordentliga stigningar och jag gillar den.
Hade bra ben igår och körde stabilt in på 10 e plats i stenhårda H40 klassen, där jag för övrigt är närmare fjolårets tätgubbar tidsmässigt, men tyvärr har det tillkommit några nya snabba 40 åringar i klassen så jag är ungefär lika långt från täten ändå.

Efter att ha genomlevt en natt på Tidaholms stadshotell, med typ sveriges största raggarbils parad alldeles nedanför fönstret, med medföljande skrikande fyllskallar o hög raggarbilsmusik så var det idag dags för Hökensåsracet.

På den banan hade jag ifjol kanske 2010 års "bästa ben dag", men det hade jag inte idag och dessutom hade den redan delvis snabba banan lagts ännu snabbare o flackare, och då finns plötsligt det några 40 åringar till som cyklar snabbare än mig.
Är ändå väldigt nöjd med andra halvan av loppet då mina långsamma ben plötsligt blev väldigt snabba igen och jag körde upp mig ett par placeringar och tog in en hel del på närmast framförvarande. Blev 13e

H 40 klassen blir bara hårdare o hårdare för varje år och det går verkligen snabbt, men jag behåller min position rätt bra faktiskt.
Om någon vill prova att bräcka placeringarna 10 o 13 i H40 i SWE cup just nu, så får han nog träna en del iallafall..
Eller vara talang.
Jag tillhör dom som får träna

Helt överraskande...

..ska jag åka iväg på dubbeltävling i helgen igen.
Är liksom inte med i matchen att säsongen har börjat för ett tag sen.
Jag behöver mer dötid än vad jag haft, för att kunna fokusera ordentligt.

En känsla av gummi(!)

Testade ny utrustning i form av xtr 2*10 och undrade varför ingen kommit på detta extremt välfungerande system tidigare.
Perfekt för mig med 40/28 fram och 11/34 bak och de lite tätare växlarna är precis vad mina halvsvaga ben behöver.
Det gick så tyst o smidigt att man fick en känsla av att köra remdrivet.
Detta tillsammans med världens bästa tubelessready däck och en övrigt skön cykel gör ett träningsrace på 2 man till ett rent nöje.
Att men sedan har sveriges bästa veteransparring i form av GT gör inte saken sämre.
Man vet att man kör bra även om man tappar 15-20 sek per varv...

Surben

Ganska oladdad i kropp o själ cyklade jag iväg för att köra ett klubbträningsrace på landsväg.
Det första i år för mig faktiskt, om man bortser från snöslaskracet på racer i slutet på mars.
Det kändes väldigt trögt när jag cyklade dit trots medvind, det kändes inte bra i början av loppet, det kändes för jävligt i mitten och det kändes trögt på slutet.
Fick stryk av nästan hela den kvarvarande 5 mannaklungan i spurten.
Skönt att jag inte prioriterar träningsrace så högt längre.
Men att köra lite hårt med dåliga ben o oladdat psyke ger säkert lite träning det med.

Den hostande farbrorn

Jag brukar äta lunch på olika restauranger och där möter man mest samma folk varje dag som sitter på samma platser o har samma rutiner, liksom jag.
För några år sedan när jag brukade besöka en restaurang nere i centrum så kom det alltid en stressad man in en stund efter mig.
Han ställde alltid stirrigt sin väska vid bordet och kastade sedan i sig maten på några få minuter för att sedan titta på klockan varpå han reste sig tvärt, klädde på sig jackan och rafsade åt sig sin väska och gick ut i snabb takt.
I dörren avlossade han ALLTID en ljudligt rosslande kort hostattack och tittade på klockan.
Sedan försvann han ut med ett ansträngt stressat ansiktsuttryck.

Jag kom på mig själv för nån vecka sedan att jag på samma stressade sätt oxå börjat hosta i utgången på lunchrestaurangen varje dag.
När jag kom på mig själv att jag var på väg att bli som den hostande farbrorn, så bestämde jag mig för att dra ner på takten lite.
Jag har stressat för mycket i vinter, men nu börjar det lugna sig.
Och jag kan bli den cyklande farbrorn istället.
Som ser annat än klockan o telefonen

Måste skriva lite..

Visst, jag har tillgång till datorer i min omgivning, men inte internet hemma ännu, och därför har det inte blivit nåt skrivet på ett bra tag.
Men nu har jag lånat en dator en stund och tänkte bara yppa några ord om årets tävlingspremiär som var lite konstig för mig.
Premiären i Södertälje bjöd som vanligt på fina banor men kanske lite få startande, men kvaliten på dom som startande var det sannerligen inget fel på.
Innan denna helg trodde jag definitvt inte på några stordåd för min egen del eftersom jag tränat väldigt dåligt sista 3 veckorna pga av flytt och husarbete som jag hatar.
Men efter att ha väckt dom sega benen på lördagens sprintrace (där jag med tur och taktik lyckades bli 7a), så fanns mina bra tävlingsben med mig igen på söndagens xc.
Nästan chockad gick jag i mål som 9a och hade fajtats bra hela loppet, men fick ge mig om kampen om 8 e platsen i sista backen då mina otränade( ? )ben började krampa.
Var ändå väldigt nöjd med min swe cup premiär.
Nu är det ändå ingen som läser det här eftersom dom få som läser min blogg tröttnat på den långa frånvaron från min sida.
Men det blir bättre om nån vecka.
Hörde ni det!!!?
Nån?

Mitt i ett kaos

Det här med att flytta... Kanske var det som man tidigare var lite less på inte så dumt ändå? Just nu är allt som var enkelt o bekvämt bara väldigt kaosartat o bökigt.. Kanske blir det bättre ?

Förändring!

Efter över 20 år i samma trygga enkla lägenhet är det nu ganska nära till flytt härifrån till hus på landet. Känns nästan som jag sviker en gammal vän som man kunnat lita på i ur o skur. En jävla massa flyttjobb kvar "bara". Tur att man inte flyttar så ofta..

Hårt

Hård bana och hård konkurrens på dagens träningsrace hemma hos GT. Idel Sverigecupettor och tidigare svenska veteranmästare blandat med lite andra vårspänstiga cyklister från när o fjärran. Jag var inte en av förhandsfavoriterna, och det sved väldigt mycket i kroppen efter start, trots att jag tog det "lugnt". Jag tog till slut en 5e plats i det 9 man starka startfältet. Visste inte riktigt var jag stod före racet, men det visade sig att jag körde jämnt eller körde ifrån ungefär samma folk som ifjol trots min lite ojämna ofokuserade vinterträning. Men man fick oxå se hur pass långt en medelmåttig 44 årig veteran räcker på hemmamark, mot den yttersta svenska MTB eliten. Man räcker föga överraskande inte särskilt långt...

Vårklassiker?

När sommartid införs så införs även kvällträningsracen i klubben. Det brukar börja med Finsta GP, ett landsvägsrace på en kort flack trevlig varvbana. Dom sista åren har det varit soligt varje gång, men lite kylslsaget. Årets premiär kördes i 1 plusgrad och blött snöfall och man blev sådär äckligt genomblöt skitig, och kall som man bara kan bli på landsvägsrace. 4 st startande där en fick punktering, en blev varvad och en blev avställd i en segelbåtsattack efter 20 min av dom 30 min som kördes. Jag var den avställde. Jag var vek idag och smaken av skitig asfaltsväg på läpparna efteråt skvallrade om att jag mest legat bakom, men ändå inte orkat. Som vanligt efter vintern var det en liten aha upplevelse att sätta sig på lvg hojen igen. Den rullar ju så lätt. Men jag är trög. Nu kan det bara bli bättre. Det var käckt sagt va..? Nåt fel har uppstått när jag ska publicera på bloggen och allt blir bara en stor klump av text. Om någon råkar läsa..

Lättja och motstånd

"Är början svår, blir resten lätt, och du blir nummer ett", är en liten del ur lilla sportspegelns signaturmelodi, (iallafall när jag såg programmet sist, för några år sedan?) Idag var det lite tvärtom kan man säga. Hoppade idag över ett förmodligen halvtrist distanspass på cykeln till förmån för en solig långfärdskridskotur, och jag ångrade mig inte. I stark medvind på fin is o vårsolen snett från höger svichade vi ut i yttre innerskärgården på nolltid. Som att ha utförsbacke med skidor i 45 minuter. Inte ett dugg jobbigt, bara skönt, roligt och lättja. Efter att ha rundat Vätö så började istället MOTVIND göra sig gällande på hemvägen. En MOTVIND som var VÄLDIGT konstant och varade i över 1,5 timme. Så muskulärt trött som jag var i mina otränade skridskomuskler idag, har jag inte varit på länge. Väldigt länge. Men så är det här i livet. Om man utövar lättja först, så slår det hårda brutala motståndet i form av verklighet tillbaka. Denna gång i form av MOTVIND. Sån jävla MOTVIND!! "Är början lätt, blir resten svårt.. borde lilla sportspegelns signaturmelodi ha låtit istället. Förresten så har jag uppdaterat lite glest på bloggen den här veckan. Lättja kanske?

Soligt

Helgen muntrades upp med sol, race o distanspass.

Gårdagens flacka lite isiga MTB träningsrace med 4 startande visade att jag kanske inte gått så mycket bakåt under vinterns lite ojämna ofokuserade träning, men att jag kanske inte heller gått framåt...

Kul att rejsa var det iallafall och jag lyckades bärga en 2a plats i kvartetten.

Söndagsförmiddagen tillbringades som så många gånger förr i sadeln på min tunga vintercykel, men denna gång på mestadels torr asfalt o i solsken.

En gubbfika hann vi med oxå dagen till ära.

Väger minst ett kilo mindre än vid samma tid i fjol ändå!

Ett kilo som kostar många tiotusenlappar att ta igen på att lätta cykeln...

Dancing in the moonlight

Skarsnön låg tjock på fälten och månen sken från himlen och jag hade bestämt mig för att ta en kvällstur på skidorna.
Såg mig själv skejta över åkrarna i hög fart och bländande teknik, typ "dancing in the moonlight" liksom..
Sen kom jag på att det inte går så bra att skejta med fästvalla kvar under klassiska skidor och det högg nåt alldeles för jävligt.
Bort med vallan så gott det går i mörkret med bilens isskrapa, sen bar det iväg.
Nåja jag åkte iväg på skidorna iallafall...
Det var ungefär 34 år sedan jag skejtade längre sträckor på skidor och det märktes till en början och det höll på att bli "svära högt in the moonlight" eller "vurpa hårt in the moonlight" och när jag i mörkret fastnade i en av trådarna som avskärmar greenerna från övriga golfbanan kunde det blivit "dö in the moonlight" liksom....
Kattugglan i den mörka tallen lät HOO HOO!
Som den alltid gör på våren, (eller så skrattade den åt mig)
Men tekniken med 2 ans 3 ans o 4ans växel som jag lärt mig som 10 åring kom tillbaks efter ca 10 minuters åkning, och plötsligt fann jag mig själv flyta fram rätt bra över åker, äng, kulle, sjö, och hygge på den fina skaren.
I princip hela den snöklädda månskensupplysta världen låg framför mina pjäxor.
Skönt att man inte är så gammal att man glömt sin barndom tänkte jag.

Distansmotstånd

Tycker att distanspassen mest varit sega kalla blåsiga o tråkiga denna vinter, och jag kände även ett motstånd på dagens korta distanspass trots att vädret var skönt med plusgrader o nästan vindstilla.
Det är lite svårt att få till nån förändring så att ett distanspass blir stimulerande om man ledsnat på dom.
Köra längre igen? (08/09) Köra tidigt på morgonen utan frukost igen? (09/10) Köra sent på kvällen med begränsade kolhydratnivåer igen? (07/08)
Svårt att hitta nån utmaning i ett distanspass förutom att dom bör göras..
Sommartid under säsong är dom dock sköna.
Det är det enda.

"Det gör ingenting om du dör, de gör ingenting om du dör, de e bara bra om du dör" sjunger KSMB på spotify i bakgrunden medan jag skriver det här....

"Jag håller andan mest på skoj"

Hur frisk är man när man medan man cyklar till jobbet håller andan då och då för att skapa syrebrist?
Pressar systemet liksom..
Är man frisk när man 44 år gammal går och nynnar för sig själv på signaturmelodin till medelmåttiga gamla barnprogrammet "Doktor snuggles" halva dagen på jobbet....?
Fokuserar på jobbet liksom...
Är det klokt att sitta ensam vecka efter vecka i en spinninglokal och pressa sig hårt på en stillastående cykel till peppande musik i tuffa tajta kläder som ingen ser?
Utom jag själv liksom..

Såhär ser verkligheten ut

Medan vi människor håller på o fjantar runt o jobbar, så gör mina katter betydligt viktigare saker enligt min mening, och när jag idag spontant gick hem tidigare från jobbet, så kom man liksom på dom under den tid då jag egentligen ska fjanta runt o jobba.
Dom hade fullt upp med verkligheten.
Sova lite klockan 11 är helt min melodi.

Fyra år idag! (+40...)

Min 44e födelsedag avslutades med att jag höll på att ramla av cykeln när jag körde bolibompa intervaller.

I övrigt denna dag var allt först mörkt, sen väldigt ljust, sedan var det grått, men sedan såg jag massor med färger o mönster framför mig.
Sedan blev det mörkt igen

Det lyser igenom

Efter tre veckor med för lite timmar träning så börjar det lysa igenom att det har planat ut och kanske går utför lite med mig.
På dagens träningsrace hade jag väldigt pigga ben, men jag pallade ändå inte pressa mig när det blev lite jobbigt, vilket tyder på för mycket tid i träningsofokus och lite sånt där obehagligt bekvämligetstänk a la 2010 tal.
Cyklade väl ändå ungefär lika fort /sakta som jag gjort senaste året, men i takt med att vintern börjar släppa sitt mörka iskalla grepp, så ska oxå träningstimmarna bli något fler.
Iallafall på utomhuscykeln.

Det här är det senaste inom träningsfronten!

En ny sorts oerhört effektiva intervaller som är uppkallade efter en stor ledare!
Gaddafi intervaller!!
Går till på detta vis:
Man sitter drygt 40 år vid styret.
Man ser ner på sina motståndare.
Man har det bra.

Men det slutar till sist med att man trillar av.
Och det gör ont.

Det viktigaste är ATT man tränar, var det nån som sa..

Efter fyrorna körde jag lite motvilligt tabatabatabtatabatabatabtbanfjhldhjritykcnsnsnata intervaller.
Det är det senaste.
Man blir skitstark utöver det vanliga.
Finns massor med vetenskap bakom detta.

Allvarlig insomnia

Kl 23 00: Går o lägger mig
Kl 23 10: Gonattpuss
Kl 23 55 Stirrar fortfarande i mina slutna ögonlock
Kl 00 00 Grubblar över ingenting
Kl 00 15 Irriterar mig på grannen som spolar i kranar
Kl 00 55 Kylskåpet startar, blir irriterad
Kl 01 05 Går upp o kissar fast jag inte är kissnödig
Kl 01 15 Katten krafsar på fönstret o vill ut
Kl 01 20 Öppnar fönstret o släpper ut katten
Kl 01 23 Skiter i om fönstret är öppet
Kl 01 40 Iskallt i rummet
Kl 01 45 Det knäpper irriterande i saker i rummet pga kylan.
Kl 01 46 Stänger fönstret
Kl 01 48 Katten krafsar på fönstret och vill in
Kl 01 48 Öppnar o släpper in katten
Kl 01 55 ca Somnar
Kl 02 49 Vaknar
Kl 02 55 Katt nummer två jamar o vill kela i sängen
Kl 03 00 Kelat färdigt med katten
Kl 03 15 Går upp o kissar fast jag inte är kissnödig
Kl 03 30 Tidningsbudet väsnas
Kl 03 45 Sambo andas för högt i sömnen
Kl 03 50 Nära att somna
Kl 03 50 Katt nummer tre gnäller INTE efter mat som vanligt
Kl 03 51 Var är katt nummer tre??
Kl 03 55 Grannen högst upp rör sig (Tror jag)
Kl 03 56 Det låter från nåt
Kl 04 00 Kylskåpet startar
Kl 04 10 Det piper irriterande i min näsa
Kl 04 13 Det känns konstigt i ögonen på nåt vis när jag blundar
Kl 04 15 Grubblar över ingenting
Kl 04 30 Vänder mig om i sängen. IGEN!!!!!
Kl 0500 ca Somnar
Kl 05 15 ca Drömmer mardröm och vaknar
Kl 05 16 ca Somnar
Kl 06 15 Väckarklockan ringer. Måndag o jobb! Yey

Ungefär 2 ggr per år inträffar detta fenomen.
I övrigt sover jag som en gris. Överallt o för jämnan

Klart sämst.

Jag stod som vanligt när jag ska rejsa på vintern och kollade lite på hur lite kläder man i kylan kunde ha på sig utan att frysa ihjäl under dagens lokala skidlopp, Nordronaklassikern över 11,2 km.
Man vill ju inte vara onödigt tung och så.
Men sen kom jag på att det var ett skidlopp jag skulle åka, så det spelade nog inte så stor roll om jag startat i skoteroverall och graningekängor, särskilt när jag inte lagt ner någon tid alls på att preparera skidorna sedan förra året vid den här tiden, plus att jag åkt väldigt begränsat med skidor i år och dom sista åren, så nån sensation var inte att vänta.
Och det blev ingen sensation heller...
Möjligtvis sensationellt dåligt glid..

Hasade ändå runt dom 11,2 kilometrarna på typ 42 minuter, och fick stryk av alla cyklister från klubben som var med.

Kul avbrott från inomhuscykel o kalla distanspass

Att plinga eller inte plinga, det är frågan?

Som flitig pendelcyklist med vanlig herrcykel, cyklar man ju förbi en del folk, både fotgängare och en del annat långsamtgående.
Jag använder sällan ringklockan för att varna om mitt passerande, för det leder nästan alltid till att personen som man ska passera blir fövirrad och kliver undan åt fel håll så att säga.
Därför susar jag hellre förbi lite för nära och för fort i mörkret och lyssnar till den chockade andhämtningen, och skrattar i smyg åt det skrämda kroppsrycket.
Nästa steg är att argt skrika FLYTTA PÅ DIG IDIOT!
Följt av ett styre i njuren och en spark i knävecken.

Nu låter jag nästan som en bilist!

Jippieeee!

Snart bara 21 år kvar till pension!

Gammal vana

Nää, du vet de rullar på som vanligt me lite fyrer å några Tonkonogispass, gärna kombinerat, blandat med lite "restitutionspass" med svältinslag, typ som jag gjort dom fem senaste basten..
Vissa veckor slänger jag in lite distans för å få lite hours dårå..
Ää, de ju flåset som ska in o fläsket som ska ut, å de har ja väl lyckats halvhyfsat med tycker jag, om jag får säja re själv.
Har haft lite tajt me tiden den här vintern, de e en massa annat trams som ska fixas å så.
Men de löser se...

Äh!

Jag skriver nån annan dag..

Pengar är till för att rulla!

Och det är precis vad dom gör just nu.
Ut.

Även jag..

....har inte tränat så diciplinerat som jag velat denna vinter pga av andra projekt som tillhör vuxenvärlden.
Men till min förvåning visade det sällan använda fitnesstestet på polarklockan lika bra värde som mitt under säsong.
Annars finns det ju många bevis på att vara för mycket i vuxenvärlden leder till förfall o svaghet.
Och till sist döden.
Måste börja leka mera frekvent igen.

Knark är gott

Med nervsystemet fullpumpat med koffein och inget annat, så körde jag denna vackra tidiga söndagmorgon ett litet svältpass i lugn takt.
Det var så länge sedan att jag nästan glömt hur skönt det var.
Man förstår att folk missbrukar saker som slutar på -in.
Dock inte jag..

Lekt cykeltävling igen..

Runt skolan där jag tillbringade min högstadietid, körde vi idag ett klubbträningsrace med 3 personer som deltagare på en riktigt rolig bana.

Backen upp till skolan är ganska jobbig och jag minns hur man suckande tog sig upp för den när rasten var slut och därmed oxå friheten och hängandet på fiket nedanför.

Idag är det dock typ 28 år sedan jag slutade nian, men det var möjligen ännu jobbigare att forcera backen nu?

Nej, förresten det var jobbigare då, 1983.

Dagens race kändes dock lite stelt o segt, men jag hade en rolig fight loppet igenom, som jag till slut gick förlorande ur med rätt knapp marginal.

Kan hända leker jag lite cykeltävling runt mitt jobb typ 28 år efter jag slutat jobbat..?

Hoppas det.

Motsatt effekt?

Man fungerar inte alltid som förväntat.
Efter en vecka med över 25 tim träning, varav några timmar väldigt hårt, så förväntade jag mig att jag skulle vara väldigt trött i benen på dagens 4*4 pass.

Så var det inte alls.

Efter hårda veckor brukar man INTE gå ner i vikt av nån anledning, snarare tvärtom, men ändå hoppas man, ja nästan förväntar man sig, att man ska ha gått ner i vikt med över 20000 kalorier uppbrända på kort tid.

Men så var det inte alls.

Kan lika gärna ligga i soffan..

Kontrast

Jag har fått så mycket solljus den här veckan, så att jag nästan tror att det är vår.

Under den extremt soliga vecka jag har varit på Gran canaria och cyklat, så har vintern litegrann släppt det där äckliga greppet om sverige, och årets första lugna skridskopass blev av idag, eftersom isarna tinat lite och frusit igen och därmed blivit åkbara.

Det var ungefär vad jag orkar med efter en hård cykelvecka som flutit på så bra med allt vad träning o väder kan erbjuda, att det nästan känns överflödigt att skriva nåt om det.

Då blir det lite väl käckt tycker jag..

Sol

22 tim cykel hittills under denna vistelse pa Gran Canaria och solen har inte varit i moln en enda sekund.
I morgon ar sista dagen pa cykel och vadret skulle bli samre.
Avan om solen givit fin cykelbranna och benen far en rejal dos traning, sa ar det inte bara skont att kanna hur man muskulart och psykiskt langsamt bryts ner av den myckna traningen och dom extremt manga hojdmetrarna.
Kanske tur att de bara ar en vecka har nere..
Eller kanske ar jag bara gammal?
Kanske blir det en eller flera mera ingaende rapporter fran denna resa nar jag kommer hem?

Iväg..

..från kyla
På väg mot varmare.
Cykel på Gran Canaria.
Skillnad.
Hoppas jag?

Till minne av en vacker älg

Jag blev vittne till en trafikolycka med en älg inblandad igår kväll.
Bland bilar med varningsblinkers låg den stackars älgen.
Den hade fått bakbenen avkörda och låg som om den försökte ta sig upp med frambenen i "resa sig" ställning, men med magen mot den kalla vägbanan och med chockad skräckslagen blick.
Denna fina varelse som kanske bara för minuter sedan fredligt gått o betat bark av nåt träd, låg nu plågad inför döden.
Jag passerade långsamt förbi med min bil och strålkastarna träffade den graciösa stora vilda kroppen med den vintergråbruna pälsen. Den tittade på mig nästan bedjande med den där livrädda blicken.
Jag blev rörd och kände mig skyldig på nåt vis, skyldig för att jag bara passerade, och för att jag tillhörde mänskligheten, vars hårda bilism åter dödat ett oskyldigt djur.

Jag tänkte på älgen ikväll när jag var ute o cyklade ett kortare kvällsdistanspass, och just när jag var som mest uppe i tankar så vurpade jag i en snorhal korsning med min dubblösa vintercykel, samtidigt som en bil närmade sig.
Jag klarade mig från att få bakbenen avkörda med ganska god marginal, till skillnad från den oskyldiga älgen igår.
Men så är jag inte oskyldig heller..
Så orättvis kan världen vara ibland

Stark helt plötsligt!

Luften som strömmade in från det öppna fönstret kändes ovanligt frisk och spinningcykeln uppträdde väldigt distinkt, liksom mina starka ben.
Kände mig avslappnad och förstod att detta skulle bli det första 4*4 passet denna vinter som skulle bli SKÖNT att genomföra, hela tiden.
Tur att det är så ibland...

Tacksam

Plötsligt när jag stod vid vägkanten mitt i skogen i den mörka januarikvällen och pissade ett hål i den meterhöga plogvallen, så kom jag på att det är rätt skönt att vara frisk och hyfsat tränad så man får uppleva såna här cykelkvällar.

Verkligheten kommer alltid ikapp

Än har inte verkligheten kommit ikapp mig verkar det som, trots att jag tränat dåligt i nästan 3 veckor, mest pga sjukdom.
Den nästan traditionella klubbtävlingen Trettondagsracet (anno 1997) kördes idag med 6 st hårda som trotsade snöstorm o nån minusgrad.
Kroppen fungerade hyfsat, även om det snurrade i huvudet lite när jag nådde lite ansrängningstoppar.
Pulskurvan visar till min förvåning helt normala värden, då jag under lätta träningspass dagarna innan haft ett rusande hjärta vid ingen anstängning alls.
17 HELA varv blev det för mig och dom flesta andra, och det räckte till en 2a plats och jag hade min starkaste del i den enda men långa backen.
Kanske tack vare min rekordlåga vintervikt på strax under 70kg
Men om jag inte får några riktiga träningsveckor framöver så kommer nog verkligheten ikapp ganska snart.
Som den alltid gör vid all sorts fusk och utebliven träning..

"I am just a face in the crowd..

..nothing to worry about.."
"Im getting slower and slower and slower"...
"And i got nothing to say.. its all been taken away..


Dagens textslinga i huvudet av Nine inch nails.
Positiva tankar?

Mytoman

För länge sedan när MTB sporten var inne och på, så drog den till sig rätt mycket folk.
Alla var inte så seriösa och blev kanske inte så långvariga i gamet, men dom ville ändå vara med en stund "där det hände".

Minns en kille som kanske inte var känd för att vara nån idrottsman direkt, utan han var mer känd som typ biltjuv och extrem mytoman..
Han dök plötsligt upp en dag och började prata (ljuga) MTB.

Jodå, han visste "jättemycket" om sporten och hade minsann kört tävlingar här och där, bland annat en LITEN SM tävling (för att inte ljuga för mycket) i vilken han kommit på 3e plats.
Eftersom jag åkte typ alla tävlingar som fanns på den tiden, så visste jag att han ljög som en tok, och jag visste verkligen att det inte fanns nån LITEN SM tävling, som denna lata halvkriminella looser kunde komma på pallen i.
Han hade ju inte ens lyckats stjäla en riktig cykel...

Skulle i och för sig var lite skönt om det fanns SMÅ SM tävlingar här och där, som man kunde åka runt på och vinna.

Idag gjorde jag nästan som denna mytoman!
Jag körde nämligen ett LUGNT 4*4 pass!
Eftersom jag varit långvarigt förkyld och väglaget inte inbjöd till utecykling så körde jag istället som sagt ett 4*4 pass, men bara med 80% pulsbelastning på intervallerna.

Skulle i och för sig vara lite skönt om 4*4 passen var på 80% och kunde vara såhär bekväma att genomföra.
Jag kunde ju ljuga och säga till alla att jag kör på 95%.
Men då skulle så småningom min framtida fysiska kapacitet nog inte ens räcka till att komma på pallen i en LITEN SM tävling....

Fattigt

Det ser onekligen lite fattigt ut i träningschemat sista tiden pga sjukdom, men idag kom jag ut på cykeln i en timme i blekt decembersolsken.

Jag har för länge sedan slutat säga "nästa år då jävlar", för jag vet att jag inte kan göra några extrema intensitets eller volymförändringar i träningen så länge jag måste orka med att jobba oxå.

Men små förbättringar hoppas man ju på , för det har jag ju faktiskt lyckats med dom sista åren trots stigande ålder och avsaknad av medfödd fysisk talang i form av hjärta o lungor.

Men då får det inte se ut såhär i schemat...

Jag har övertaget!

Tror jag?

Det gäller att hålla en fin fasad

I motsats till sommar, värme, hälsa och ledighet som denna bild visar, är det istället vinter, kyla, sjukdom och jobb som är verkligheten.
Och den bilden vågar jag inte visa..

Förändringar!!

Jag har haft så tråkigt idag med min förkylning så att jag till och med ändrat lite i bloggutseendet.
Tyckte det behövdes en bild.
Om 2-3 år kanske jag ändrar nåt igen...

Tant

Likt gamla tanter som samlas och matar änder nånstans och överträffar varandra med sina åkommor som ledvärk, högt blodtryck, gikt, spruckna fötter medmera, så bloggar cyklister allt som oftast om sina fruktansvärda förkylningar.
Tycker det är rätt ointressant att läsa om andras förkylningar, men jag är ändå tvungen att skriva att JAG är förkyld för typ femtioelfte gången i år (iallafall fjärde).
För jävligt!!

Och det enda som återstår att göra för en cyklist som är förkyld är.... att mata änder kanske.
Så tragiskt är det.

Snöstormcykling

Jag har ett svagt minne från barndomen, kanske var jag 3 år gammal och det hade kommit väldigt mycket snö.
Jag skulle gå ut i snön utanför huset och försökte gå några steg, men jag sjönk ner till midjan drygt, men fortsatte ändå att ta mig en bit till och till sist satt jag fast i den för mina barnmuskler alltför tunga snön.
Jag minns att jag blev väldigt arg och skrek rätt ut av ilska och maktlöshet tills någon kom o hjälpte mig ur snöfällan

Jag börjar känna samma typ av ilska över den här vintern och all den snö som vräker ner i iskyliga vindar.
Nästan för tungt för mina gubbmuskler att alltid kämpa i snömodd och att alltid ha motvind med snöpisk i ansiktet.
Dagens avkortade distanspass på cykel i snöstorm var INTE det roligaste jag gjort..

Kanske ställer jag mig och skriker rätt ut i morgon klockan halv sju när jag kämpar mig till jobbet.
Men ingen jävel kommer att komma till min undsättning.
Jag kommer att få ligga där o snöa in i en snödriva ända tills vårens solstrålar smälter snön och min förruttnade gubbkropp framträder i vårljuset till allas äckel.
Om det blir vår vill säga...

Tsunami eller vulkanutbrott

En arbetskollega tyckte golvet var så skitigt på jobbet, att det skulle behövas en flodvåg för att rensa upp lite.
Själv hade jag önskat mig ett rejält vulkanutbrott som dränkt hela skiten i djup lava, som sedan forskare om 200 år hade kunnat gjort utgrävningar i, och sedan undrat vad fan vi höll på med 2010?
Jag behöver inte vänta 200 år för att undra...

Icketräning

Dagens träning bestod av icketräning, däremot gjorde jag säkert av med fler kalorier än dom flesta på kort men trög och moddig cykelpendling, ett fysiskt lönearbete och snöskottning.
Hur tråkigt som helst.
Jag känner mig redan som en förslappad farbror, trots att jag körde det jobbiga "grispasset" på inomhuscykel igår kväll.
Det är jobbigt att träna, men det är ännu jobbigare att inte göra det.

Puh och pust!

Det känns som jag överlevt en påsk för mycket.
Och det var länge sedan det var påsk nu..

42 meter!!

Kanske inte lika imponerande som denna franska alp som jag "fångade" på bild i fjol somras, men på dagens vintriga luciarace i MTB, med hela 4 st startande, så fick vi med en backe som hade hela 42 meter i höjdskillnad från botten till topp på plogad väg, och det är nog den längsta åkbara höjdskillnad i ett svep man kan få till i Norrtälje.

För första gången på väldigt länge kändes det bra i kroppen och jag kunde kötta på till en 2a plats, ganska nära segern, med kalla händer. Kul med lite avbrott från jobbig inomhuscykling. Det hela avslutades med lite kaffe o lussekatter som jag med gott samvete kunde glufsa i mig, tackvare att jag håller vikten så lätt denna vinter av nån anledning som jag inte förstår..

Verkar ha fastnat mellan 69 och 70 kg fast jag tycker jag slarvar lite. Frågan är om det blir nån viktnedgång när jag väl skärper mig...

Gubbvarning

Jag var så jävla ful o trött när jag tittade mig i spegeln efter tuppluren efter jobbet, att jag nästan blev rädd för mig själv.
Nästan som min ena katt som brukar morra åt sin egen spegelbild i vattenskålen.
Istället för att morra så drog jag ut på ett uppfräschande kvälldistanspass på 2 tim i lugnt tempo
En skön men inte så sensationell upplevelse direkt, men jag blir väldigt trött av att köra kvälldistans numera, och när jag kom hem och fått i mig lite mat så satt jag i soffan och nickade till.

Tyckte jag hörde nån som morrade, men när jag tittade upp så låg katten kvar i fåtöljen och inte framför vattenskålen.
Kom senare på att "morrandet" var min egen snarkning, där jag satt med svängd hängnacke o sov som en riktig gubbe bara kan göra..

Igen

Ska inte sticka under stol med att jag har haft det "lite" svårt med motivationen att träna på, men jag har ändå gjort det.

Därför kändes det skönt att höra Layne Staley (numera död sångare i Alice in Chains) sjunga ut sin livsoglädje o ångest i slutet av passet på 20/40 intervallerna.

"I want to taste dirty... stingin´pistol... in my mouth on my tounge..... I want you to scrape me... from the walls... and go crazy like you made me"...osv

Ett lite udda val av träningsmusik men det funkade denna dag.

Det finns alltid nån som har det värre...

Istället för pizza

Innehar sedan en dag i somras nån sorts inofficiellt världsrekord i att cykla upp för branta backar med enväxlad cykel samtidigt som man har en pizzakartong under armen.
Detta hände bara en gång, men kanske var det denna händelse som ikväll fick mig att masa mig ur soffan och cykla iväg med min enväxlade monark med ett par skidor under armen, eftersom det stod skidåkning på programmet, och jag för kvällen inte hade nån bil till förfogande.

Det var lättare att cykla 3 km med skidor än 1,5 km med skör pizzakartong..

När jag väl kom på skidorna överraskades jag hur härligt det kan var att åka skidor ibland.
Ett lager "blått" och sen var det bara att köra i den vackra vinterkvällen med lätt snöfall och hyfsat glid o fäste och även sällskap.
Skidor ska vara frihet, inte en känsla att vara fastlåst vid ett par värdelösa plankor som det ibland kan kännas vid dåligt före.
Men skidåkning kommer ändå inte att stå för någon större procent av min vinterträning, då mitt dåliga knä inte tillåter mer än nån timme i veckan.
Max!
Om jag glömt hur skönt det kan vara att åka skidor som en glad motionär ibland, så hade jag oxå i somras glömt hur äckligt mätt och illamående man blir av en pizza, trots att man slagit världsrekord strax innan..

Tre noll noll

Liksom mina katter så valde jag att stanna inomhus idag.
-16 grader är precis över gränsen för längre pass utomhus på cykel, enligt mig.
Kl 0815 så blev det då istället ett distanspass på 3 timmar inomhus på friskis, tillsammans med GT.
Jag har gjort det en gång förut en kall dag i Februari för några år sedan, och det var lika tråkigt då, men tiden gick lite fortare denna gång då man hade lite sällskap.

Man hade även förmånen att titta på sig själv i den stora spegeln framför cyklarna i tre timmar... Den lågt stående solen som lyste in genom fönstret avslöjade en trött, blek, hårig 43 årig man som kallar sig för nån form av cyklist, och som denna vinter fortfarande håller vikten på tävlingsssäsongsnivå.
Det kan alltså bli bättre, fast man inte kan tro det så här i kallaste december..

Lördagspasset

Såhär tränar jag på lördagar i det ordinarie vinterschemat. ( körde även detta pass sporadiskt i fjol)
Sega ben på fyrorna gav låg puls, men 20/40 efteråt gick skapligt.
Sitter på cykeln i 1 tim o 20 min, men passet tar ca 1 tim o 45 min.
Hur kan det gå till, och vad ska det vara bra för???

Sveriges bäst klädda man?

I går kväll gjordes årsdebuten för riktig vinterkvällscykling.
Väder: Minus 5 grader. Måttlig till frisk nordostvind, något avtagande. Lätt till måttligt snöfall och viss risk för snödrev.
Som vanligt var jag en av sveriges bäst påklädda cyklister, med skön elvärme i sulan, rejäla handskar, dubbla underställ och så vidare, och därtill ett bra lyse..
Det är alla dessa bekvämligheter som gör att jag kommer ut och kör distans vinterkvällar efter jobbet.
Distanspass som mest ger en nypa frisk luft för stunden, men ger oxå skön återhämtning av inomhusintervalltrötta ben.

Eftersom denna vinter verkar börjat lite väl tidigt så kände jag ett visst mentalt motstånd i början av kvällen, men efter ett tag sitter man hypnotiskt och stirrar framåt in i den glittrande snön som möter lyset.
Tittar man bakåt ser man bara mörkret som alltid jagar mig.
Men det verkar inte komma ikapp...

The angry fatherbrother

Det tar lika lång tid att köra 2 st fyraminutersintrevaller med fyra minuter vila mellan, som det tar för en ung kvinna att röka upp sin cigarett.
Det vet jag, för hon stod o rökte strax utanför det öppna fönstret på friskis, där jag körde mina intervaller.
Jag blev nästan arga farbrorn.
Nästan.

Frisk!?

Jag är frisk! Iallafall från den sega lilla irriterande förkylningen som jag haft i en vecka.
Jag har med en dåres envishet vilat bort den i helgen, och därmed oxå satt inofficiellt världsrekord i apati.
Okej, jag cyklade en knapp timme före frukost i lugnt tempo i morse, men i övrigt så kommer man att minnas den här helgen som nåt man inte minns.
Man måste vara sjuk (i huvudet) för att orka bli frisk..

Om en månad så går det mot ljusare tider igen, men tills dess så leds man djupare o djupare in i mörkret.
För att klara sånt så måste man ha ett militäriskt träningsschema att följa, och det kommer jag att börja med nu i veckan, något försenad.
Vinterträning.

Precis så här är det ungefär!

Väldigt lite skrivet här denna vecka, och väldigt lite har hänt.
Jag har exakt lika diffust ont i halsen, det rinner väldigt mycket lite snor ur näsan och det gör regelbundet oregelbundet ont i bihålorna.

Loj

Kanske ingen lysande ide att köra klubbrace i CX med förkylning i kroppen, men så gick det inte särskilt fort heller.
Antingen blir jag sjuk eller friskare eller ingenting alls.
Jag tror på ingenting alls...

40 28

Jag måste få prylböga, nej förlåt prylblogga lite.
Det blir 2 gånger 10 nästa år! Har väntat länge på att den bästa japanska komponentfabriken ska komma med detta.
Tur att jag inte köpte nåt annat 2 delat eftermarknadsskit som jag tänkte ett tag.
Jag är mycket mer intresserad av vad jag själv väger, men min cykel kommer att bli lite lättare oxå.
Slut på prylbögeriet

Börsen

Dow Jones ner 0.3 procent.
Nasdaq oförändrat.

Torgskräck?

På ett fält bland flerbostadshus byggda på 60-talet, och bara ett stenkast från min port, så avgjordes idag dom inofficiella, men ändå officiella Roslagsmästerskapen i cyclocross.
Hela 10 st stod till min förvåning på startlinjen i det fina vädret och skulle köra på en bana som var så nära cyclocross man kan komma i Norrtälje.
Släta gräsfält, asfalt, lite tvära kurvor, löphinder, springbacke, kort cykelbacke, sandhinder..
Och torgskräck?
Öppna och tekniskt enkla banor är väl kanske inte det jag är bäst på, men denna bana var tillräckligt kurvig för att inte bli tråkig.
Jag blev denna gång väldigt trött varje gång jag skulle på cykeln efter ett löphinder, och det var det jag förlorade mest på.
Hedrande men rejält slagen 2a blev jag iallafall.

När man är i min ålder och leker cykeltävling på ett gräsfält nära hus, skolor och lekparker, alltför nära mitt eget hem, så kan jag känna att jag riskerar att uppfattas som en jävla dåre i sammanhanget.
Men det är knappt någon som vistas utomhus längre så det var ingen som såg mej.
Dåre är man ju redan..

Dammade av..

..ett 4*4 pass från fjolårsvintern, och dammade därmed oxå i viss mån av mig själv lite...
Detta är sista viloveckan utan schema, så nästa vecka börjar vinterträningen.
Hela rockärmarna fyllda med ess även i år.

Multisportaren Stefan

Här står vi lite drygt och uttråkat och klappar händerna åt tvåorna och treorna vid en prisutdelning i svenska multisportcupen 2003.
Det förekom faktiskt mer än en gång att vi som segrare klappade händerna åt dom övriga vid prisutdelningar, och vi i Team Newline Intersport/Roslagen som var lagnamnet, tog hem hela svenska cupen i mixed och herrklass detta år.
Jag var med i mixedklassen.
Mellan 2001 o 2005 var jag lite splittrad i mitt idrottande och multisport passade därmed rätt bra just då.
Jag var hyfsad på att springa och kunde cykla i skogen.
Hatade att paddla fort, (det känns ändå som att paddla sakta) men eventuella svagheter kompenserades av att vi hade en väldigt duktig orienterare i laget och det var bara att springa med i snårig skog och stämpla kontroller som jag aldrig hade hittat.
Dom långa tävlingarna slet på mitt redan sargade knä och det blev bara 1 år av riktig multisportsatsning.
En kul period som jag inte ångrar men ej heller saknar speciellt mycket.

Numera är jag inte speciellt splittrad i mitt idrottsutövande.
Den bredaste motorvägen i min hjärna tänker alltid på cykel.

En anledning att fika

Ett besök i storstan idag för att kolla på lite cyclocross i "kungsan". Det såg rätt kul ut, men jag blev ändå inte direkt sugen.
Kan ju inte hålla på med allt, men kanske jag provar nån gång..?
Desto mer sugen på fika efteråt, men efter (för många) bullar o kaffe på ett fik i gamla stan så var jag inte sugen på det heller..

Mota Olle i grind

I min desperata kamp mot "väldigt extrem framgång", så kan jag lycklig konstatera att jag denna höst inte gått upp mer än nåt halvkilo i vikt, trots att jag vilat nästan lika mycket som förra hösten.
Då gick jag upp nästan 3 kg
Det stora viktmålet till i vår är 80 kilo!?
Det vill säga 80 kilo INKLUSIVE cykel OCH full tävlingsmundering med skor, strumpor, byxor, tröja, handskar, hjälm, glasögon och luftpatron i bakfickan.
Begöver gå ner ca 1.5 kg för detta.
Ett 68 kilo tungt och 183 cm långt benrangel ska alltså i vår förhoppningsvis oxå utveckla lika mycket effekt som nu.
Och för det behövs det även i år träning.
Jag för än så länge ganska jämn strid mot föråldring, förfall, förfläskning och fördumning.
Det är en talang att mota Olle i grind oxå.

Eine kliene winterstridswagen

Den har varit med några år nu och klarat många kalla vinterkrig under hård ledning av en handfast och fanatisk "Fuhrer" i form av mig själv.
För att klara dom allt hårdare påfrestningarna så har den genomgått en liten modernisering i form av nya skärmar, hjul och mekaniska "geshivenbremsen" på min egen svensktyska.
Med den här ostoppbara pansarvagnen hoppas jag lägga ytterligare lite grund till att möta den hårdaste fiende vid fronten.

Som att stjäla godis från småbarn?

Jag tog en "oehört prestigefull" KM-titel idag!
Km i cyclocross som gick på en snabb bana som bestod av lite elljusspår o asfalt några kurvor o nästan ingen backe.
Banan blev dock betydligt mindre snabb när det igår kommit en massa snö som var väldigt hal o lömsk och på sina ställen ganska djup oxå.
Eftersom jag vet att jag behärskar halt underlag väldigt bra (i synnerhet snö) så visste jag att kanske enda hotet mot min seger bland dom 5 startande, skulle vara den på snö lika skicklige GT.
Men han körde en CX cykel med smalare däck och hade därmed ingen chans att hänga med.
Så det var bara att sikta o köra ifrån med min mtb cykel.
Lite för lätt för att kännas som en prestation att skriva i en blogg om , men jag gör det ändå.

Kan konstatera att det räcker med att träna 1 gång i veckan för att inte bli alltför seg på helgen såhär under höstvilan.
Men så kan jag inte hålla på så länge till.
Jag har ju ett mål som kommer att redovisas senare nån gång.

En arbetsdag i Oktober har förflutit.

Vaknar upp i dödens trötthet av helvetets signal, och tar mig senare fram i mörker och isande motig vind.
Går in i en byggnad full av fulhet.
Går genom dom djupa suckarnas korridor och in i tristessens sal.
Där utför jag mitt arbete.
Senare på dagen lättar det upp lite.
Som nån sorts naturens jämvikt för att jag inte ska bli galen.

Den "RIKTIGA" cx cupen?

På en superkurvig gräsbana med jobbigt trappspring o lite sandstrand och i flödande solsken så körde vi idag ett klubb-cx race vid Kärleksuddens badplats i Norrtälje.

I den "RIKTIGA" cx cupen får man använda vilken cykel som helst, och på dagens krokiga bana hade man lite fördel med en mtb.

Men jag lyckades inte vinna för det... Ett litet framhjulssläpp och efterföljande vurpa gjorde att jag fick fightas hårt för att ta andraplatsen i det täta racet.

Kan konstatera att drygt 2 veckor med väldigt begränsat med träning leder till sänkt blodvolym och därmed lite högre puls än vanligt, trots att farten kanske är lägre.

Kände mig dessutom lite struttig i åkningen

5 stycken lokala gubbstruttar med mer eller mindre låg blodvolym var det som gjorde upp idag iallafall

Slut på reportaget från "RIKTIGA" cx cupen.

Iallafall i min lilla lilla värld av blommor

Den här dagen förra året..

..låg jag o solade på Cypern i 30 graders värme.

Snabbare i mörkret?

Om man går längre sträckor och tycker att det går oändligt långsamt, så känns det lite bättre om man går nära ett staket eller husvägg eller liknande, för då ser man att man rör sig framåt i förhållande till nåt.
Då blir man glad..!
Men det här skulle handla om mörker.
När jag åkte moped för ett par hundra år sedan, upplevde jag alltid att moppen gick fortare på kvällen i mörkret, men det var nog mest för att man bara såg den svischande vägen framför sig och inte det mer eller mindre stillastående landskapet bredvid.

Därför fick jag ikväll ett spontant ryck i min lata höstvila och tog tunga tränings MTBn och drog ett tokvarv på elljusspåret, körde så gott som fullt och det tog ca 26 min o 45 sekunder, med andra ord inte speciellt snabbt, men jag upplevde det ganska snabbt eftersom jag inte såg "det mer eller mindre stillastående landskapet bredvid"....

Därför åker jag helst skidor i mörker och elljus på vintern, för då kan även jag känna mig lite bra.

Måste vara nån teori med mörker inblandat även på natten när jag sover?
Det tar ju bara ett ögonblick så är det dags att gå till jobbet igen, sedan går dagen skitlångsamt!
Konstigt

Kapten blåben

Om man väl har bestämt sig för något, så ska man helst inte ändra på det, verkar det som.
Jag hade förra helgen bestämt mig för att avsluta tävlandet för i år, men åkte ändå iväg till underbara Märsta, för att deltaga i Norrortsmästerskapen som brukar gå på höstkanten.
Det hela slutade med att jag på grund av denna veckas icketräning (och medföljande seghet och ofokusering), inte hängde med i tempot alls som jag borde.
Hängt med hade man behövt på denna väldigt kuperade och tuffa bana och i detta goda startfält.
Att jag sedan dagen till ära hade bestämt mig för att för sista gången använda ett par handskar av känt märke som jag köpte i Juli, men som haft så exeptionellt dålig hållbarhet att halva handen redan tittar fram vid påtagning.
Denna halva hand blev efter ett par varv lite svettig, och i banans enda lite steniga o rotiga utförslöpa så tappade jag därför greppet om styret och kraschade våldsamt.
Stenars omilda behandling av mitt hösthåriga ben, och ett sönderkört växelreglage, gjorde att jag bröt tävlingen omgående och åkte hem lika omgående.
När jag kom hem hade blodet torkat och min ilska lagt sig.
Nu blir det bara nåt race utanför knuten resten av vintern fram till keps cup, för det har jag bestämt mig för...
Men innan dess lite vinterträning.

Plötsligt händer det..

...knappt ett dugg.
Med en inre tankegång som hos en fetlagd medelsvensk, hindrades jag att spontanträna ikväll på grund av en oövervinnlig motvind som skulle gjort min cykeltransport på 2 km till friskis så gott som omöjlig.... eller nåt...?
Blev istället belönad med en trissvinst på 25 kronor som inger stort hopp inför framtiden...
Det är såna här spännande saker som händer i en fetlagd medelsvensks liv.

Säsongen 2010

Här står jag på en bergstopp i södra Frankrike i början av februari 2010 och kanske klurar jag på hur den kommande säsongen kommer att bli.
Det skulle senare visa sig att den skulle bli väldigt bra, kanske den bästa och definitvt jämnaste säsong jag gjort, och detta finner jag flera anledningar till.
Skulle vilja påstå att jag ganska länge vetat rätt bra hur träning ska bedrivas för att få utveckling på en gammal gubbe och detta har jag oxå praktiserat väldigt disciplinerat sedan vintern 06-07.

Hård intervallträning av olika slag, svältpass, viktnedgång, periodisering, lagom avvägt tävlande för att orka hela säsongen osv.

I år har jag oxå koncentrerat mig på att utmana mig själv lite mer än tidigare, till exempel vågat tränat ner mig mer än vanligt mellan varven, inte tänkt så mycket på prestige utan har istället vågat varit dålig ibland och kört träningstävlingar o nåt långlopp nertränad och fått en massa stryk och inte brytt mig.
Jag vågade ta en lite längre "höstvila" förra hösten utan att bli alltför fet.
Jag har genomfört i stort sett allt jag tänkt mig, förutom under dom 2 överraskande men korta sjukdomsperioder som jag haft.

Jag har därför haft energi och varit i bra eller mycket bra form på i stort sett varenda tävling jag velat prestera på, och det har inte varit mitt varumärke förut, som den humöråkare jag tenderat vara.

Nu har min "höstvila" börjat igen och det är rätt trist, och jag vet inte just nu om jag ser fram emot 2011.
Men jag såg inte fram speciellt mycket emot 2010 förra året vid samma tid heller..

Som ett könsbyte i Iran

Var helt inställd på att göra säsongsavslutning i morgon nere i Jönköping och Vista mountain, en mycket trevlig tävling.
Men eftersom min resekamrat är sjuk så känns det lite drygt att ensam åka 7 timmar bil för 45 min tävling, även om jag gjort det förr.

Så nu tog den fina säsongen 2010 slut en dag för tidigt, och detta beslut var lika svårt och kvalfyllt att ta, som det skulle vara för en transsexuell från Iran att göra ett könsbyte.
Om inte värre!
I morgon blir det istället tvångssysselsättning med nåt som får mig att skingra tankarna och som får mig att undvika den apati och förvirring som lätt kan uppstå vid plötsligt ändrade planer.