Hacksta XC

Det var tävling i grannorten Åkersberga idag så det blev nästan för mycket cykel i förhållande till bilkörning..
Det blev ett jävligt jobbigt race för mig idag i det klassblandade startfältet men jag lyckades grisa mig kvar bakom en grupp yngre konkurrenter som jag vet är jämn med i 2 varv, sen var det nästan gonatt på det 3e varvet, men jag grisade och grisade även ett 4e varv och till sist fick jag trots detta spurtstryk av en konkurrent som kom bakifrån på slutet.
14e plats o 2a bland H50
Jag var så jävla trött att jag mådde illa ända fram till kvällen
Det är på gränsen till överjävligt att köra MTB när man får kämpa för varje meter.
Men det har jag snart glömt.

En del av plågan finns med på film och jag syns första gången vid ca 26.40 minuter Här:http://per-kumlin.blogspot.se/2017/08/hacksta-xc-ar-nu-kort.html

Kan hända väntar min sista oxvecka i arbetslivet nästa vecka?
De är ju lite positivt i alla fall

Utanför pallen...

...men ett bra lopp.
Swecup i Göteborg i helgen på regnblöta lite slippriga banor, viket passar mig rätt bra trots att jag kände mig ovanligt osäker före start, för det såg ju så halt ut.
Kanske vurpar jag o bryter sönder min sköra kropp?
All osäkerhet försvann när starten gått och jag trivdes som vanligt bra i det hala o skitiga.
Hade bra ben utom på dom snabbaste tramppartierna och gjorde, trots lite köande på första varvet, ett av säsongens bästa lopp, men blev ändå utanför prispallen.
Dom 3 framför är tyvärr också skickliga i det hala och har varit bättre än mig hela året i övrigt och det var i alla fall anständiga avstånd framåt.
Faktum är att det var länge sedan jag var så "nära" segrartiden i H40 klassen, men jag har varit närmare i H50..

Tog även in poäng i cupen på totalledaren som var bakom mig i helgen
Bra där!

Alingsås MTB challenge

Det regnade o var halt o lite skitigt i Alingsås där 3e deltävlingen i swecup gick i lördags
Gjorde ett hyfsat lopp där jag snällt fick följa lagom snabba cyklister på 1a varvet o lära mig banan eftersom jag inte hann provköra innan, då vi kom dit endast nån timme före start efter 50 mil bilåkning.
Jag var cirka 6,75 ljusår från segern, men jag hade en fajt om 2a platsen som jag förlorade med ett 20 tal sekunder trots att jag ökade på slutet.
Problemet var bara att framförvarande ökade lite mer...

Efter totalt 102 mil bil o en timme cykeltävling så var den Lördagen över.
Vann lite kaffe
Det är gott

SM MTB 2017

Jag gick in på en 7e plats i den ganska tunt befolkade H50 klassen på årets SM i Värnamo efter att ha gjort ett rätt stabilt lopp, utan att ha en kanondag men ej heller en sån där klassisk "SM-fail a la Stefan-dag" vilket ju annars är rätt vanligt med några undantag.
Pendlade mellan 6 o 7e plats hela loppet som för övrigt var lite väl långt för oss H50 gubbar då vi körde endast 1 varv kortare än herr-elitklassen.
Ledbrutna gamla gubbar ska helst inte hålla på längre än en timme på stenhårda XCO banor..
Men jag var faktiskt bara riktigt trött på 3e varvet av 5 och då tappade jag oxå mest tid på mina närmsta konkurrenter.

Banan var extremt rolig att köra men också väldigt utslagsgivande.
En riktig XCO bana


Jag skulle inte ha kommit sist i herrelitklassen och jag hade inte tagit medalj i Damelitklassen med den fart jag igår lyckades få upp med min värstingcykel, trampad av en hyfsat vältränad men ledsviktande man, utrustad med mushjärta som nästan förgäves försöker få ut mitt syrefattiga blod och tickar i 180 slag per minut i över 1,5 timmes tid.
Sånt är jobbigt.

Ajm alajv!

Trots att jag nästan förolyckats ett par gånger sedan jag sist skrev här samt varit i Andorra följt av dödsförkylning, så fortsätter jag att leva.
Fortsätter vara vid liv alltså.
Dessutom har jag blivit frisk, gått på semester och tränar normalt igen.
Joruvarsserrusåatte!

Totalt överlägsen

Jag dominerade stort i min klass i årets Mjölbybiken.
Ingen H 50 var ens i närheten.
Överst på prispallen
INGEN ANNAN ÄN JAG DELTOG.

Startade dock tillsammans med H40 som var ett gäng o H60 och fick passa på att slå så många som möjligt av dom, vilket jag lyckades hyfsat med, och hade en liten taktisk fajt med halvskadade superveteranen Benny Andersson, en kamp som jag gick segrande ur med nån knapp minut.
Jag var lite seg i början o några av  H40 åkarna som jag vet att jag åker jämnt med fick rätt stor lucka på mig men jag tog igen det mesta på sista varvet, men det var ändå 6 st som slog mig.
Ungjävlar!!
Banan i Mjölby är en av mina favoriter i vått o torrt

Fick en handduk i förstapris och står som bruten i resultatlistan.
Så glamouröst kan det vara ibland.

Skulle ha tävlat i Finspång idag, men jag avstod för en gångs skull.

Medelmåttan

I Tisdags när jag tittade till cykeln efter förra helgens fiaskorace fann jag en stor del av orsaken till det extremt dåliga resultatet.
Bakbromsoket hade fått en smäll kommit snett efter vurpan i starloopen och jag hade med andra ord kört hela racet med ett bakhjul som knappt gick runt...
Och jag som bara trodde det var dåliga ben och extrem otalang...

Trots detta var jag VÄLDIGT osäker på min förmåga när vi i Fredags åkte upp till Borlänge för att köra 3 dagars etapploppet Borlänge Tour.
Fick beskedet att jag inte är helt värdelös i alla fall och blev till slut totaltrea i H-50 klassen efter 3 jämna etapper med platssiffrorna 4-3-4.
Hade dock hela tiden en lite medelmåttig känsla i kroppen och körde också medelmåttigt fort och blev medelmåttigt trött.
Jag vet att jag kan cykla lite fortare än så här, men det var ändå bättre med medelmåttigt än katastrofalt, som det var förra helgen.

Den stora tröttheten i Vårgårda

Swe cup i Vårgårda idag.
Tyckte att den jobbiga startbacken kändes rätt lindrig i år.
Men det var tyvärr det enda lindriga.
Flög över styret i nya branta skråkurvan redan i starloopen och stukade höger lillfinger.
(Stukade vänster lillfinger i Lördags så det jämnade ut sig)
Kom ändå upp rätt snabbt o körde ikapp det jag förlorat på ett kvarts varv.
Sen blev jag stum
Så stum att jag tänkte bryta redan efter ett varv men jag bestämde mig trots låg moral att i alla fall köra runt när ändå jag suttit o åkt bil 50 mil på förmiddagen för att komma dit.
Långsam precis överallt

Det blev i alla fall ett av mina sämsta lopp i världshistorien och jag lyckades med konststycket att bli sist av dom som gick i mål i H50

Joråserrusåatte

Inte vilken prisutdelning som helst...

 

Här spelas Nationalsången

Strax efteråt håller Hans Majestät Konungen tal

Följt av bankett på slottet

Inbjudan till idrottsgalan

Vem får bragdguldet?





Intagen på säter...

...hade jag kunnat blivit idag, eftersom jag hatar att vänta på sena starter.
Provkörning av banan vid kl 1030 och start kl 1500 på dagens swecup premiär, blir lång väntan, men det löste sig med att vi med civila kläder tog cyklarna o kollade lite på Säter med omnejd i lugn takt
Kanske hade jag det ändå lite bättre än alkisarna vid ån?

Själva tävlingen löste sig också ganska bra och jag blev 2a i det lilla men rätt jämna H50 fältet efter ett rätt stabilt lopp där jag hade det trögt i början men körde riktigt bra i mitten av loppet samt blev lite trött på slutet.
Gjorde inga misstag egentligen förutom att jag kom på mig själv att bromsa onödigt tidigt här o där.
Man vill ju ha med sig den lilla fart men lyckas få upp..
Vi körde bara 1 varv kortare än elitklassen så det blev relativt lång åktid för att vara tidig swecuptävling.
Jag var en bra bit efter segraren men hade skaplig marginal bakåt också.
Skönt att stå på pallen direkt trots att dagsformen kanske inte var superbra, men den var inte dålig heller så jag kunde överhuvudtaget inte cykla fortare idag än vad jag faktiskt gjorde.

Lite längre

Som traditionen kräver så blev det ett lite längre Långfredagsdistanspass även i år.
Full vintermundering och vintercykel krävdes då det var runt 0 grader hela dagen och varning för snö.
Passerade lite bruksorter i dom norra kommundelarna och fick sedan medvind hela vägen hem.
Benen snurrade på fint och då o då tittade jag faktiskt upp från vägen och såg bland annat blåsippor som sög åt sig dom "varma" och få solstrålarna, eller en o annan förvildad påsklilja i nåt dike som hukade i snålblåsten.
Det mestadels gråa vädret förvärrades av mina fotokromatiska glasögon som gör världen grådaskig även en solig dag.
Jag hatar dom.

Efter 4 tim o 5 minuter så var jag hemma, hungrig och svag.

Nytt skit

Med likadan ram som Kulhavy och likadana hjul o framgaffel som Nino Shurter samt likadana växlar o bromsar som Absalon (utan el) så har jag nu fått ihop 2017 års tävlingscykel och kört ett par testpass och kommit fram till att jag är extremt nöjd.

Kan inte skylla på materialet i år heller.

Bättre än såhär blir det inte.

Jag vann INTE Keps Cup...

...men det mesta var upplagt för detta med en 15 p ledning i tabellen innan start i finalen och bra ben för dagen.
Men jag hann inte börja använda dom bra benen, för dryga 5 minuter in i racet så fick jag som så många andra punktering o trasigt däck efter en lite stenig utförslöpa o sen var den dagen förstörd.
Mycket vassa stenar i Rönninge tydligen.

Blev förbannad!

Kompenserade sedan med att städa hemma, göra saker jag skjutit upp samt missbruka god mat o godis.

Knarka får jag göra nån annan dag.

Akterseglad

Var alldeles för trött, slö o passiv i början av den långa startbacken på dagens keps-cup i Södertälje o fick köa kopiöst i ett helt varv på den trånga knixiga banan bakom långa rader av 14-16 åringar som var snabba i 5 minuter.
Varv 2 o 3 hade dom flesta köproppar passerats så jag i alla fall kunde köra på i den skapliga fart som jag för dagen hade i kroppen.
 Jag blev 2a i klassen och rejält slagen av en fd världsmästare.

Jag är ingen världsmästare.

De e nu de börjar!!

foto: Fredrik Silven

 

Premiär för keps-cup idag och premiär för landsvägscykelpass igår.
Min premiär i H50 klassen idag också!
Alla premiärer gick bra, för att inte säga riktigt bra.

Dagens keps cup race i Täby gick på fina torra banor och en jävla massa startande.
Fick en bra start bland H-40 o H-50 och fick hela loppet fajtas om platserna 4-7 i H-40 och körde på riktigt bra förutom att jag hade väl mycket strul med varvningar på fel ställen på slutet.
Lyckades hamna bakom nån långsam åkare i tamejfan varje utförslöpa på dom smala stigarna o tappade en del tid.
Men det fanns säkert fler som hade samma problem då o då när det är så många startande av olika kvalitet.
H-50 klassen lyckades jag dock vinna rätt övertygande med över 2 minuter till 2an bland dom 12 startande i klassen.
Jag har i allafall minst samma toppkapacitet som förra året o det känns bra när man har tränat hela vintern i källaren och i snö, is, slask, kyla o mörker samt kört träningsrace på 2 personer.
Riktigt kul att vara igång.
"Måntenbajk" e rätt najs faktiskt
Nu har våren övertaget över vintern också o det känns skönt.

En retning och en fövandling

Häromdagen väntade jag väldigt länge med att inta föda efter att jag kört ett rätt hårt pass på gymmet för att reta kroppens system lite.
Jag väntade så länge att jag fick darrningar av lågt blodsocker, och när dörrhandtaget skallrade när jag skulle öppna dörren och släppa ut katten insåg jag att jag behövde äta.

Det var gott att äta då...

Detta beteende ledde till jag fick en mycket värre träningsvärk än vanligt dagen efter (igår) och som den gamla vekling jag är förmådde jag inte träna.
Och som vanligt när jag är lite sliten av träning och precis innan det vänder tillbaks uppåt igen så var jag extremt trött på jobbet idag.
Typ zombie.
Denna zombie sätter sig på innecykeln senare på kvällen o kör specialfyror och gör kanske det bästa inomhuspasset på hela vintern.
Känner mig urstark o tänker nästan dra en fyra till men avstår o mår bra istället.

Summa summarum: En lat människa behöver brytas ner till en zombie ibland för att förvandlas till en stark människa.
Stark en liten stund...

Inte tomgång

Det har varit  lite tomgång på denna blogg på sista tiden, mest pga att jag bloggat sedan 2006 och inspirationen att skriva tryter ibland.
Men det är inte helt tomgång i verkliga livet.
Bara nästan.
Har i alla fall i nån enveten, uppgiven envishet, halvslött kämpat mig igenom ytterligare en ickevinter i min allt snabbare färd mot döden.
Ljuspunkter har varit i skarpt sikte, men dom flesta har försvunnit in i dimman.
Men jag är glad
Glad att jag inte heter Sten-Roger!    (Det har jag skrivit förr?)

Och jag tränar på som en riktig cyklist ibland och som en halvtaskig motionär ibland.
Idag blev det 2 pass
Jag har i alla fall inte lika tråkigt som grannen som varje kväll startar sin kinabyggda fyrhjuling och låter den stå och bullra på tomgång i en halvtimme och möjligtvis gasa till 2 gånger, för att sedan stänga av den igen.
Sånt retar man sig på när man ska fylla 50 om en vecka...

Å så håller jag på o sätter ihop en tävlingscykel, typ mountainbike av det värre slaget till säsongen som eventuellt kan kompensera nån procent av mina tillkortakommanden.

Tillbaka från "Granckan"

Efter några dagars välbehövlig vila efter en veckas cykling på Gran Canaria körde jag ikväll det första 4*4 passet i källaren.
Å JÄVLAR VAD STARK JAG HAR BLIVIT!!
Eller också inte?
Var ett rätt medelmåttigt pass.
Var rätt medioker hela veckan nere på GC också av olika anledningar.
Artros i knät är en anledning.
Ett par kilo för mycket på kroppen en annan anledning.
Lite mättad på själva Gran Canaria, där jag cyklat rätt mycket sedan 1995 är en tredje anledning
osv..
Nästan 20 timmars cykling i berg på 6 dagar är väl ungefär vad jag pallar numera
Fick se lite världsstjärnor
Fick frysa i utförslöpor
Fick se tusentals fula människor och några vackra
Fick cykelbränna

Trettondagsracet

Fyra män i födda -67 -68 -69 och -71 sågs idag vid 11-tiden cykla terrängcyklar runt, runt på en skottad bana i närheten av gamla militärområdet Nordrona i Norrtälje!
Dels för att föra en 20 år gammal tradition vidare, och dels för att det var rätt kul faktiskt.

Näst kallaste upplagan av Trettondagsracet blev det med -11 grader vid start o -8 vid målgång.
Tyvärr var det - 20 tidigare på morgonen och det ledde till ett rätt stort bortfall av det förväntade startfältet.
Varma kläder fick man ju ha, om någon undrar?
Startfältet blev ändå dubbelt så stort som jag innan förväntat mig och därmed blev i alla fall min inspiration tillräckligt hög för att jag skulle cykla riktigt bra och blev som traditionen nästan kräver 2a i racet.
Solens skinande på snöprydda träd verkade ännu vackrare efter avslutad ansträngning och varmt kaffetillskott.

Nu är det bara 20 år kvar till 40 årsjubileum av detta race och eftersom dom första 20 gick så fort så är vi snart där...

Tefvlingen af annandagen

"Wid hwarje års slut den 26 december pröfwa o wärderar ofta en skock starka män sina krafter.
Starten äga rum efter Åldermans godtfinnande och det åligger hwarje deltagare att nedbryta och födärfwa sina lekamen, annars kan böter eller wite om åtskilliga Banco utfalla, i de fall Åldermannen är missnögd.
Att med velociped uti skog o äng ta i som om woro man ett swin äro ett krafw".

(Utdrag ur regler för annadagsracet)

Materialet har betydelse

2009 vann jag den ärofyllda titeln KM i cykelcross. Det hade kommit snö och jag körde på en MTB cykel.
Idag vann jag återigen denna ärofyllda titel.
Det hade kommit snö och jag körde på en MTB.
Tack vare dom för mig fördelaktiga yttre förutsättningarna lyckades jag slå närmast jagande GT som satt på en CX hoj.
Jag trivs i snö
Det kändes skapligt rent fysiskt också

Jag vann en chokladtomte som förstapris
Tur att det inte var en lakritstomte!
Då hade någon blivit kränkt!?

Världens snabbaste helg

En mörk novembervecka men en hel del träning.
Tokträningsvärk i benen i efter tisdagspasset på gymet
Några pass på inomhuscykeln med trasig musikanläggning
Svintrött på gårdagens distanspass och sov lika länge efteråt som jag tränat. 3tim o 40 min..
Blöt o skitig på dagens CX träningsrace men med bättre ben än förväntat
Plötsligt är det söndag kväll.
"Snart har helgen vecka 48 tagit slut!"
Fast det är ju bara vecka 47 än, jag vet.

Lite CX

Traditionsenligt höstklubbrace i Cykelcross var på dagens agenda.
Fuskade som vanligt lite med att köra helstel svinlätt MTB och hade lite fördel av detta.
Fint väder, bra bana, gott fika efteråt och en Stefan som funkade rätt bra.
Räckte till att vara 2a i mål av 6 st halvtrötta gubbar.
25 kilo lägre vikt med samma effekt så kan det här bli riktigt bra...

Distans på Autopilot

Jag har på sistone haft en tendens åt att tycka att distansträning är rätt tråkig och dagens 5 plusgrader o regn höjde inte min motivation.
MEN..!
Jag har en intränad mekanism som jag ofta använt när det är övertrist.
Kör på autopilot
Förutsättningarna är att jag är rätt utrustad och kör passet själv utan distraktion.
Neutral
Sen slappnar man bara av o kör och ignorerar regn kyla o motvind.
Oftast upprepas i mitt huvud en slinga av en låt som råkar dyka upp i mitt dunkla sinne.
Plötsligt har 3 tim gått.
På ett sånt pass behöver man inga vackra vyer , nya vägar eller fint väder.
Ca 2 tim in i passet såg jag en kråka vid vägkanten
Det är vad jag minns.
Är liksom nöjd så

Och på det tredje försöket...

...började min gym-muskler vakna till liv och dom vikter jag en gång klarade och som verkade oövervinnliga för 2 veckor sedan var nu nära till hands.
Att jag för tillfället inte går normalt i trappor pga träningsvärk är i alla fall bättre än känslan av att man börjar drabbas av sarkopeni som värsta åldringen.

Stark var jag idag

Seasons end

foto J. Sarota

2014 blev jag 2a i Vista MTB, lite drygt 4 min efter vinnaren GT
Igår på samma race var jag också lite drygt 4 min efter vinnaren GT, men det räckte bara till en 16 e plats.
2014 lite skitigt o lite tunnare startfält
Igår snustorrt och supersnabbt samt stort startfält
Det har definitivt blivit rejält ökad konkurrens i mellansegmentet i Västgötacupen i H40.
Och det är där jag verkar höra hemma.
Mitt i
Lite lagom
Sämst av dom bättre.
Eller bäst av dom sämre?

Nu står snart vinterträning på agendan
Det är jag faktiskt rätt bra på

Nästa år då jävlar!!

Som nybörjare bruka säga....

Avhängd på LVG-KM

Jag pratade väldigt mycket innan start om att min gamla racer från 2008 var äldst i startfältet, vilket det visade sig att den faktiskt inte var.
Men redan efter 300 meter började kedjan rappa, så mest sliten var den i alla fall och fungerade dåligt i skarpt läge...
Det var bra fart på den 55 man starka klungan så det fanns inte så mycket utrymme för kedjetrassel och jag hamnade bland dom sista i den stora snabbåkande klungan.
Efter ca 10 km trasslade kedjan igen och då tog min för dagen ganska låga moral slut och jag släppte klungan som försvann.
Jag hade nog inte gjort nån större succe idag ens med en fungerande cykel då jag lider av extremt låg träningsmotivation.
Jag bröt först av alla så jag måste ju ha varit klart sämst i startfältet.
Kanske sämst av alla i hela världen?

Jag lärde mig 2 saker som jag redan visste sedan minst 20 år tillbaka.
1: Starta ej med undermålig cykel
2: Det går inte att tävla halvhjärtat

Jag har ljugit

I helgen körde jag min allra sista Swecuptävling som H 40 cyklist.
10 år av stabilt tävlande har passerat snabbt.
Dock inte lika stabilt som jag tidigare nämnt för efter en lite noggrannare undersökning så minns jag att jag faktiskt bröt 2 tävlingar och icke ställde upp i en tävling 2012 pga axelskada.
Ändå rätt lite smolk i den stabila bägaren eftersom jag ändå är den som startat o gått i mål i flest race av alla cyklister i Sverige alla klasser inräknade.
Vågar jag påstå?
Bästa enskilda resultat på en deltävling är en 3e plats i Vårgårda 2010
Bästa totalresultat är 3e platsen 2014 efter troget poängsamlande.
Poängsamlande är väl det som jag ängnat mig mest åt även om jag har en del bra resultat mellan varven också.
I helgen blev jag lite halvlojt 12a efter ett rätt trögt race där jag inte skulle ha tagit ens en pallplats i nästa års tävlingsklass för mig.

H 50!!!!!

Jag ser misstänkt ut!?

Lika misstänksam som denna Italienska get, som jag lyckades mata med lite gräs, var också flygplatspersonalen mot mig både på Arlanda och Milano/Linate-flygplatsen.
Denna vecka har ju då tillbringats i Italienska alperna och Master-VM i MTB.
Jag var som vanligt servicepersonal åt GT som i år fick känna på hård konkurrens både från sina medtävlare och sin egen rygg som var allt annat än bra.
Nästan rullstolsvarning ett tag...
Blev ändå en 14e plats av dom 51 startande till slut.

Blev en del annan cykling för min egen del också.

Fint där i Italien, även för en misstänkt terrorist som jag, som först fick min kontaktlinsvätska skannad av en slöjbeklädd säkerhetsvakt på Arlanda.
Linsvätskan visade sig vara ofarlig, vilket hon förklarade för mig, samtidigt som jag tyckte mig se ett bombbälte under hennes skynken...

Vid hemresan när vi trötta efter lång bilresa i bergen kom till flygplatsen i Milano släpandes på stora cykelväskor och förvirrade letade efter nån buss som eventuellt kunde ta oss till nåt övernattningshotell, så skulle det inte dröja länge förrän 2 st tungt beväpnade militärer som patrullerade på flygplatsen cirkulerade på väldigt nära håll runt oss med nästan dragna vapen.
Den ena av dom stod sedan i minst 10 minuter halvt gömd bakom hörnet och släppte mig inte ur sikte.
Kanske tyckte dom min cykelkeps liknade en turban?
Eller såg jag ut som en nazist med min rakade skalle?
Det får rum mycket sprängmedel i en cykelväska...

"Och geeten ääter gräääs!!"
En spontant påhittad sång som en lätt utvecklingsstörd klasskamrat satt o sjöng som tröst för sig själv, när bussen till lekis gled i diket med oss barn en hal vinterdag 1973.
Sånt minns jag
Det fanns ju för fan ingen get där liksom

Ett OS lopp framför TVn

Jag har en tendens att leva mig in väldigt mycket när jag tittar på idrott och dagens OS lopp i MTB för damer i Rio var inget undantag.
Det var nästan obehagligt att titta på sändningen och jag svettades o frös om vart annat, reste mig gång på gång, gick runt i rummet, fick springa på toa 3 gånger av nervositet.
Skrattade ibland, skrek ibland o fick tårar i ögonen.
Fick byta tröja
Men till sist blev det svenskt OS GULD tack vare Jenny Rissveds som gjorde ett extremt bra lopp.

Plötsligt framstår vårt träningsrace på den fina kvisthamrabanan på förmiddagen som en rätt liten företeelse.
Men det räckte i alla fall för att jag skulle må prima i några timmar efteråt.
En bra dag i cykelns tecken.
Som vanligt.
I cykelns tecken alltså

Kul i Alingsås

Åkte till en tävlingsplats jag faktiskt aldrig varit på innan och det visade sig vara en av dom bättre tävlingsbanor o arrangemang man kan tänka sig.
Bokskog, utslagsgivande backar, kurvor o fint underlag och några små svårigheter i inspirerande fin inramning i Nolhagaparken i Alingsås
Själva loppet gick hyfsat och jag började med att vilt flåsande åka solo på en 9e plats följt av att lika vilt flåsande och dreglande fajtas med 2 andra om samma 9e plats.
Ungefär när jag var som tröttast i den fajten fick jag in en geting i hjälmen som stack o tömde allt sitt gift i min kala skalle.
Jag reagerar ibland väldigt starkt på getingbett, med utslag och svullen tunga, men inte denna gång som tur var.
Tappade dock lite fokus och därmed också mina 2 konkurrenter och blev 11a i mål trots att jag avslutade med ett rätt starkt sistavarv.
Anständigt avstånd till segraren denna gång.
Och ännu en gång i mål på en swecuptävling!!

Snittresultatet

Svenska mästerskapen
Startade från första startled och lät mig falla lite i fältet för att inte spränga mig.
Att sedan folk vurpade till höger o vänster gjorde mig inte så mycket då jag lyckades ta mig förbi alla obemärkt o kallt, inklusive denna krasch strax efter start.
Vid ett annat tillfälle flög en cykel förbi bara nån centimeter från örat i 30 km/h och jag kunde känna vinddraget.
Annars gick loppet medelmåttigt och jag hamnade på en slutlig 26e plats av dom knappa 50 startande.
Höll den fart jag hade i kroppen för dagen helt enkelt.
Hade korta perioder när jag trodde det skulle släppa lite så jag eventuellt skulle kunna gå på och kötta lite, men det blev mest trampa luft och en sort halvslö elmotorkänsla i kroppen som bara hade en fart.
Ett åskregn gjorde den utslagsgivande banan ännu tuffare och tidsavstånden mellan cyklisterna blev rätt stora.
Är ändå glad att jag höll ihop det till mål utan att ha några större kriser då detta var mitt sista framträdande i H 40 klassen i SM.

Sammanfattar mina SM-år i H 40 med att jag av 10 försök bara var riktigt bra 2011 i Borås då jag blev 9a.
Några 12e platser i ett par tempolopp och 15 e platsen 2010 får väl också räknas som godkända.
Körde rätt fort halva loppet 2012 också men sprängde mig.
Resten av mina SM framträdanden har varit svaga eller rent av fiaskon, så skulle man sammanställa ett SM-snittresultat på mig så kanske det skulle vara den 26e plats jag tog i år..

Infriade förväntningarna...

Körde swecup-race i ett soligt Härnösand idag och som vanligt när tävlingarna går lite mer norrut i landet var det lite små startfält.
I en förhandstitt i startlistan i H 40 klassen såg man att  det var få men bra cyklister med och mina förhandstips att Gunnar hade chans att vinna och jag hade "chans" att komma sist infriades.
Dom 2 i den 8 man starka startlistan som jag just idag hade en rimlig chans att slå körde båda punktering och bröt, så det blev en ensam, aktrerseglad, långsam och rätt tråkig resa mot mål för min del.
6e o sista plats av dom som kom i mål
Långt efter.
3e gången i livet som jag kommer sist på 25 års tävlande, så det får man ta.

Det jag däremot vet är att jag är den person i Sverige som sedan 2007 deltagit o kommit i mål på flest swecuptävlingar, alla klasser inräknade.
Har bara missat 2 race på 9,5 säsonger.
Sket i ett långlopp i Södertälje ingående i cupen 2008 och var langare på masters VM i Andorra när ett race gick i Göteborg 2015.
I alla andra race har jag passerat mållinjen med både bra o sämre resultat.
Alla är vi bäst på något....

Har inte ett lika bra facit på SM, men det återkommer jag till om nån vecka...

Småsegt i Borås

Lämnade i Lördags ett extremt regnigt Norrtälje för ett lite mindre regnigt Borås (!) och 2 dagar Västgötacup.
Hade inte mina bästa racedagar där och placerade mig mitt i den drygt 30 man starka resultatlistan båda dagarna.
Eftersom jag i år tänker vägra att bli sådär extremt sommarseg som jag brukar bli, så sänkte jag förväntningarna lite redan innan racen och och genomförde dom på ett rätt stabilt sätt, fast det kändes rätt segt i helgen. .
Bättre att vara halvnöjd med att i alla fall genomfört, än att försöka bajsa på sig för att prestera topp när inte den riktiga formen finns där och bryta eller nåt.

Farten räckte i alla fall med nöd o näppe till att ta pallplats båda dagarna i H 50.
En klass som jag inte kör än, men snart så...
Man ska ju se framåt säger dom...

Mjölbybiken inklusive krasch

Det gick idag att köra riktigt fort nerför den klassiska berghällen på Mjölbys fina och i år extremt snabba och flacka bana
På 3e varvet körde jag dock lite väl fort, och till ljudet av framdäck som viker sig och genomslående framgaffel kraschade jag bort en pallplats.
5 cm tjock asp tog hand om cykeln och dess smalare kompisar bredvid tog emot det mesta av mig när jag flög överstyr ut i skogen å det brutalaste .
Kunde dock vimmelkantig fortsätta mot mål o en 4e plats.
Lite lårkaka och småskrubb.

Ändå bättre att krascha av för hög fart än att åka o gubb-bromsa

Borlänge tour

3 dagar av täta race på supersnabba banor är vad Borlänge tour är.
En av säsongens höjdpunkter helt klart.

Jag körde riktigt bra på den första etappen på fredagskvällen som var ett individuellt tempolopp på 7 km.
Att det började spöregna precis innan start gynnade mig bara och jag blev 10a på etappen och var nöjd över detta.
Täta sekundstrider som vanligt

På den andra etappen på lördagen som var ett vanligt xco race fortsatte jag att ha bra ben och åkte med i en liten grupp med mina närmste sekundkonkurrenter som slogs om platserna 10- 15.
Körde perfekt taktiskt om jag får säga det själv
Hade lite överraskande skaffat mig några sekunders lucka på de övriga med mindre än ett halvt varv kvar då kedjan plötsligt hoppar av på ett osannolikt ställe. Jag låg då 10a.
På med kedjan svärandes och fick istället jaga dom förbipasserande som en galning o lyckades bärga en 14e plats och 20 sekunder efter 10e platsen.

Det korta loppet på söndagen var en mycket jämn historia på dom snabba banorna men jag lyckades ta den totala 13 e platsen med 2 sek marginal.
Åter bra ben och 1 slag från maxpuls bitvis sista biten mot mål.
Flåsade en del efter målgång kan man säga.

Fick verkligen ut max ur kroppen hela helgen och jag kan inte cykla fortare på såna här banor än vad jag gjorde i helgen.
Bra där Stefan

(SWE) cup i Vårgårda

Årets mest prestigefyllda race näst efter SM o möjligtvis Borlänge tour har Vårgårdas MTB tävling blivit.
Extremt starka startfält och riktiga XCO banor i år igen.
Jag själv som sistaårs H40 fick ha målet att komma topp 20 och komma "på pallen i H50" vilket är den klass som väntar nästa år.
Lyckades med båda efter en stabil dag på jobbet utan att briljera extremt.
18e plats i det 40 man starka H40-fältet med extremt stark topp och klar 2a bland H50 gubbarna.
1a i "49 och ett halv års klassen"

Bäst att passa på att placera sig, för nästa år finns det kanske inga veteraner som orkar tävla runt om i landet eftersom cykelförbundet som jag sällan eller aldrig kritiserat, plötsligt bestämt att ta bort swecup-statusen för alla utom elit och junior.

Veteraner som stannar hemma och deras barn likaså.
Och där försvann en hel hop med framtida VM medaljörer
Ökentävlingar med få deltagare
Och där ledsnade 3 tävlingsarrangörer till.
Den fina "mtb familjen" som genererat i stort sett alla dagens stora cykelstjärnor blir ännu mindre.
Det är ju skitbra för cykelsporten!
I alla fall om man hatar den!

Nån sorts kompensation..?

I total kontrast till dagens arbetsdag, så var det riktigt jävla kul att köra kvällsträningsrace på GTs fina o just nu supersnabba bana.
Ljusa majkvällar när det är som bäst kanske?

Stela farbrorn med andnöd

Det verkade vara dåligt med syre i luften uppe Säter idag, i alla fall i dom andetag jag andades in.
Swecup-premiären blev därmed väldigt seg o alltför långsam för att vara godkänd.
Jag flåsade ovanligt mycket redan på uppvärmningen och kände mig lite stel, men så kan det kännas före racen ibland och sedan går det ändå bra.
Men icke denna gång.
Hög frekvens på andningen, men svaga ben samt dåligt flyt och därmed lägre fart än vanligt..
Att inte banan hann provköras innan start gjorde inte saken bättre, då det fanns några trixigheter som definitivt hade behövt köras ett par gånger.
Nu blev det istället b-linjer eller chansningar och klantigheter i en salig blandning.
Kom i mål missnöjd med det mesta

Det kommer bättre dagar

Soppatorsk

Dagens distanspass på fina stigar o vägar blev 4,5 tim o 10mil långt istället för ca 3 tim som jag förberett mig för.
Det visade sig att det blev lite för långt.
Gårdagens landsvägsintervaller satt dessutom kvar lite i benen och sista halvtimmen hem i snål kylig motvind från norr, tog plötsligt det sista slut i mig.
Verkligen det sista.
Dog nästan
När jag till slut kom hem var jag "helt jäwla wäck" och fann mig själv sitta på en stol i källaren o fnittra för mig själv, blandat med dödssuckar, när jag försökte få av mig skorna.
Lyckades dock göra pannkakor på rekordtid.
Jag lovar att jag kände smaken av varenda lite kolhydrat i dessa, så som man bara gör när man har kört riktigt jävla tomt i kroppen på cykel.
Gör man för många såna här pass så har man snart förcyklat sig totalt och lägger av.
Men ibland kan det vara bra med lite späkning utöver det vanliga.
Kanske hinner jag återhämta mig till hösten?

Keps cup final

Har bara deltagit i 3 st deltävlingar i keps cup i år och idag var det den sista för denna vår.
Och därmed också den sista i H40 för mig.
Helt sjukt
Var lite seg i början av dagens race o fick gräva rätt djupt för att inte tappa farten ännu mer.
Var en del partier på banan som inte jag är bäst på.
Typ svagt lutande berghällar med rötter i tiotals minuter
Lyckades dock bra med att hålla farten o var inte så långt ifrån ett bra lopp o blev 5a.
Det skiljer ju oftast bara nån minut i slutändan på en bra prestation o en medelmåttig sådan.
Men den minuten grämer en lite.
Men jag gläder mig åt att inte göra bottennapp

2 timmars skönhetssömn i soffan blev det efteråt.
Det behövs

Tack Håkan!

Jag arbetade mig sakta mig säkert uppåt i fältet efter en köande första halvan av dagens Keps cup i Tullinge, det slutade till sist ganska bra.
Vi lite äldre män får ju stå en bit bak i dom numera 100 mannade startfälten
Fin snabb bana och en bra dag på cykeln.
Den nya snygga tävlingsdräkten kan faktisk oxå få en medelmåttig 49 åring att se lite rejsig ut...

Dagen räddades av en gammal Enduropolare från 80-talet som lite förkyld själv avstod tävlande och lånade ut sin framhjulsaxel till mig före start då min egen blivit kvar i min bil efter omlastning av cyklar.
Håkan Edman heter dagens hjälte.
Tack!

Inte så plågsamt?

10 långa mil på vintercykeln i grått väder blev det denna Långfredag.
Plågades kanske inte som Jesus på korset, men det kändes bitvis som om nån jävel slagit en spik i knät.
Det gör det ibland.
Inget att oroa sig för.
Finns nya knän.
Dessutom blev jag som korsfäst i soffan flera timmar efteråt.
Men skägget rakade jag av igår

Trevlig Keps cup premiär

Plötsligt står man där på startlinjen.
I år igen!
Keps cup-premiär idag i Täby med totalt runt 100 startande och torra banor.
Fick inte punktering i år, vilket jag fått dom senaste 2 åren just i Täby (och därefter en punkafri säsong.)
Det gick däremot riktigt bra även om jag inte slogs om segern i klassen.
Jag hamnade nästan direkt i en grupp på 6-7 skapligt snabba H40 gubbar.
Flera av dom har jag aldrig matchat förut, men det gjorde jag i dag.
Benen snurrade på perfekt överallt och om man ändå ska klaga lite så saknades det kanske lite styrketryck när det behövdes samt att jag kanske körde lite onödigt försiktigt utför, för att undvika punktering i år.
Utförsfarten räckte dock till för att hänga med.
Blev runt 7- 8 i klassen, men bara små sekunder fram till 5e och ca 25 sek till 4e.

Jag har i alla fall inte blivit sämre av min vinterträning.
Att bli bättre är ju inte självklart
Särskilt inte i min ålder....

"Världens räddaste man"

Har haft ett uppehåll på ett par år med att gå på gymet o köra styrketräning, vilket inte saknas så mycket då jag kan göra mycket av tex bålövningarna hemma i källaren, med diverse tillbehör.

Men idag skulle jag göra gymcomeback på riktigt.
Jag hade ju redan skjutit upp premiären några dagar på grund av lathet och det dåliga självförtroendet inför gymövningar jag hunnit fått under tiden som förflutit sedan sist.

Kanske inte orkar ett jävla dugg?
Eller glömt hur en del maskiner fungerar o gör bort mig totalt precis när ALLA kollar?
Kanske krockar jag med nån bil redan ute på parkeringen, medan jag kollar mot entren om det är mycket folk?
Kanske slår jag näsan i entredörren när jag drar den åt fel håll då jag glömt åt vilket håll den öppnas?
Mitt förnyade gymkort kanske inte fungerar så jag måste hålla på o trassla med receptionisten med värsta kön bakom?
Och kanske upptäcker jag då att det hänger snor ur min näsa som ALLA ser?
Kanske blir mina skor stulna i skostället så jag får gå strumpfota hem?
Tog jag med mig gymskorna??
Har jag glömt handduken igen?
Snubblar kanske i trappan på väg upp till gymet och blir ymningt blödande från smalbenet.
Funkar roddmaskinerna???
Kommer alla att skratta åt mina nya gymtights med neoninslag?
Drar kanske av snöret på roddmaskinen o ramlar handlöst bakåt o slår huvudet i crosstrainern bakom som den där svettiga gubben kör på, så han måste komma o göra konstgjord andning på mig???
Kanske får jag mitt återkommande ryggskott vid bålövningarna och får bäras ut på bår?
Håller mitt knä för hård benpress eller brakar det till i knät direkt och allt får pinsamt avbrytas efter 5 min?
Låste jag skåpet med mina privatkläder?
Var är nyckeln?
Hur ser jag ut i alla speglar?

OCH SÅ VIDARE!

All denna skräck lyckades jag alltså övervinna och det var faktiskt precis som vanligt att gå på gym fast det var ett tag sedan.
Var till och med lite starkare än jag trott.
Och en skön känsla infann sig efteråt.
Och jag föll inte handlöst nerför trapporna efteråt, precis framför några snygga tjejer .

Däremot lär jag ha träningsvärk i morgon

Långsam distans

Efter förra veckans rätt hårda träning så blev istället denna vecka en orgie i trötthet, vila och allmän dekadens.
Det behövdes för att min stagnerande träningslust skulle komma tillbaks.

Idag nystartade jag med ett väldigt lugnt o skönt distanspass på 3,5 tim.
Jag gjorde min extremt ickevetenskapliga test efteråt för att se om jag cyklat tillräckligt lugnt.
Att gå ner får en trappa känns nämligen väldigt mycket jobbigare efter ett lugnt distanspass, än om man kört lite hårdare på ett lika långt pass.
Benen vill liksom vika sig.
Kommer säkert en forskningsrapport om detta om några år.

Och där kanske man kommer fram till att det är ren slöhet...

Men kom ihåg var ni läste det först.....alla miljoner bloggläsare...

Nära men ändå långt borta

20 varv blev det totalt på den fint frusna och skottade 1 km långa xc-slingan i skogen bakom huset idag.
Vi körde jaktstart och GT fick starta 2 min efter mig och det var en timmes körtid.
Det tog 40 min för honom att komma ikapp o om, då jag hade fördel av extremhemmabana.
Ju mer vi körde desto mindre blev mina fördelar av att kunna banan på millimetern när.
Och därmed kom fysik mer o mer bli den avgörande faktorn.
Så det blev stryk med 1.5 min till och totalt ca 3.5 min över hela racetiden.
Hade varit betydligt mer om det bara hade handlat om fysik.
Men cykling är mer än så

Och jag hade nära till banan.

Jag och ugglan

Denna stjärnklara Februarikväll körde jag ett tiotal varv på min skottade slinga i skogen bakom huset.
Det var fruset o fint och ett tunt snötäcke vid sidan av
Och så där frisk luft som det bara är i slutet på vintern när solen värmt lite på dagen och kylan biter i på kvällen.
Det förekommer här en del kattugglor som vid den här tiden på året sitter och hoar trolskt på kvällarna.
Ikväll fick dom konkurrens av mina lätt tjutande bromsar som delvis höll samma ljudfrekvens som dessa uggle-läten.
En av ugglorna blev lockad eller arg av ljudet från mina bromsar och följde mig flygande från träd till träd ett bra tag i skogen.
Kanske skrämde jag den från sitt revir eller så fick den en kåtchock av mina upprepade tjutanden i vinternatten.
Förlåt i så fall
Eller nåt

Arbete och fritid...

... är inte bara namnet på en svensk proggrock-grupp från 70-talet, det är också vad det mest har handlat om ett tag nu.
Först fritid. Sen arbete.
Jag har alltid skilt dom åt ganska abrupt.

Fjärdemannen upplevelse

Hamnade efter lite bilåkning i Motala för deltagande i  MTB Winterchallenge.
Det var trots allt en skara cyklister som kom till start.
Banan var i princip en slät och brett plogad ganska kuperad cykelcrosslinga med en liten springtrappa och ett plankhinder inlagt.
Väldigt lömskt mjöligt snöunderlag vilket gjorde att man fick smyga i kurvorna.
Tre cyklister var starkare än mig i startlistan och samma tre körde också ifrån mig, så jag fick rikta in mig på att bli fyra av dom 8 som kom till start i tävlingsklassen.
Detta lyckades, men det kändes för jävla segt i brantaste backen på banan.
Jag är ju fet
Förövrigt hade den evigt jagande konkurrenten på femteplatsen en actionkamera på hjälmen, så mitt feta arsle finns dokumenterat på film nånstans i Motala

Det var ändå kul att bryta av vinterträningsmonotonin med lite cykeltävling annorstädes

En risifrutti och 4 biltimmar  senare så var man hemma igen.

Ledbruten pigg tjockis.

Nästan 73 kilo fläskig och allmänt ledbruten av olika anledningar så stack jag ikväll ut på ett vinterkvällsdistanspass i den för dagen måttliga kylan (-6).
Benen var chockerande pigga o vägarna fina och känslan skön efteråt
MEN jag har lite för mycket fläsk på kroppen för att det ska vara godkänt i en spegel..
3 äkta kilo för mycket väger jag.
Brukar vara som fetast i januari, men i år är det lite värre än dom senaste åren

Jag har ju alltid sagt att min största skräck är att bli en fet gubbe
Hjälp!!!

Mata duvorna i parken..

Det fanns möjlighet till riktigt bra vinterträning denna vackra men kalla vinterdag.
Efter beslut på morgonen om att ställa in dagens distanspass på cykel pga kyla, så bestämde jag mig för att köra vinterns första längdskidpass!!

På den närliggande golfbanan bland andra nybörjarmotionärer skulle jag göra årsdebut.

Kan hända var jag snabbast av dom som var där, MEN jag kunde inte åka mer än ca 2 km innan jag insåg att mitt artrosskadade knä inte pallar skidåkning längre. Har varit begränsad i just skidåkning en länge tid, men nu är det fan helkört

Vid varje frånskjut glappar o sladdrar knät nåt fruktansvärt.
Så det var bara att åka närmsta väg hem igen, eftersom jag vet att det leder till svullnad om jag fortsätter
Och när jag kom hem hade tiden runnit iväg och min träningslust likaså, så jag kom inte ut på cykeln heller, trots att det var rätt bra mitt på dagen (-9)
Kunde dock senare förmå mig till ett hyfsat pass på innecykeln på kvällen.
Som tur är...

Min idrottsliga aktivitetslista blir allt mindre med åren.
Nu är det bara cykel, roddmaskin, skridsko och promenader som jag kan göra hyfsat fullt ut, i träning där benen är inblandade.

Nästa steg blir sjukgymnastik och stapplande med rollator till närmsta park för att mata duvor med nån torr brödbit.

Racet på trettondan

Till sist kom jag fram där bakom tallen, men det tog tid......

 

 

Föret på trettondagsracet växlar lite mellan åren, men åtminstone en av deltagarna är alltid densamma.

 

Jag.

 

I år kallt o snö och snabba men lite hala banor.

6 st startande tog möjligheten att utnyttja denna vackra vinterdag

Jag cyklade iallafall hyfsat snabbt, men GT har alltid en växel till när det behövs och slog mig med ett halvt varv till slut.

En av dom få gånger jag inte blivit varvad av honom på dom timmeslånga racen och dom korta banorna som av nästan oavbruten tradition körts på trettondagen sedan 1997.



Prinsessan och hennes tjänare

 

Medan denna söta bortskämda prinsessa valde att vara inomhus denna ganska kalla dag så tillbringade hennes tjänare dagen i cykelsadeln och träningsrejsa på en snöig XC bana tillsammans med några andra.

 

Mitt favoritföre med nysnö o lite småhalt så att det inte har så stor betydelse hur stark motor man har utan mer hur man så smidigt o energisnålt som möjligt kan ta sig fram utan att hjulen släpper.

Är hyfsad på det.

Man måste vara smidig som en katt

Hann dock inte riktigt slutföra racet då jag körde sönder däcket i sista branta utförslöpan på sista varvet....

Även katter halkar till ibland...

 

Vid hemkomst blev jag direkt hänvisad till kattborsten.

Tjänaren hade ju varit borta i flera timmar från Prinsessan

 



"Lite av varje för ingen"

Samlade traditionsenligt några likasinnade för att på annandagen köra oss trötta.
Använde delar av min hemmabana samt närliggande badplats.
Torrt o lite fruset, någon minusgrad och solsken.
Fick som vanligt beröm av min pulsklocka när jag likt en duracellkanin körde ett gäng jämnsnabba varv i ensamt majestät på min 3e plats av dom 6 startande.
Dom framför var rätt bra...
Känner mig faktiskt rätt bra själv som den sistaårs H40 jag snart är.
Tur att man råkade bli intresserad av att på cykel leka o plåga sig

Jag gillar...

...att höra när inomhuscykeln står o knäpper av värme o belastning nere i källaren efter att jag utfört ett hårt intervallpass på den.
Jag gillar också att cykla tidiga lugna distanspass i fint väder och den sköna känslan efteråt.

Men annars har de varit en skithelg

"Vissa funktioner är fortfarande en gåta blott"

Lika lätt som gick att cykla på nästan varje pass för bara några veckor sedan, går det nu istället extremt segt på varje cykelpass.
Strejk från första tramptag idag och trots extremt lugnt tempo och medvind sista timmen så var jag rätt slut efter dagens genomförda distansträning på 3,25 tim.
Hela systemet jobbar liksom emot
När man har flow jobbar allting med en istället
Det saknas ofta enkla förklaringar i form av träningsupplägg eller liknande vid såna här variationer.
Tror det mesta sitter i skallen.
Men ibland kan det gå bra fast man är rätt less och ibland går det dåligt när man är sugen.

Så jag sträcker åter ut min hand efter min manual.
Men där står inget att läsa
Bara en massa gåtfulla tecken..

Stark och senil?

KM i cykelcross kördes idag och den redan snabba banan var tack vare fruset underlag ännu snabbare.
Detta bjöd in till tajt racing och jag hade bra ben och lyckades hänga med riktigt bra, så bra att jag efter drygt halva det 40 minuter långa racet låg 2a med ca 10 sek lucka bakåt.
Denna lucka blev något större då dom närmast jagande blev lite hindrade av en traktor som skulle in på en åker bredvid banan.

MEN jag kompenserade detta varvet efter med att i ett okoncentrerat ögonblick missa ett vägbyte...
Då ska man veta att det är jag som lagt banan och är väldigt väl bekant med området...
Låt oss kalla det självförvållat!

Vips så var dom ikapp igen och jag fick tillslut spurtstryk på mållinjen om 2a platsen, trots att jag lyckades skaffa ca 25 meters försprång i sista jobbiga backen strax före mål.
Men de e inte över förrän de e över...
KM brons o bra ben är ändå lite kul
Framförallt bra ben



Och jag släpper härmed en "forskningsrapport" om träning:
Om jag tränar på hösten så blir jag snabbare på hösten än om jag inte tränar på hösten...
(Samt äter skumtomtar kvällen innan ansträngning)
Om 5 år kommer detta att vara hett stoff i kvällstidningarnas hälsobilagor

Utan galonbyxor!!

Lekte syklingstevling i leran me dom andra barnen idag.
De kommde jettemyke lera i ansiktet
jorde asaont i benen åckså
Sen var de nåra av dom starkare pojkarna som syklade fortare än mig så jag blev jettearg
Men ja börja inte grina
Trilla o rullade i leran en gång, men de va bara en som såg..
sen åt vi bular o dumleklubba
de va gått.

En vanlig dag på koffein. Det räcker för mig

Till ljudet av kraftfulla helikoptrar som lyfte o landade på Mellingeholms flygfält, körde vi våra höstsvaga kroppar tillfälligt ännu svagare på våra cyklar i parken bredvid.
Knixig cykelcrossbana, klubbtävling och skapliga ben för min del.
Men jag fick ta pensionärstempo över banans enda springhinder för att undvika rycka upp min ryggskada.
Vips försvann 2-3 sek per varv som jag i början förmådde köra ikapp på mina närmaste konkurrenter.
Men på nån raksträcka på varv 3 blev luckan lite stor för att täppa och jag fick soloåka på min 5e plats i mål.
I alla fall betydligt roligare att köra lätt o stel MTB, än en cykelcross på dom banor som ingår i våran träningsserie.
Fick kaffeångest efteråt.
1 kopp före o 1 en liten kopp efter racet räckte för att sätta mitt svaga nervsystem ur spel

Bäst på återhämtning?

Drabbades i Lördags av ett ryggskott av det grövre slaget och jag var helt väck och fick exempelvis stå på knä framför handfatet o borsta tänderna, ligga på rygg för att få på mig strumporna (vilket tog ca 5 min).
Kunde inte sitta ner mer än nån minut i taget, inte stå still, inte ligga ner, förutom lite på ena sidan.
Kom faktiskt upp på cykeln men var i stort sett oförmögen att föra cykeln framåt.
Det var fan fruktansvärt
Sist jag hade sånt här brutalt ryggskott var ca 10 år sedan och det tog en vecka att rehaba någorlunda

Då bestämde jag mig för att ägna HELA söndagen BARA åt att bli bättre i ryggen igen.

Började med en smärtsam skogspromenad på 1,5 tim följt av ligga på varmt golv med benen i 90 graders vinkel på en pall och sen sova en stund i soffan på den sida som funkade...
Gick senare en skogspromenad på 1 tim följt av ligga på varmt golv med benen i 90 graders vinkel på en pall, följt av tupplur i soffan....
Lite senare ändå gick jag helt överraskande ännu en skogspromenad på 1 tim följt av ligga på varmt golv med benen högt på en pall och sov en lur i soffan efteråt.....

Det vill säga: RÖRELSE/CIRKULATION, VÄRME och VILA, upprepat 3ggr under en hel dag med ett visst tålamod och envishet.

Kunde faktisk gå till jobbet i morse och jobba(!) och var där halva dagen.
Åkte sedan hem för ytterligare en skogspromenad följt av varmt golv o vila i soffan
Ca 15 tim tidigare var jag HELT SÄKER på att jag inte skulle kunna jobba eller göra nåt annat på minst en vecka

Nu är jag nästan helt bra i ryggen, om än lite seg.

Här måste jag passa på att berömma mig själv lite för en gångs skull.
Jag har genom åren blivit JÄVLIGT BRA på att snabbt komma tillbaks från skador.

Kanske bäst!?

Nu måste jag även bli bäst på att inte slarvlyfta på jobbet, ta det ännu lugnare vid cykelavhoppen på CX racen samt sakta ta upp min vanliga vinterbålträning.

Hängde mig i en gran

Benen var helt ok på dagens träningsrace i klubbens CX serie som brukar köras på höstarna som ett ljus i mörkret.
Jag hade också bästa tänkbara material för ändamålet.
MEN..!!
På plats lyckades jag av olika skäl låsa in BÅDA bilnycklarna i bilen och fick krossa sidorutan för att ta mig hem.
Det tråkigaste med det var att jag fick tillbringa halva denna fina hösteftermiddag med att dammsuga glas.

Det värsta med den här dagen var ändå att jag sträckte till ryggen nåt för jävligt vid avklivning och lyft över springhinder redan på 2a varvet, och blev minst sagt stel i min cykling, men eftersom benen var pigga så körde jag i mål.
(Jag som ändå tar det så försiktigt i alla springhinder med mitt dåliga knä..)

Nu är ryggen åter i ryggskottsläge, eftersom dom sista 3 veckorna i stort sett bara varit rehab av mer eller mindre ont i ryggen.
Tar ner eventuell livskvalitet ganska ordentligt...
Blev lite bättre efter skogspromenad och att sedan hänga mig i en gran.

Utan snara runt halsen dock...

Vista mountain igen dårå

Jag har en riktigt fin resultatserie från säsongsavslutningen Vista mountain ingående i västgötacupen, dom år jag deltagit, men i år lyckades jag inte riktigt föra den fina traditionen vidare.
Det var ingen katastrof på nåt sätt, men dom flesta som jag för det mesta slagit i år med knapp marginal var nu med knapp marginal före i stället.
En i denna konkurrens inte helt omöjlig pallchans blir då en 11e plats istället.
Var 8a som bäst i det täta racet

Det var i år ovanligt torrt o snabbt på banorna och det gynnade inte mig.
Detta innebär att den eventuella skicklighet jag har i hala utförslöpor inte kan utnyttjas.
Och att tyngre o starkare cyklister inte behöver kämpa mot underlaget så mycket.

Så dom körde ifrån mig

Får man kalla sig världsmästare?

Satt häromkvällen o kollade på damernas Tempolopp i cykel-VM, där det till slut blev rätt spännande med sekundstrider om guldet.
Tycker förövrigt att damernas lopp ofta kan vara mer spännande än herrarnas, särskilt linjeloppen.

Inte riktigt JÄMSTÄLLT att ha olika klasser för könen när den ena klassen är mer spännande!?
Kan det inte finnas en HEN-klass där alla startar samtidigt?
Någon kanske är osäker i sin KÖNSTILLHÖRIGHET dessutom.
Tycker också att den traditionella tröjpåtagningen på prispallen ska bort eftersom 2an o 3 an kan känna sig KRÄNKTA av att inte dom får en världsmästartröja.
Är det inte lite väl NATIONALISTISKT att hissa nationsflaggor vid prisutdelningen?
Här tycker jag att en neutral flagga vore på sin plats.
Inga landslag överhuvudtaget

Fanns det plåster i ALLA HUDFÄRGER i ambulanserna o sjukvårdstälten kring banan?

Världsmästare förresten?
Är alla länder i hela världen representerade i något världsmästerskap kanske?
Här sitter det kanske talanger i bortre Kirgizistan som inte har möjlighet att delta och blir därmed DISKRIMINERADE, bland annat av ekonomiska skäl.
Och det kanske finns andra världar i vårt stora universum där det bor innevånare som känner UTANFÖRSKAP av att inte kunna ta sig till lilla jorden i tid för att delta i "världsmästerskapen"!

Är det inte lite fult att vara världsmästare ändå?
Låt oss kalla det V- ORDET istället.

SWE-Cupfinal i Högbo

Senast jag tävlade i Högbo var 1995
Då var det mest stenig, stökig skogsstig med avbrott för sega skidgator  a la Gästrikland style.
Då blev jag jättetrött o bröt loppet

I år 2015 var det mest stenig, stökig skogsstig med avbrott för sega skidgator a la Gästrikland style..
Några branta korta backar o nån stenkista var skillnaden.
Jag blev jättetrött men kom i mål.

Trots att det kändes skittrögt hela loppet så var jag ganska bra med, ända till sista kvarten ungefär.
Då försvann farten, flytet och moralen helt pga trötthet och jag tappade 2 minuter mot cyklisterna jag hade runt mig bara på sista 3 kilometrarna.

Är inte direkt lyrisk över Gästriketerrängen, men den tar trots allt ut sin rätt i form av trötthet

Stökig hal stenig stig passar mig hyfsat även om  jag inte tycker det är speciellt kul när det blir för mycket, men det är dom där sega skidgatorna mellan som dödar mina ben så att jag inte heller orkar hålla flytet i skogen i en nedåtgående spiral till närmast stillastående.

Slutade 8a av dom 13st som behagade starta och där 10st nådde mållinjen.
Gjorde en rekordsnabb sorti från tävlingsplatsen följt av svältkörning i bil hem.

Tog vägen över Gysinge hem, där man passerade andra orter där tiden stått stilla sedan 1995...

2a!

Klart äldst i det 11 man starka H40 fältet, och näst snabbast, var jag idag när en deltävling i Västgötacupen avgjordes i Hallby i stort sett på fjolårets SM banor med några få förändringar/förbättringar.
Den här banan är extremt fysisk och man får inte gå ut för hårt, för då det gonatt.
Att jag inte skulle ha en chans mot Gunnar visste jag redan innan loppet (eller ja redan för typ 20 år sedan faktiskt) men visste att jag skulle ha chans på en eventuell pallplats

Och efter ett kontrollerat lopp med lite fajter om placeringarna i början av loppet så kunde jag faktiskt öka lite på sista varvet av 4 o gå mot en rätt ohotad 2a plats, och inga H50 gubbar före heller.
Skönt flyt o bra ben


Helt klart värt 7 tim bilfärd för att få åka fina race på riktiga XCO banor.

Igår skrotade jag rätt ordentligt igen under mitt väckningspass på min träningsbana.
Styre i ett träd (igen) o luftfärd framlänges nerför en stenbacke, men denna gång med en påpassligt cykelavhoppande Stefan som endast fick några djupa jack i ena knät.
Adrenalinpåslag, knädarr och blodutgjutelse.
Började dock inte grina

Plåster på idag

Åååh Åkersberga!

Åkte till Åkersberga för att delta i Hacksta xc, vilket är den geografiskt närmaste mtb tävlingen i kalendern.
Vet inte om det är miljön i detta samhälle men jag drabbas varje gång av lite olust när jag kommer hit, så även denna gång lite oväntat, då jag var rätt sugen på att rejsa innan.
Uppvärmningsvarvet kändes inte speciellt bra och jag skakade mest runt och undrade om jag blivit för gammal för stökiga banor som denna, trots att jag är hyfsat teknisk .

Loppet blev dock ok, även om det inte var det bästa i år och jag fajtades om platserna runt 5 i klassen, men blev 6a efter att fått kämpa ordentligt nästan alla meter på banan utan att nåt gick speciellt "lätt".
Banan var också roligare att tävla på än att bara cykla runt på.
Fick stryk av några som jag helst ska vara före, men slog även folk som jag sällan slår.
Det kom dessutom en regnskur på slutet som räddade mig lite då mina ben började bli slitna.
Ju halare det blir desto mindre betydelse har hög effekt.
Och jag är ju inget effektmonster direkt, men känner mig trygg i väta o halka.

Lämnade sedan Åkersberga bakom mig till förmån för solen i Norrtälje.

Andorra

Ända sedan jag lusläste kartböcker på mellanstadiet så har dom små länderna i Europa intresserat mig, och tack vare cyklingen så har man nu besökt några av dom.

Denna gång Andorra och drickalangare på Veteran VM i MTB.

Mycket berg o sol o hög höjd

Mycket shopping o turister i huvudstan där vi bodde

Och en miljon i minuten vid mobilsurf

 

Tävlandet gick riktigt bra, och jag lyckades bära hjul, langa dricka o skrika fram en 6e plats för Gunnar som sin vana trogen gjorde ett mycket bra lopp.

Han verkar fungera bra på hög höjd utan anpassning

Väldigt nära medalj o inte så långt från guld.

Jag var precis så nervössvettig o skitnödig innan som om jag själv skulle ha kört, och nästa lika urladdad efteråt.

 

Katten blev glad när jag kom hem, och skulle jama mig välkommen, men hon hade förmodligen inte jamat sedan jag åkte så det kom bara ett hest pip.

Hon tog igen det senare med råge.

 

Hemma på låg höjd i Sverige körde jag idag mitt första träningspass på en vecka.

På stigar o vägar på Vätö där jag en gång i tiden idkade moped-anarki innan det byggdes bro dit.

Körde i sån där mellanfart som inte ger nån träning.

Men jag har samlat på mig minst 10 st röda blodkroppar på den höga höjden i Andorra och det måste ju vara en ökning med minst 50 procent i mitt blaskiga blod.

Så jag blir farlig i höst

 

 

Jodå, jag kan fortfarande cykla

Senaste 10 dagarna har jag börjat träna på riktigt bra efter att ha ignorerat min egen cykling i nästan en vecka.
Jag behövde ignorera.
För nu börjar jag känna mig lika bra som i våras.

Det är ganska vanligt förekommande för min del att vara stark och inspirerad vår o höst.
Svag o desillusionerad på sommaren.
Med några undantag

Det har känts bättre o bättre dag för dag kan man säga

Körde i stort sett så fort som jag kan cykla på gårdagens KM och det var riktigt skönt att rulla lugn distans idag.

Ibland undrar man vad fan man håller på med.

Och andra stunder undrar man vad fan man håller på med...

Landsvägsrace!

Det var ett tag sedan jag var med o körde träningsrace på landsvägscykeln, men idag fick min aluracer från 2008 gå lite fortare än den vanliga distansfarten som jag vanligtvis bedriver på racern.
12 st i varierande åldrar, med betoning på "medelålders män i lycra" som det heter...
Det var inte det jobbigaste racet jag kört, men ovanan vid lite hastigare fartökningar som blir vid landsvägscykling gjorde sitt till för att göra mig trött mellan varven.
Slutade som vanligt med klungspurt på slätan, denna gång dessutom i lite medvind och jag nådde den svindlande hastigheten 58.6 km/h som värst, men blev akterseglad ca 4a bakom några lite snabbare segelbåtar.
Kul med lite omväxling från skogskörningen ibland.

Nån dag till bara så är sommarsemestern slut för denna gång, och det har varit sol o 25-30 grader varmt varenda dag.
I alla fall nån annanstans....

S.Ä.M.S.T !!!

I första startled på dagens SM tack vare swecup-gnetande.
Vill inte spränga mig så jag släpper medvetet placeringar för att lugnt o fint anta banan o loppet.
Det går bra i ett halvt varv ända tills det sprider ut sig o farten ökar något.
Jag känner direkt att det INTE FINNS ETT JÄVLA DUGG KRAFT varken i benen eller i övrig kropp inklusive knopp.
Faller som en sten genom fältet och jag är helt säker på att jag gjorde sämsta prestationen av alla deltagare på Svenska mästerskapen 2015.

Långsam överallt på banan var jag.
Tappade till och med i dom branta rullpartierna

Har gjort ett gäng dåliga SM genom åren, men även några få bra SM
Årets prestation är kanske den sämsta.
Hade ett vagt realistiskt mål om att fajtas om placeringar runt 20 i det knallhårda startfältet.
Men det var bara att glömma
Fick glömma alla andra eventuella mål också

Var nog less redan innan den sena starten och blev bara mer less när jag försökte cykla, fast jag vet att det ibland vänder under loppet.
När man är så här dålig är det inte det minsta kul att cykla MTB.

Behöver jag säga att jag bröt loppet halvvägs.

Vill minnas att det fanns en tysk skidskytt som hette Morgenstern i efternamn, som fick förtroendet att åka i det tyska staffettlaget vid 2 stora skidskyttemästerskap tack vare hans fina prestationer i världscupen.
Han pallade inte för trycket och misslyckades kapitalt båda gångerna och andra gången kollapsade han totalt på sin sträcka så att laget inte ens kom i mål.
När media sedan oroligt frågade tysk medicinsk personal vad som hade hänt så svarade landslagsläkaren lugnande och rakryggat:
"Det är ingen fara, man kan kalla det en mental kollaps...."

Denna mentala kollaps gjorde så att denne till världselit tränade tysk, inte förmådde slutföra 7,5 km skidor samt 10 skott...

Jag drabbades nog av detta idag trots att inget tryck fanns på mina axlar.
Snacka om mentalt stark....

Skitjobbigt juuu!!

Agnarna sållades från vetet på dagens deltävling i Swecup på väldigt utslagsgivande banor i Tibro.
Tyvärr tillhörde jag agnarna och fick kämpa för varje meter trots att lite regn möjligtvis gjorde banan marginellt lite mer till min fördel mot en del.

Skulle dock behövt regna utav helvete för att jag skulle gjort mig gällande ordentligt idag.
Typ ett monsunregn som dränkte hela startfältet, men att jag tack vare mitt dökött skulle flutit upp o överlevt o vunnit loppet.

Jag kom in på en långt distanserad trött preliminär 12e plats av dom 28 startande efter att ha kroknat på slutet och även framhjulssladdat av en bro ner i en å, och ansiktsplanterat i mossan vid strandkanten framför en skrattande funktionär.
Så min körning gjorde iallafall någon glad.

Önskar jag hade kunnat skylla min lite svaga körning på mina brutna revben o mitt allt bättre ryggskott.
Men jag kände nästan inte av det alls under racet.

Det var alltså ren o skär trötthet o långsamhet som var boven

"Trallala lilla molntuss"...

Med ryggskott o knäckta revben stack jag idag ut o körde ett distanspass, och det började regna efter 5 min.

Var väldigt nära att skita i det efter ca 20 min, men 5 min senare blev det uppehåll resten av passet.
Den runda jag körde, låg exakt i en cirkel mellan alla regnskurar, såg jag på SMHIs radarbild efteråt.
Hade faktiskt solglimtar i över 1 timme o ca 18 grader
Tur som en tokig eller skicklighet?

Igår körde jag 42 st 20/40 intervaller på raken inomhus, och av någon anledning så fick jag världens ryggskott när jag klev av efteråt.
Ett tag kröp jag fram på golvet..
Och den ömma bröstkorgen efter vurpan i fredags har visat sig vara revbensfraktur.
Så det gjorde ont att krypa också.
Så jag reste mig.
Krokig

Var lite bättre i ryggen idag och kunde som sagt genomföra  2tim o 40 min blandad mtb-distans.
Tog ett tag innan jag gick som en homosapiens efteråt, men nu är det "ganska bra" i ryggen.

Och revbenen smärtar bara i vissa lägen samt vid hostning o nysning.
Nysa känns som att bli skjuten i bröstet av Palmemördaren

Hindrar dock ej cykling nämnvärt.
Som tur är!

Nu väntar man bara på att en till semesterdag ska regna bort.
Ingen ide att vara arg.
För tänk så många vackra dagar man ändå inte utnyttjat

Slopestyle.....

Strax innan fredagskvällens träning på min XC bana satt jag o kollade lite på tv där världseliten i så kallad slopestyle med MTB hojar, gjorde upp i nån stor tävling . Det var mycket otroliga konster som gjordes av dom startande i dom stora hoppen.

När jag sen lite ödmjukt kom ut o körde så hade jag faktiskt fin fina ben och ett grymt flyt på min kurviga o tekniska bana.
Inte så mycket slopestylebana direkt, men jag började känna mig ganska "slopestylig" i min körning.

Och plötsligt på ett av banans snabbaste ställen så gjorde jag helt apropå en "Barspinn" följt av en "Superman no hander... landing on back" eller vad det nu heter?

Eller översatt till svenska: Kände mig så jävla skicklig och odödlig när plötsligt styret touchade ett träd o tvärställde sig och jag gjorde en ganska vådlig luftfärd och landade hårt på skuldran/ryggen och blev uppskrapad över några kvadratdecimeter.

Hämtade lite luft ett tag o genomförde sedan träningen enligt planering.

Det känns ändå bra att jag fortfarande har lite slarvigt risktagande i mig.
Hellre det och några skrapsår, än en feg gubbe

"Mycket ansträngd"....

...sa min kloka pulsklocka om min återhämtningsstatus efter dagens träning.
Det krävs dock inte speciellt mycket intelligens för att märka att jag är sliten.
Genomförandet av träningsrace på en tillspetsad Kvisthamra-bikeparkbana gjorde sitt till att slå den sista spiken i kistan.
Räknar nu med ett par dagar som levande död på jobbet.
Det brukar bli så när man tränar hårt i min ålder.
Och i andra åldrar oxå

DJÄVLIGT långsamt?

Det var lite tunna startfält i dagens race i Västerås så det fanns chans att även jag skulle ta en pallplats.
Och så blev det.
Av erfarenhet från detta ställe ända från 1995 så vet jag att man  måste komma över nån sorts hastighetsgräns för att få flyt på dom steniga o rotiga o berghälliga o kurviga banorna här.
Jag är hyfsad på såna banor om det finns tillräcklig fart i benen, men det var det inte idag.
Hamnade skramlande själv i ingenmansland större delen av loppet och min moral o kraft förmådde inte hålla farten ordentligt.
Fick glädja mig åt att GT var klart snabbast av alla i hela startfältet, inklusive eliten, så någon förstaplats för mig hade varit rätt omöjlig idag..
Men det hade varit lite roligare att vara 2a
Nästa gång, då DJÄVLAR?

Custom-made

Pressade kroppen o testade världsunika testprylar på cykeln igår kväll när det var upplandscup på Kvisthamra-bikepark-banan.
Tog det lite väl lugnt i starten och fastnade lite bakom folk, men var nästan ikapp tättrion ut på andra varvet, men jag kom inte ända dit utan fick nöja mig med att vinna H40 klassen med ganska god marginal.
Fick lite prologhosta av all torr o pollenrik luft

Dom världsunika testprylarna var framtvingade av mig själv, då jag inte fått tag på några så kallade "Bottomless Tokens" till min Rock shox brain framgaffel som slår igenom alltför lätt.
Att epoxylimma fast ett rött elastomergummi från en Manitou 2 gaffel från -92 i luftpåfyllningslocket gjorde den övre luftkammaren lite mindre, vilket var önskvärt, och vips så hade jag en mer progressiv gaffel som inte bottnade i första taget.
Så dom grejorna får sitta kvar
Tänk att jag fick nytta av delar från en gaffel från 1992, förövrigt den första jag köpte.
Kostade ju trots allt 4500 kronor då..
Dyrt på den tiden

Borlänge Tour med förvirring

Swe Cup fortsatte i helgen med etapploppet Borlänge Tour.
I år med svinkallt väder men kanske ännu mer supersnabbt underlag.
Här brukar jag ha svårt att göra mig gällande ordentligt, utom dom gånger jag haft jättebra ben.
I år fanns dom benen under stora delar av helgen.

Fredagskvällens sprinttävling blev för min del bara ett tidskval eftersom 12 st gick vidare och jag var bara 17e man, ca 1,5 sek från att kvala in och 5 sek från snabbaste tid i klassen.
Tappade några bonussekunder på detta, men slapp i gengäld att genomlida och genomfrysa en låååång sprinttävling.

På Lördagens XCO lopp på en lite modifierad men snabb bana, hade jag bestämt mig för att gå ut lugnt.
La mig absolut sist på startrakan, men hade redan i första utförslöpan rullat(!) förbi minst 10 st och efter första lilla uppförsbacken så var jag ca 10e man av 23 utan att knappt behöva röra pedalerna.
Att spara energi är ett av mina favoritspecialiteter på tävlingar.
Denna sparade energi och bra ben hjälpte mig att göra ett väldigt stabilt lopp fram till en 9e plats i mål och 11e i totalen
Jag gjorde dock en rätt förvirrad målgång, då varken målpersonal eller speaker verkade veta hur många varv vi skulle köra.
Ingen klockringning inför sista varvet och speakern svamlade om ett varv till.

Jag blev osäker av allt detta (trots att jag vet att 3 varv skulle köras) och fortsatte därmed en bra bit ut på ett 4e varv, extra förvirrad av en varvad kille framför som hade ett varv kvar.
Vände dock tillbaks till målet efter en stund och lyckades reda upp allt med minst lika förvirrad målpersonal så jag i alla fall fick rätt placering, men minst 15 sek sämre tid, vilket spelar roll i ett etapplopp
Både arg o nöjd över min körning var jag

Söndagens korta Criterium startade ursinnigt snabbt och jag fick på första varvet ligga på absolut superultramax för att inte tappa alla konkurrenter omkring mig.
Hämtade mig lite i mitten av racet och lyckades spurtsegra mig till en 8e plats på etappen och avancemang till 9e i totalen.
Denna 9e kunde ha varit en 8e om jag inte förlorat sekunderna under lördagens förvirring.

Jag kom alltså 9a men var 8e snabbast, och klart dummast (?) av dom 23st som behagade starta...

Mådde sedan illa resten av dagen

Dubbelrace Swe Cup med timeout

Har tillbringat helgen med att köra dom 2 första tävlingarna i Swe Cup MTB XC
Det gick både tungt o lite lättare

På Lördagen kördes Race nummer 1 i Huskvarna på det nästan mäktiga Huskvarnaberget, där för övrigt EM i MTB XCO kommer att avgöras nästa år.
Banan här är väldigt kuperad o brukar passa mig hyfsat, men denna dag var jag ganska medelmåttig just uppför, på gränsen till dålig faktiskt och det kändes som om nån satt en varvtalsregulator på hjärtat.
Kunde inte kötta alls utan fick överleva och tyckte att alla körde ifrån mig.
Blev trots detta en 12e plats bland dom 28 startande vilket jag var besviken över då jag hade topp 10 som mål och detta var inte långt borta

Race Nummer 2 gick idag i Vårgårda.
Här har det på senare år bjudits på årets största o hårdaste startfält och till i år en nylagd bana som var av mer internationell karaktär med fina branter uppför o nerför samt lite byggda hinder.
Det kändes för jävligt på uppvärmningen och jag nästan hatar att värma upp inför tävlingar när känslan inte finns där.

Så jag tog en timeout.
25 minuter innan startskottet satte jag mig sur som en femåring i bilen i 10 minuter o surfa lite på mobilen, lyssnade lite på radio och tänkte på annat, med ryggen vänd mot alla uppvärmande cyklister.
Avslutade med en kopp iskallt kaffe och stack sedan ut o drog några snabba igångdrag på cykeln.
Sen var jag den Stefan som var inställd på race och inte den Stefan som vill åka hem o lägga sig i fosterställning

Denna timeout var nog minst lika viktig som alla träningstimmar, matbegränsningar och inköp av dyra cykelprylar.
Om inte skallen är med, så är allt det där helt värdelöst ju.

Gjorde därefter ett väldigt stabilt lopp och gick in på en 16e plats bland 40 starka gubbar vilket jag var rätt nöjd med trots att jag hade topp 15 som mål i detta hårda startfält.

Hade blivit pallplats i H 50 om jag varit 1,5 år äldre i samma form, vilket jag självklart kommer att vara då.....?

Efter att ha kollat på UCI racen för herr o damelit kunde man konstatera att XCO lever ordentligt i dom här delarna av Sverige.
Och i andra delar också faktiskt

Prispall direkt

Den riktiga säsongsstarten blev av i helgen med 2 st race i Västgötacupen
Starka startfält i båda faktiskt

Började med 1a majloppet nere i Kvänum, som jag aldrig tidigare kört!!
Ett kort lopp på en flack bana på mestadels skogstig.
Här hade jag en del problem att hänga med på första varvet av två då alla körde skitfort i början, men sedan blev en del trötta o låg lite i vägen för min framfart.
På det andra varvet fann jag oanade krafter o körde upp mig väldigt snabbt till en tredjeplats som jag dock blev av med 100 meter före mållinjen till förmån för "sistavarvsspecialisten" Kent Inge Ahl, HjoVK.
Så jag blev 4a av istället... något bitter över detta
Är dock mycket nöjd med min fart på slutet eftersom flacka småstökiga banor där man bara matar på inte är min favorit.

Dagen efter var det dags för mitt favoritrace, nämligen Mjölbybiken.
Här är det istället en bana som passar mig perfekt med sin lite brantare kupering med inslag av tekniska partier o fina snabbåkta stigar.
Har bara bra resultat härifrån sista åren

Kanonben för dagen men halvdan start.
Körde upp mig snabbt och efter första riktiga backen låg jag 2a i H40 klassen med regerande svenska sprintmästaren Jonas Palmberg OK Hammaren en bit framför och H50 värstingen Benny Andersson Åstorp bakom mig.
H 50 startade samtidigt
Blev dock av med 2a platsen strax innan varvning då ytterligare en  SM medaljör,  Magnus Pettersen Almby blåste förbi.
Hade en liten intern fajt med Benny Andersson resten av loppet som jag dock fick se mig slagen av med ca 30sek,  men 3e platsen i H 40 var ändå säkrad.

Så nu behöver jag inte gräma mig över att jag inte nått pallen i år, för det är redan gjort.
Och en riktig racerapport för en gång skull

Avslutade helgen med ett extremt lugnt o skönt mtb-pass på torra o smöriga stigar o vägar i vårvackert Roslagslandskap

Mountainbike utan mountain..

...är inte min starka sida så därför hamnade jag en bit efter idag när Keps cup gick på Muskö.
Det finns MÅNGA som är starkare än mig (och tycker det är roligare) när det gäller att cykla rakt fram på blöta lite halvstötiga stigar med avbrott för ett kärr var 200e meter.
Lägg där till en Stefan med lite dålig inställning så är det fulländat.

Jag stannade inte o grät hysteriskt och hjärtskärande som den lille nybörjarpojken som typ var vilse i skogen.

Men det var nära..

Hemmakeps

Keps cup gjorde sitt första besök i Norrtälje på en för mig väldigt välkänd bana.
Snabb men ändå rätt kuperad så det tar ut sin rätt ganska ordentligt.
Körde tävlingscykeln dagen till ära och jag körde ganska bra dessutom, bortsett från viss tappad rytm i början av racet pga en del startsnabba som blev tröttare än mig efter ett tag.
Man är ju van att köra ganska ostörd på denna bana men plötsligt fick jag dela den med 67 st andra.
Körde upp mig till 2a platsen i H40 klassen och hade cykelcrosskanonen och tidigare bygrannen, motocrosskonkurrenten o multisportlagkamraten Erik Greijus i hasorna hela racet och blev omkörd av denne sista metrarna före mål.
Så jag blev 3a
Lite besviken i efterhand att jag inte riktigt försökte kötta emot i spurten, men så är det på våren.
Man är liksom lite "rädd" för att ta ut det sista av nån anledning.
Men det fanns kanske inte så mycket mer att ge och jag körde som sagt bra och kände mig framförallt stark uppför.

Kul det här med måntainbajk!

Tung lätthet

Har trots allt blivit en del cyklande i helgen på olika sätt.
Känns bra.
2 pass på pansarvintercykeln i distansfart samt 2 träningsrace på träningscykeln.
Benen orkar faktiskt veva runt även tungt material och på dagens träningsrace passade jag på att glömma en 75 cl flaska i flaskstället som jag skulle dricka efter dom 45 minuterna av race.
Lite extra barlast där.
Men med en morgonkroppsvikt på 68,9 kg så kan jag bjuda på det...
Jag måste ju väga som en fluga för att orka cykla eftersom jag har ett mushjärta, barnlungor, artros i knät samt ganska hög ålder.
Idag förekom även inslag av helkroppsförlamning mellan ansträngningarna
Kallas trötthet och ett visst mått av lathet.

Keps cup i Täby =punka

För andra året i rad lyckades jag punktera på just Täbys deltävling av keps cup.
Ifjol riktig punka med pajat däck, och i år fick jag ett rejält luftutsläpp när jag fick ett kast i en utförslöpa.
Klantigt o ovanligt med dom däcken o fälgarna

Det blev ca 0,6 kg luft kvar i bak så det gick bara att cykla väldigt långsamt och därmed kom den tävlingsdagen till sin ände efter nästan 2 varv av 4

Vad som var positivt var att det innan detta kändes bra både uppför o på slätan, dock var jag lite stel i utförslöporna.
Det var också en bra bana o många på startlinjen

Körde på min lite tyngre o mindre rappa träningscykel (med aluminiumram!!!!) idag med.
Kör minst 10 minuter snabbare per varv med min tävlingscykel.
Typ...

Vikt nedåt. Svag uppför?

82,5 kg inklusive tyngre träningscykel och vinterkläder, hjälm o skor.
Detta var den vikt jag fick släpa med mig på dagens Kepscup-premiär 2015.

Kände mig lagom taggad o benen kändes ok vid uppvärmning.
Snö o lerföre passar bra för mig för det mesta
Var dock väldigt svag och försiktig i första långa startbacken och hamnade lite för långt bak för att få en bra första halva av racet eftersom det blev lite väl långa rader av folk att köra om, på trånga stigar.
Var svag uppför men hade bra tryck på krönen o slätan.
Jag vinner inte h40 klassen i keps cup som förr
Det finns yngre o snabbare förmågor i klassen
Siktar på H70

Tycker det känns som det var alldeles nyligen som Keps cup 2014 startade.
Och nu har det startat igen..!

Snart är säsongen slut

Under överinseende...

...av min tålmodiga kloka katt Selma, så kom jag tillslut ut på cykeln o körde 40 min på min nya testkörningsbana utanför knuten.
Jag lider för tillfället av en mellan varven väldigt smärtande tand som igår bara delvis blev behandlad.
Tandnerver blottade efter en lagning i höstas.
Detta har förstört denna dag något och lett till att jag tagit en smärtstillande tablett, vilken är ungefär den 10e värktabletten jag tagit i hela mitt liv.
Så det gör ont.

Selma som har minst ett sjätte sinne, brukar kolla upp mig lite extra när jag är sjuk, skadad eller lider av nån smärta och kom fram till mig efter passet för att se att allt var ok.

Frågan är om det nånsin varit ok med mig?

Uppåt på nedgångsfronten

Kan inte direkt påstå att jag bantat, men jag har vidtagit årgärder för att gå ner i vikt litegrann efter vinterfetman
Denna gång har jag gjort lite annorlunda än vanligt.
Och jag har rekordsnabbt kommit ner till runt 70 kg som är en ganska fungerade vikt för mig som är 183 lång och tyvärr bär på en del inte så stora men onödiga arbetarmuskler på överkroppen som inte behövs så ofta vid cykling
2.5 riktiga kilon på 4 veckor är rekordsnabbt för mig.
Ska fortsätta på inslagen bana ett tag till o se vart det leder.

Siktar på 48 kilo och extrem hårväxt på kroppen

Men ojdå nu skojade jag om fel saker igen