Man lär sig aldrig..

I helgen kommer jag att göra en riktig nybörjargrej.
Jag kommer att starta en tävling på en cykel som jag aldrig tävlat på förr och i stort sett inte provkört ordentligt ens, och som blev komplett först idag, efter lite väntande på grejor.
Måtten är identiska mot min gamla hoj, men en hel del viktig utrustning skiljer sig lite.
Till det bättre.!?
Vi får se hur det går!!

Däremot är det samma gamla halvtröga farbror vid styret.

Halast i världshistorien?

Keps cup race igen!
Aprilsnön som föll och fortsatte falla gjorde bilresan ner till Tullinge till en långdragen slaskhal historia, och efter 40-50 km/h på motorvägen, följt av fastkörda lastbilar och långa omvägar runt halva huvudstaden, så kom vi till sist efter över 2 timmars resa fram ca 5 min före start. Men dom var snälla och flyttade starten 10 minuter och det var tur, särkilt för en kille från Norrland som kommit ner o hälsat på GT för att träna lite barmark..............

Men barmark var det ju inte, men däremot den halaste o mest svårcyklade snön jag nånsin kört.
Då ska man veta att jag kört i snö många gånger sedan 1992 o gillat det.
Inget däcksval var bättre än nåt annat, så det var bara att glida omkring på den slemmmiga snön med det man hade för dagen och springa där det behövdes.
Fick en bra start men ett bredställ efter 100 meter gjorde att jag tappade lite.
Därefter var det en stundtals löjligt vinglig resa till mål, men det verkade som dom flesta andra hade det vingligare, eftersom det blev en ohotad seger i H40 o bara 4 st elit framför när jag gick i mål......

Hoppsan!

Det saknas nåt bromsok o vajerhöljen, och den väger ca 8,8 kg som den är nu, med dom lite smalare S-works däcken. Så det blir nog runt 9 blankt med med all den sprängsäkra utrustning som jag föredrar, framför tunnt o bräckligt.
Överraskande lätt faktiskt!
9 blankt är ändå världrekord på 100 meter löpning...

Den är säkert snabb med rätt chaufför, och kanske kan det nån bra dag vara jag som cyklar lite åt det snabbare hållet på denna ?

Träning på sånt som få tänker på

Gunnar hade gjort en riktig utomlandsbana o jag kände redan när jag cyklade dit att min kropp o knopp inte skulle orka köra fort, så jag såg racet mer som teknikträning på att köra SVÅRA utförslöpor med TVÄRA kurvor som blev lite hala.
Men oxå träna på att klara hala branta uppförsbackar med dåliga ben o oladdat psyke
Sånt kan ju dyka upp på tävlingar, även om svåra utförslöpor inte längre förekommer speciellt ofta på svenska tävlingar tyvärr...
Det gick rätt så hyfsat utför o jag blev bättre o bättre även om nån liten vurpa dök upp.

Det finns 3 sätt att ta sig ner för TVÄRA serpentinkurvor som går från BRANT SKRÅ åt det ena hållet till BRANT SKRÅ åt det andra, kantat av små stup.
Bara 2 sätt är bra
1 Man lär sig kurvan o satsar lite o vågar väga över o kommer runt (vilket gick bra efter nåt varv)
2 Man lär sig kurvan men tar den säkra vägen o hoppar av o springer eller stannar till o lyfter runt cykeln (praktiserades i början)
3 Man lär sig kurvan, men tvekar i "övervägningen" och rullar därefter framlänges nerför brant slänt bland grenar o myror med cykeln o kroppens lemmar åt alla håll. (praktiserades på mitt sista varv)

Avslutade träningen.

Lite ledbruten sov jag sedan bort 10 mil av Paris- Roubaix i soffan

Kall "vevdistans".

Solen sken men fåglarna kvittrade lite sparsamt pga av kyla.
Förutom långkalsonger o elvärme i skorna så hade jag full vintermundering, men körde racer.
Mycket och kall vind, låg fart, låga växlar o låg puls.
Ibland är de inte så kul att cykla trots att det såg så inbjudande ut när man tittade ut.
Börjar känna mig lite sur i benen efter en rätt hård vecka faktiskt.

Att plågas på långfredagen

Det var ett tag sedan jag testade att köra järnet upp till Alp d huez på GTs trainer.
Februari 2010 senast.
Jag är nu 2 år äldre (45år istället för 43år)
Jag är nu 1 kilo lättare (69 kg istället för 70 kg)
Jag trycker nu 10 watt mer i snitt (283 w istället för 273 w)
Jag kör Alpe d huez 3,5 min snabbare och denna gång hade jag lägre snittpuls än sist.
Dessa siffror bör helst jämföras på just GTs trainer då det skiljer en del på såna här watt-apparater.
Men jag har inte blivit sämre med åren iallafall.
Äkta förbättringar kan dock bara ses i resultatlistor på tävlingar och inte hemma i källaren utan press när ingen ser på.
Den kurvan pekar oxå uppåt för min del dom senaste åren
Även om min kurva pekar uppåt litegrann, så fick jag ändå stryk ordentligt av GT som snittade 395 watt med sina knappa 75 kg!!

Fyror med sällskap av katten Selma.

Den här lilla bestämda damen har sin favoritsovplats i gamla soffan nere i träningrummet och brukar irrirterat gå därifrån när jag kommer ner o klickar i pedalerna.
Men inte denna gång.
Istället kom hon ner o la sig i soffan o tittade lite skeptiskt på mig när jag kämpade till den höga musiken o genomförde dagens fyror med lite sega ben.
Musiken störde henne inte speciellt, hon är uppväxt under min största "Nine inch nails period" för 7-8 år sedan, så hon är van vid oväsen.
Hon tittade ändå strängt på mig som om hon såg att jag hade mer att ge, men inte orkade för dagen..
Öka gubbjävel! Skulle hon ha sagt om hon kunde prata?
Hon vet vad intervallträning innebär, eftersom jag toklekte med henne tills hon var helt utmattad när hon var liten, men hon vilade bara en kort stund så skulle hon tokleka igen.
Kanske därför hon idag inte lider av övervikt och är så spänstig och fortfarande leker väldigt mycket, trots
att hon är vuxen.
Precis som sin husse

Bättre än vad jag trodde!

Jag körde oerhört dåligt förra året på denna bana och jag var nästan benägen att kalla platsen för "Uschvik" istället för Ursvik.
Det var ändå där jag gjorde mitt andra Keps cup deltagande för i år, på en som tur var lite frusen bana.
Fick en hyfsad start o körde stabilt hela loppet och kände att det är i backarna jag är hyfsat stark (men så börjar jag bli lite lätt nu oxå).
Trots att jag körde ikapp o ifrån senior/elitåkare så fick jag ändå stryk av snabbaste H50, mest på grund av att jag inte har trycket på slätpartierna o slakmotorna riktigt.
Det är mest en rätt segflack bana i "Uschvik" med några branta knäppar.
Körde oxå lite fegt i dom flacka utförslöporna där man kan spara mycket tid om man står på
Vann iallafall ohotat H40 klassen.

Det här med att cykla "halvsnabbt"

I min träningsfilosofi kör man hårda pass eller lugna pass, men mycket sällan pass där man ligger o maler i nån mittemellanhastighet.
Förmodligen är det därför jag är rätt dålig på tex långlopp, där stora delar av loppen handlar om att palla att mala, halv eller helfort på banor som består av mer eller mindre oteknisk flackterräng med inslag av backar.
Men eftersom jag numera pendlar några timmar i veckan i nån sorts "halvsnabb" hastighet, så verkar det som jag blivit lite bättre på att mala halv eller helfort i mer eller mindre oteknisk flackterrräng med inslag av backar.
Nån form av neuromuskulär anpassning kanske.
För att det inte ska bli nån långloppsåkare av mig så körde jag på allt vad jag orkade in till stadsgränsen i morse klockan 6 när jag cyklade till jobbet.

Det där med långa "halvsnabba" lopp har jag liksom gjort färdigt i livet.
Jag har varit topp 50 i elit i Gotland grand national
Har varit 45a totalt på finnmarksturen
Sprungit stockholm marathon  på 3 tim 12 min (placering 518)
Vunnit svenska multisportcupen i mix elit.

Nu är det klassisk XC som gäller sedan flera år och det handlar om att cykla i branta uppför o nerförsbackar i teknisk terräng med inslag av flackpartier.
Då känns "halvsnabba" pass bara överflödiga o dessutom tråkiga.
Så jag kör på med min filosofi: antingen hårt eller lugnt
Sen att jag på grund av bristande medfödd fysisk talang ändå inte blir riktigt helsnabb hör inte hit...

Nu är det vår!

Skrattmåsarna har kommit till Norrtälje hamn och CK Norrtälje körde kvällsrace i Finsta.
Finsta GP är debuten på racer för min del nästan varje år, och det var kul den här gången med, trots att jag var lite omotiverad på vägen dit.
Körde ju hårda kortintervaller sent i går kväll, och mosa ben med hårda igångdrag i dag igen, var inte 1a på önskelistan direkt.
Efter en kvart av halvtimmesracet var dom 2 starkaste loss o jag hamnade i en andra 2 manna klunga som mosade på rätt bra vi med, men vi kom inte ikapp.
Jag råkar ha en viss talang för landsväg eftersom jag kan leverera rätt mycket power i förhållande till min kroppsvikt i korta perioder, och på så sätt hänga med i fartökningar, men jag får ändå oftast stryk i slätspurter då det finns dom som levererar mer power i sina muskulösare ben.
Jag fick stryk i spurten även denna gång men det gör inte så mycket, även om kanske skrattmåsarna kommer att skratta ihjäl sig åt mig i morgonbitti när jag cyklar till jobbet...

Keps cup igen

Brottades med lite negativa tankar efter att ha värmt upp på banan som var flack o jämntrög.
Det är kanske det jag är allra sämst på.
Men jag brottade ner dom negativa tankarna, vilket jag numera blivit rätt bra på, och när starten gick så pangade jag på lite från det startled jag stod i, en bra bit bakom eliten och vips så var jag uppe på placering 10- 12 totalt precis bakom elitklassarna o 1a i H 40 klassen.
Hamnade därmed där jag skulle vara och fick ett bra flyt istället för att köa o bli förbannad.
Höll 1a platsen i klassen drygt halva loppet då jag blev lite snopet passerad o frånkörd.
Men jag gnetade till mig en 2a plats iallafall trots den "opassande" banan och var lite förvånad att kroppen fungerade såpass bra i någorlunda skarpt läge, trots att jag fortfarande hostar slem efter dödsinfluensan med undergångsfeber för 2 veckor sedan.
Har lite hög puls i förhållande till farten än kanske.....?
Det var glädjande mycket folk på startlinjen o H40 klassen var störst deltagarmässigt med 18 st startande.

Är det fortfarande Måndag?

Jag verkar ha varit punktlig när jag cyklat till jobbet denna vecka.
I första backen har en o samma bil kört om mig på exakt samma ställe, 4 dagar i sträck.
I skogsbrynet på den stora åkern har 3 st rådjur stått o betat, 4 dagar i sträck.
En arbetskollega har kört om mig i sin bil i samma svacka, 4 dagar i sträck
Skatan i trädet utanför äldreboendet har flitigt jobbat med sitt bo, 4 dagar i sträck.
Och så är det nån idiot på cykel, vars skugga jag ser i morgonsolen vid sidan av vägen, som följer mig hela vägen till jobbet, 4 dagar i sträck!!!
Tror han heter Stefan
Säg åt den jäveln!!

32-11..

...var den minsta utväxling det gick att få, när skruven för växelvajern bak lossnade efter 20 minuter på dagens träningsrace med bra konkurrens.
Man kan lugnt säga att det var för hög utväxling på den knixiga, mjuka o kuperade banan.
Fick cykla hem o svära lite över att jag inte fick den genomkörare som jag så väl behövde.

Allt är relativt

Att först se direktsändning med världens snabbaste på världscupen i MTB, och sedan ge sig ut själv i gråväder o köra några sega varv på en seg bana, med en seg kropp, styrd av ett segt huvud, ger inget superbra självförttroende direkt.
Om jag istället tittat på nån dokumentär om människor i misär, typ uteliggare, knarkare, prostituerade eller nåt, så hade jag iallafall känt mig lite hurtig...

Vintern 2011-2012 så här långt

Det är några veckor kvar av vad jag kallar vinterträning, men mer än såhär har det inte blivit i år.
Ser lite fattigt ut här o där, men dom knappa 6 timmarna i snitt, skulle bli lite fler om jag la till alla 5 timmars cykelpendling i variernande fart per vecka.
Sitter på cykeln o är/blir trött i stort sett varje dag med andra ord.
Men tränar på riktigt gör jag bara som sagt i snitt knappt 6 tim per vecka

"Allt är jättebra"

Jag är frisk och har varit igång o tränat sedan i Måndags och det känns rätt normalt trots att jag varit kraftigt febersjuk i en vecka.
Har tappat nåt kilo i vikt och det är ju bra, men det är förmodligen inga bra kilon, eftersom kroppen vid trauman som tex jobbiga sjukdomar tenderar att bryta ner muskler o spara fettet.
Känns ändå skönt att se siffran 69 på vågen..

Kriget är slut?

Sov en sömn värdig en levande människa i natt, efter flera nätter av feberfrossa, svett o hjärnspöken.
Det värsta som är kvar till följd av den här influensan är smärtorna i ryggen, som dock är överkomliga idag.
Börjar kunna höra musik o se färger o tänka normala tankar igen, trots att det tjuter i öronen som 3 ostämda kyrkorglar o rosslar i luftrören lite.
Hårdare fysisk aktivitet än långsam o svajig skogspromenad lockar inte ett dugg än, men när den lusten börjar komma så är jag frisk.
Snart.
Hoppas jag.

Influensa + ryggskott = sant

Nu är det inte roligt längre. Precis när febern börjar ge vika så drabbas jag av ryggskott i nedre delen av ryggen.
Gör svinont när jag går, gör svinont när jag ligger, gör svinont när jag sitter, gör svinont när jag reser mig.
Och här snackar vi typ "nyopererad nånstans-smärta".
Alltså jävligt ont
Om det är av sjukdomen eller av allt liggande eller både och vet jag inte.

Sluta nu!!

Förfallet förtsätter

Tror inte att jag kommer upp i 39 graders feber idag, som jag gjort i 3 dagar i sträck, men känner mig som en urvriden sur disktrasa på golvet i en kall tvättstuga i Rågsved.
Är öm i huden som om jag vore rödbränd av solen.
Ont i ryggen av allt liggande oxå
Några dagar till av denna plåga hade kanske höjt dödsprocenten i statistiken på detta års säsongsinfluensa?
Nåja det har vänt nu iallafall.

39.6 ...

..i feber hade jag igår eftermiddag, men "bara" 38.5 nu på morgonen och känner mig kanske lite bättre.
Återkommer med fler intressanta uppdateringar om min vidriga influensa här på "Sjukdomsbloggen".

Influensa

Det fanns en anledning till att jag inte upplevde den fina gårdagen som speciellt fin.
När jag med nöd o näppe lyckats ta mig hem efter skridskoåkning o cykel hade jag 38.5 i feber.
Kanske den jobbigaste timslånga cykelfärd jag varit med om.
Var totalt väck igår kväll och det är inte så mycket bättre nu..
Kanske topp 10 på dom jävligaste sjukdomar jag haft i livet?

Vårrace

Det var idel väldigt starka cyklister med på dagens träningsrace hos Gunnar, jag kanske inte var den starkaste av dom, men jag var iallafall med o fajtades med några av dom 10-25 år yngre elitcyklisterna i 3-4 varv innan jag blev lite trött o tappade en hel del.
Körde på fjolårets tävlingshoj med lite enklare utrustning och den är perfekt och lagom snabb för träningsrace.
Jag har kört bättre, men jag är nöjd med att jag kämpade mig igenom i hyfsad H 40 fart.
Vad nu det är?
Jo hyfsad H40 fart är bara lite långsammare än medelmåttig elitfart, rätt mycket långsammare än snabb H40 fart och väldigt mycket långsammare än snabb elitfart.
Så nu vet ni.... eller nåt

Ska bli riktigt kul...

...att köra träningsrace med fler än 2 deltagare i morgon.
Tänkte försöka bli trött som fan iallafall.

Dubbdäcken gör mig till en GUBBE

På förmiddagens utecykling så mötte jag en gammal kärring som gick med stavar.
Efter att jag passerat så kände jag igen henne och kom på att hon nog var jämngammal med mig eller möjligtvis nåt år yngre...
Kanske tänkte hon att hon mötte en gammal gubbe, som cyklade med dubbdäck fast det var i princip isfritt på alla asfaltsvägar...

Det finns inget som förstör cykling och dess känsla så mycket som dubbdäck!
Jag har under dom 20 år jag cyklat klarat mig året runt utan dubbdäck på distanspassen, men i år sitter det dubbdäck på vintercykeln på grund av att jag cykelpendlar lite längre i morgonrusning och ibland kan dom kanske, eventuellt, men knappt troligt, vara en extra säkerhet för en morgontrött Stefan bland galna bilister?

Men dubbdäcken gör oxå att det väsnas mer, det går långsammare och att jag långsamt förlorar känslan för underlaget, vilket medför att jag kanske blir en sån där stel gubbcyklist som inte vågar svänga om inte underlaget består av perfekt torr slät asfalt, som helst är sopad.

Köra dubbfritt på vintern eller bli en gubbe som inte kan svänga. Vilket är farligast?
För mig låter det mycket läskigare att bli en gubbe.
Nästa steg är liksom gåstavar o broddar.
Sen kan jag gå där längs vägen o se precis lika gammal ut som den där "gamla kärringen" jag mötte idag.

Icke estetiskt rätt

Alltför många vuxna män som tidigare satt snyggt på cykeln, ser plötsligt ut som vingliga barn i P 10-11 klassen, med lite för stora cyklar.
Det finns många bildbevis på det.
Jag tänker inte bli en av dem.
Därför kommer jag aldrig att köra 29 tum

"Tragedin bakom insnöade mannen"...

....är en bra rubrik som kan passa på mig ibland....

För att undvika att bli insnöad, eller kanske mera inslaskad eller inregnad, så bytte jag ut dagens planerade 4 timmars distanspass mot det passet jag körde rätt ofta förra vintern, det vill säga fyror direkt följt av 32 st 20/40intervaller.

Orkade inte komma upp i några högre pulsvärden på fyrorna med gårdagens race i benen, men kunde ladda på ordentligt på övriga intervaller faktiskt.

Efteråt var jag så trött att jag bara förmådde sticka ut handen utanför dörren o äta lite snö..
Och det är allt jag tänkte äta dom närmaste 60 dagarna...

Jagad

4 minuters försprång på en timmes körning i snö mot GT på hans hemmabana borde räcka.
Ett perfekt avstånd skulle det visa sig och vi kom i mål samtidigt.
Båda körde på hårt på likvärdigt material, och det påminde om gamla tider när vi tränade enduro och ställde en gammal väckarklocka på en sten och startade med några minuters mellanrum o körde en timme och jagade ikapp varann.
En intetsägande gråmulen vinterdag kan vara riktigt kul om man leker lite, och den välskottade slingan i  skogen hos Gunnar är verkligen skitfin och rolig.

Det var förmodligen rätt många människor som hade en ganska tråkig dag idag.
Ingen av dom fattade att dom skulle vara med oss istället.

Ibland är det rent av tråkigt

Dagarna denna vecka består av extremt tidig uppgång på morgonen (05 30), lååånga arbetsdagar, trög cykelpendling, sopa lite snö från trappan, sova middag längre än vanligt med katten bredvid, köra hårda intervallpass i källaren, sopa lite snö från trappan igen, gå en sväng med katten i mörkret, äta lite mat, gå o lägga sig i väntan på nästa dag..

Ser fram emot pensionen.
Då behöver jag bara sopa snö från trappan o sova med katten.
OCH köra hårda intervallpass i källaren!
När jag vill.

Distanspass? Ja tack!

Jag hade kunnat ta många vackra bilder av bästa tänkbara vintercykling idag, men jag har sällan med mig nån elektronisk utrustning som stör friden, så jag fick ha bilderna i huvudet istället och därmed en bildlös blogg.
Ett jättelugnt distanspass stod på programmet eftersom jag varit förkyld. Jag rullade iväg vid kl 8.45 och fick magiskt skön, ostressad cykling på otroligt fina små vintervägar i solsken.
Nästan 3 timmar av njutning.
Jag borde inte få bakslag på förkylningen med tanke på den ringa ansträngningsgrad jag hade.
Blev ändå rätt trött i benen efteråt på nåt vis.

All deles för kyld!

Men trots att jag inte trä nat på snart 3 dag ar så har jag inte gått upp i vikt.
Ano rex i ?
Dys lex i?
Hopp as på för bätt ring.

Hälsningarstefansnartfyrtiofem

Distanspass? Nej tack!

Inbjudande stod min vintercykel/pendelcykel o väntade på mig i 22 graders kyla igår, men jag valde att ta vilodag på en söndag för "utmaningens" skull.
Kan hända var det därför jag var så fruktansvärt fräsch i benen på dagens fyror.
Mer motstånd, samma kadens o lagom hög puls.
Skönt, för jag har suttit fast på samma motstånd ett par månader.

Mitt varierade intervallprogram hjälper mig lite framåt iallafall, men det skulle faktiskt vara skönt att köra lite distanscykling oxå, men mitt envisa distanscyklande dom senaste vargavintrarna har gjort mig lite mätt på det, när det är alltför tjurigt väder.

Vår? Ja tack!

På ett silverfat

GT hade lagt rätt mycket möda på att skotta en fin 1,5 km slinga i skogen bakom hans hus, där vi skulle köra 1 deltävling klubbens sk Vintercup.
Allt var dukat o klart, bara att köra o ha kul.
Tyvärr var det lite för få som fattat att det är skitkul att köra race på skottad slinga i skogen och valde stugvärmen hemma istället.
Det blev helt enkelt bara jag, GT o hans fru Irma som stod på startlinjen.
Jag valde idag att köra tävlingscykeln med breda mjuka fina tubeless sommardäck vilket är MYCKET BÄTTRE på snö än hårda tunga vingliga dubbdäck.
Och jag fick ett bra flyt vilket jag aldrig får med dubbdäck, medan GT hade det lite vingligare med just sina dubbdäck.
Ingen av oss hade väl supertaggade på nåt sätt, men jag tyckte det lite kul att märka att jag hade ett övertag överallt förutom uppför där GT är starkare såklart.
47 minuter senare och en en handskbytarpaus i mitten visade det sig att jag var först i mål.

Det finns alltid en chans att slå bättre konkurrenter om man har bättre utrustning o och konkurrenten har en lite dålig dag.
Om man har allt serverat på silverfat så går det bra.

Minusläge.

-20,5 grader var det när jag cykelpendlade till jobbet i morse, och -10.5, motvind o täta snöbyar på vägen hem.
Men jag var utrustad, så det var ingen fara alls faktiskt.

Däremot var jag inte riktigt mentalt rustad för en arbetsdag till, men det fick gå det med, som så många gånger förut...
Som så jävla många gånger förut.

Maximalt optimalt

Slog två flugor i en smäll genom att sluta lite tidigare från jobbet idag.
Därmed kunde jag provåka den nyblivna saltsjöisen och släppa in katten som inte kom in i morse.
Katten blev glad av att komma in i värmen och jag blev glad av att komma ut på isen.
Kan inte bli bättre.

Körde sedan mina nya, extremt hemliga, oerhört optimala och väldigt jobbiga intervaller på inomhuscykeln.

Trött

149 i medelpuls hade jag idag när jag deltog lite i GT s spontana träningsrace. Och när jag har 149 i medelpuls så går det sakta.
Men jag förmår inte prestera mer när jag är otaggad o dessutom hade lite väl låga nivåer av energi i kroppen.
Rundningsmärke/åskådare var väl en bättre benämning på mitt deltagande idag, men dom andra två såg ut att ha rätt kul
Det snurrade i skallen när jag cyklade hem och jag blev nästan hörselskadad av att höra dom där jävla dubbdäcken mot asfalten.
Gott att äta mat sen dock

Viktigt!

Även om jag grisar på med intervaller hit o dit, (ikväll 20/40*32 följt av 10 st bolibompa) så är jag fullt medveten om att den mest potentiella källan till eventuell förbättring i min ålder, är min kroppsvikt.
Detta kunde jag tydligt se i våras när jag nådde rekordlåga 68,7 kg men var långt ifrån maxtränad, och ändå kunde prestera minst lika bra resultat som vid toppform o ett par kilo till.
Det är nu en bit kvar och det svajar på nåt kilo hit o dit.
70,1 kg på 183 cm lång 44 årig veteran är ändå rätt bra om jag får säga det själv.

Nevermind min fula högra stortå, i Juli 1988 var den nästan mosad och flugor käkade i köttet ute på en åker i Strängnäs, men det är en helt annan historia...
Den är vacker jämfört med då..

Fonusvarning?

Ibland märker jag mot min vilja att jag är lite äldre än 25.
Pendlade till jobbet med vintercykeln och jag hade DUBBDÄCK monterade på den, för första gången i mitt liv.
Hade lite ont i ryggen på samma ställe som ja fick ryggskott på för några år sedan.
Ont i vänsta axeln efter en skridskovurpa för ETT ÅR sedan.
Högra armen var kraftigt försvagad av en tennisarmbåge efter för mycket hemmamåleriarbete o oergonomiska gamla shimano paddelväxelreglage, som nu bytts ut på min vintercykel.
Rätt som det var så hade jag nackspärr oxå och kunde bara titta åt vänster!

Fann mej själv byta ut kvällens styrkepass för bålen, mot rena uppmjukningsövningar, modell pensionär..

Men det fanns några ljuspunkter oxå!
Det var nästan ljust när jag slutade jobbet och talgoxen sjöng lite försiktigt sin enklaste vårsång i morse.

Trevligt!

I gamla intrampade fotspår

I gamla intrampade fotspår låter inte speciellt spännande, men dagens träning bestod av utecykling på snöiga småvägar o på skogstigar där snön var tillplattad lite av gamla fotspår.

På kvällen körde jag enminuterintervaller inomhus, och enminutersintervaller var den första strukturerade intervallform jag började använda mig av i min träning i för typ 15- 16 år sedan, efter att ha sett en dokumentär om gamla svenska medeldistanslöpare som flitigt praktiserade dessa.
Enminutersintervallerna följde mig långt in på 2000 talet o nu kör jag dom ibland igen.

Kanske var det dessa enminuterintervaller som gjorde att jag ändå kunde upprätthålla en någorlunda fysisk status under dessa svunna år av festande o halvhjärtad träning.
Dom gamla intrampade fotspåren till krogen är det dock extremt länge sedan jag följde...
Dom har säkert suddats ut av tidens tand.

Årets dubbdäcksdebut

GT hade bjudit in till race på sin kuperade o tekniska bana med långa stigningar o lite feldoserade "Danmarkskurvor" utför, på fint men lite isigt underlag.
Åker sällan på dubbdäck så det blev lite kantigt, och 3st lite övermodiga eller rent av klantiga vurpor blev det för mig under den timme vi körde.
Åkte ungefär 10% långsammare än GT, vilket är rätt normalt på krävande o tekniska xc banor.
6 minuter i timmen tappar man då....
Ca 20 sek per varv låter bättre??
Kändes hyfsat i kroppen, men träningscykeln med tyngsta hjulen plus dubbdäck är ingen kvick upplevelse direkt.
Det var dock en bra, givande och kul träningstävling som gav mersmak för riktig XC

Den griniga 5 åringen?

Plötsligt insåg jag att det var rätt många år sedan jag tyckte det var givande att snurra runt på en halvtrög bana i skogen alldeles ensam.
Det krävs antingen en extremt rolig bana eller nån att jaga för att jag ska kunna inspirera mig att köra så fort att det ger något.
Det blev bara 30 minuter oxå.
Däremot kompenserade jag med att köra ett 20/40* 47 pass, nu på kvällen.
Givande och lite roligt oxå med hög bra musik att lyssna på.

Så det blev en bra träningsdag trots att det såg mörkt ut ett när jag grinig som en sparkande 5 åring stannade min cykel i skogen i förmiddags efter dom där 30 värdelösa minuterna

Överraskande fint, men..

Var väldigt nära att ställa in dagens distanspass eftersom jag vaknade till spöregn o mörker.
Hade lite tålamod och väntade en timme.
Då sken solen så starkt som den förmår göra i Januari och jag stack ut fick nästan 3 tim väbehövlig lugn distans med tokdåliga ben.
Sol kan inte uppväga ett par dåliga ben, men det regnade inte iallafall..

Is

Det är alltid lite pirrigt att köra vinterns första skridskopass, men jag dränkte mig inte den här gången heller..
Så bilden kunde återigen tas från ovansidan av isen.

Trettondagsracet: Winterracing at its best since 1997!

Idag körde vi den fruktansvärt traditionstyngda vinterträningstävlingen trettondagsracet och deltagarantalet var idag nästan på 90 tals nivå.
11 st cyklister i varierande form deltog!
Flest varv på en timme på en kort bana gällde som vanligt
Med lite utsocknesfolk blev det även bra konkurrens!
Jag insåg att mina KM medaljer inte räckte särskilt långt att imponera med, när det dök upp VM medaljörer blandat med EM medaljörer men även en SM medaljör.
Men trettondagsracet har jag sedan det uppfanns alltid betraktat som vinterns enda riktiga träningstävling, så jag var rätt fokuserad.
Banan var snabb o hårdfrusen, men hade nån kort teknisk skogssektion inlagd, plus en lång backe med ca 35 meters stigning i ett svep.
Jag körde riktigt bra och hade efter knappt halva det 60 minuter långa varvloppet bara tappat 1.5 min på täten bestående av Ville o GT som fajtades vilt.
Dock hade jag skaffat mig en betryggande lucka till den just nu vinterlångsamme Tommy.
Eftersom varvet bara tog 4 minuter, så blev jag ändå till sist varvad av GT o Ville, men jag klarade en 3e plats med god marginal.

"Jag kan ju för fan cykla!!!"

Det blir gjort men...

Det tyder på lite ofokus när man dröjer in i det sista innan man genomför ett träningspass.
Så har det varit i vinter.
Kanske har jag för bekvämt nära till träningslokalen.
Behöver hitta tillbaks till den mera diciplinerade träningskänsla a la kinesisk eller östtysk träningsskola som jag hade för ett par år sedan, då jag pekade med hela handen till migsjälv o genomförde passen i tid till punkt o pricka på ett nästan autistiskt sätt.

N.u. s.k.a. j.a.g. t.r.ä.n.a.
20/40 *32

I väntan på 2012

Årets sista cykelpass blev ett klassiskt distanspass med fler personer än jag själv och fikastopp mitt i.
Att detta skedde i solsken o några minusgrader gjorde inte saken sämre.

År 2011 varit lite annorlunda än dom senaste åren och mycket har hänt för min del, både väldigt positivt o negativt.
Till det positiva hör ju att jag numera bor i ett hus istället för lägenhet, utan att behövt göra avkall på ekonomin nämnvärt alls.
Och jag är även positivt överraskad att jag presterade riktigt bra på tävlingarna som jag ville prestera på.
9e platsen på SM o den totala 6e platsen i SWE CUP i den hårda H40 klassen, är bra för att vara jag.
Från augusti kanske både verkligheten av lite sämre vinterträning än vanligt kom ikapp, plus att jag blev småsjuk vilket ledde till rekorddålig höstform. (jag som brukar kallas höstcyklist annars).

Som den bekväma vanemänniska jag tenderar att vara så skulle det vara skönt om 2012 blev lite mindre svängig.
Eller oxå inte ?

En vanlig mellandag i slutet av December

ALLA var lediga idag och cyklade många timmar.
Jag jobbade och cyklade bara 50 min pendelcykling och 45 min 4*4 intervaller inomhus.
Allt gick segt. Särskilt jobbet
Och fyrorna
Och pendlingen oxå förresten.
Men som den lantis jag nu varit i 8 månader så börjar jag vänja mig vid tråkig cykelpendling och en del gånger när jag kommer hem så minns jag knappt att jag cyklat.

Allt hopp är inte ute!

Jag behöver nog inte fylla en säck med sten o lägga mig själv däri, för att rulla mig själv i vattnet och dö drunkningsdöden.
Jag börjar kunna cykla igen, och det kan jag nog tacka mitt hjärta, för som sedan ett par veckor tillbaks slår helt jämnt igen, efter månader av arytmi.

Förutom den stora händelsen att jag har namnsdag, så körde vi idag annandagsracet på en solig badstrand o lite i dess omgivande skog.
Nattens blåst o plusgrader hade torkat upp banan som blev väldigt fin o intensiv istället för lerig o dryg.
6 st kom till start och loppet inleddes med att Robban tokladdade ut från start för att sedan tokvurpa framför oss alla vid första inbromsningen.
Man kan se den lilla fadäsen i början på pulskurvan. (man kan oxå se att jag blev lite sliten på slutet av racet)
Det gick dock förhållandevis bra och racet fortgick efter en micropaus, där man kollade att inget huvud hade rullat ner i sjön eller nåt annat allvarligt.
För min egen del kände jag mig avslappnad o hyfsat stark för första gången sedan jag körde ett DM race i Täby i mitten av Augusti.
Det var ju ett tag sedan.
Jag körde min träningshoj av stål med tävlingshjulen på, vilket gjorde den riktigt bra.
Skönt att vara tillbaks på mtb hoj som är gjord att piskas på ordentligt i terräng o ingen halvsmalhjuling med bockstyre utan bromsar...
Skönt att känna att jag orkar hålla i lite skapligt igen.
Kanske var det dom fostrande branterna upp till Risco Blanco på GC förra veckan som väckte min kropp till någorlunda funktion igen.
Nåt har hänt iallafall, för i tisdags gick det riktigt bra på fyrorna oxå..

Ska plocka ur stenarna ur säcken nu..?

Jag gillar sånt som ingen bryr sig om. (Igen!)

Julaftonsmorgonen är kanske den bästa morgonen på hela året att köra distanspass på.
Ingen är ute på vägarna utom jag.
Tvärtemot strömmen.
Passade dessutom på att köra ett svältpass
Dagen då alla andra frossar
Tvärtemot strömmen

Knappt ett kilo skönhet

Lite uppgradering av tävlings MTB till nästa år. Sprittnytt 2011 års modell (jag vet att det snart är 2012, men det får "duga").
För 26 tums hjul. OBS ! TJUGOSEX TUM.
Vad annars?
Icke heldämpad
Vad annars?
Och självklart kommer den utrustas med Shimano XTR överallt.
Vad annars?
Det är iallafall den lättaste MTB ram jag hållt i min hand.

Var ska den där ta vägen med dig? Brukar man säga till nån som köpt ett för snabbt fordon jämfört med sin förmåga...

Tävlingsgrenen "Vintercykel"

För att få lite avbrott i innecyklandet så körde jag ikväll ett tempolopp utomhus på vintercykeln på Ck Norrtäljes Km-tempo bana dom senaste 2 åren.
En sträcka på 14,5 km som kördes på ca 21 minuter av km medaljörerna i höstas på snabba tempocyklar o sommarväglag.
Själv stod jag ikväll för den hisnande tiden 30.50 på min sega vintercykel på saltad asfaltsväg o nollgradigt.
När man kör med lyse känns det som det går lite fort ändå...

Därmed så har jag "uppfunnit" den nya coola cykelgrenen vintercykelrace!
Kanske blir det nästa hajpade cykelgren?
Introducera den i amerika bara, så kommer den tillbaka hit om några år som det coolaste o roligaste man kan göra på cykel.
Det blir såå jävla ball med 25 kilo järnskrot som håller får lite påfrestningar och som man måste kämpa lite för att hålla fart på.
Jag ser framför mig tempolopp med dubbdäck eller bergsetapper med bonussekunder (eller kanske bonusminuter?)för varje extra kilo cykeln väger?
Downhill med stum stålgaffel o skärmar?
Och i nummer 2  2015, i cykeltidningen Kadens kan man läsa: "Inget går upp mot att höra skramlet i stänkskärmarna när man råkar göra en lite brutal dubbelväxling med dom tjocka handskarna.."
Och prylbögarna bloggar vilt om dom tyngsta ramarna dom längsta skärmarna, dom trögaste däcken och dom 8 delade kassetterna.
Vintercykeln har kommit för att stanna!

Sista timmen på en flygresa

Har varit utrikes en vecka o solat o cyklat, vilket är hyfsat trevligt.
Men att flyga längre än 3 timmar är människoplågeri

Färsk frukt för ruttnande grönsaker

Med början klockan 0830 i underkylt regn och alltmer svinhala vägar, som senare blev mindre svinhala, körde jag idag tillsamnans med GT ett distanspass på cykel i 3.5 tim
Sen matade jag småfåglar, fikade lite, o sov en stund i soffan med katten.
Sen var de mörkt o kväll igen i detta mörka december.
Det behövs inte så mycket mer action för att tiden ska gå fort..

Färdigskakat

Idag fick jag verkligen mina eventuella fördomar mot att köra cykelcrosscykel bekräftade.
Kör man på ojämnare underlag än en grusväg eller parkstig skakar den bara o känns oändamålsenlig
Kör man på jämnt underlag som asfalt går den som en halvseg racer med punka och känns oendamålsenlig...


Idag körde vi sista cykelcrossracet för i år och det kändes ungefär som det gjort hela hösten.
Väldigt jobbigt.
En bana som tog fram mina svagaste sidor gjorde saken ännu jobbigare.

Jag ser nu fram emot att stegra denna ändå på senare tid lite stigande formkurva under resten av vintern, och ta bort några bekväma kilon från min kropp.
Och få hjärtat att gå jämnt.

Snart 20 år!

När jag i dagarna två suttit på inomhuscykeln o mer eller mindre kört skiten ur mig, så kom jag ikväll plötsligt tänka på att det snart är 2012 och jag började cykla för snart 20 år sedan!
I februari 1992 gjorde jag min debut på en träningstävling i Rimbo där flera av dåtidens stjärnor från stockholmsområdet var med, vilket jag säkert skrivit om förr..?
Jag körde en Marin "team marin" med xt växlar o stel stålram, som jag köpt begagnad för 5000 kr.
(Dåtidens shimano xt växelreglage hade för övrigt ungefär samma, mer eller mindre oergonomiska tumme/tumme växling, som dagens sram växlar... Ha Ha ha..!!)
Spd pedaler var rätt nytt och det hade jag inte vid den här tidpunkten, men det inköptes senare.
En tidsenlig Etto hjälm lite på sniskan var det mest tidstypiska i klädseln.
Tyvärr så har jag få bildbevis från tidigare än typ 1994, vilket jag idag tycker är synd, men det här var ju så länge sedan att man typ hade kameror med magnesiumpulverblixtar, så det fotades inte lika frekvent som idag.
Jag var definitivt inte nån stjärna den där februaridagen 1992, (inte då heller) förutom att jag möjligtvis såg stjärnor efter ett varv på den millånga banan med några cm snö på.
Delvis för att jag var bakis...
Det skulle dock dröja till sommaren o hösten innan jag kan kalla det att jag började tävla.
3 tävlingar blev det debutåret, sen var det full fart hela 90 talet i dur o moll.
Sedan 1992 har jag  deltagit i nån MTB tävling varje år, även om det var lite sparsamt i början på 2000 talet.
Snart 20 år av konstant tävlande på MTB i sverige.
Inte så många i landet överhuvudtaget som slår detta.
Får man nåt pris för det?
En guldklocka eller nåt?

Det jämnar ut sig

Lite bättre har jag blivit på en månads riktig träning, men det går fortfarande förvånande sakta.
Kanske lika förvånande sakta som det gick förvånande bra i somras..?

Trasiga intervaller med solosång!

Att ha ett glappande pulsband förtar lite av helhetsglädjen i ett intevallpass.
Man får liksom inte se den fina kurvan efteråt, utan bara en sönderhackad sådan, med konstiga toppar och "pulshakningar".
Kompenserade det hela med att sjunga högt med musiken vid nervarning.
Det är skönt att bo i hus, man kan väsnas hur man vill utan att grannarna tror att man är alkoholpåverkad.
(Eller hör att man ÄR alkoholpåverkad...)
Det var jag dock inte?
Kanske ska ta upp musik-"karriären" igen.?

Duschflåsaren

Jag brukar finna mig själv stå o le lite i mjugg när jag är i omklädningsrummet efter att ha varit på gymet.
Det är nästan alltid nån som flåsande kommer ner från gymet och som sen står o pustar o frustar i duschen som om vore han just imålkommen på ett marathon.
Det handlar om män i åldern typ 28 år o uppåt, som släppt iväg latheten lite väl många år, med lättare eller svårare former av lönnfetma som just varit o tränat en timme på gymet.
Eller man kanske ska säga; varit på gymet i en timme o tränat lite grann oxå.
Som för att kompensera sina tillkortakommanden i träningen så vill dom iallafall att det ska låta som om träningspasset varit något i hästväg och därför flåsar o pustar man i duschen en halvtimme efteråt.
Om man råkar gå in i duschen efter en sån här frustare så blir man dessutom skållad, eftersom denne lönnfete frustare förmodligen stått o småfrusit på gymet och måste värma sig lite i duschen.
och det behövs mycket värme för att komma igenom 8,5 cm fett.

Pust flås o puh, det var jobbigt att skriva det här..

Söndag. En dag för utmaningar?

Söndagar har i flera år träningsmässigt under vinterhalvåret i stort sett  betytt distanspass på i medeltal ca 3 tim i lugnt tempo.
Men jag har klurat ett tag vad jag ska göra för att komma ur denna ickeutvecklande vana.
Jo söndagar ska i fortsättningen vara en dag där jag kör ett lite utmanande pass som jag aldrig eller sällan gör.
Det kan vara ett extra jobbigt o annorlunda intervallpass, eller ett extremt långt distanspass,eller ett extremt svältpass, eller kanske sticka ut fruktansvärt tidigt o vara klar till frukost, eller 2 st hårda pass samma dag, eller nåt annat banbrytande osv osv.
Pressa kroppen lite extra eller på ett ovanligt sätt är bra, men det är ännu viktigare att utmana sin tankegång så man inte blir för statisk i sitt tänkande o tränande, vilket är lätt när man jobbar heltid o så.
Att jag blivit mindre statisk i mitt träningstänk och tänkande i största allmänhet, är en stor anledning till att jag gjort bättre tävlingsresultat under säsong dom senaste 2 åren.
Jag har lättare att möta överraskningar o oväntat motstånd av olika slag och kan vända dåliga trender under lopp bättre.
Alltför många i min ålder blir statiska o gör lika varje år för att det känns tryggt.
Känns det tryggt att få samma resultat år efter år oxå?
Eftersom jag är livrädd för att bli en gammal gubbe så måste jag tänka nytt.

Men vad händer när utmaningarna blivit en gammal vana då?
Då gör jag som vanligt igen...

I ingenmansland

På ett blött gräsfält bland lekplatser o arga gubbar körde jag denna gråa novemberförmiddag ett cykelcrossrace tillsammans med 7st andra likasinnade.
Som den felande länken mellan snabbt o långsamt hamnade jag.
I ingenmansland.
Och tyckte dessutom att det var lite roligt oxå.
Ett gott tecken?

Lite statistik!

Rubriken "Som ett könsbyte i Iran" ligger fortfarande väldigt högt i statistiken på sökord för att hitta till min blogg...

Jag gjorde det igen!!

I morse när jag cyklade till jobbet i mörkret, extremt sovtrött, lyckades jag nästan sova o cykla samtidigt.
För ett par år sedan när jag körde kvällssvältpass efter jobbet så var det ganska vanligt förekommande och jag har nog oxå skrivit om det nån gång, och om hur ultramarathonlöpare faktiskt springer o sover mikrosömn samtidigt under långa tävlingar.
Man kan tydligen lära sig det.

Sedan under dagen jobbade jag o sov samtidigt.
Men det har jag lärt mig för lääänge sedan...

2 st världspremiärer!

Det var i helgen världspremiär i officiellt SM i cykelcross för veteraner och det var världspremiär för mig att tävla i cykelcross!
Att tävla i sm i cykelcross med 2 veckors rejäl träning i ryggen efter månader av misärträning gick som väntat inte superbra på nåt sätt, men det gick ändå minst dubbelt så bra än vad jag kört på dom få hemmaträningsracen jag deltagit i.
Jag vet att jag körde nästan onödigt försiktigt pga den begränsade träning jag gjort på just en cx hoj, men fysiken börjar vakna till liv lite iallafall, även om jag är långt ifrån nåt som kan kallas för hyfsat bra.
Fick oseedad som jag är stå i sista startled, och jag kom inte upp speciellt mycket högre än så under loppet.
Hamnade som förväntat i den bakre delen av resultatlistan efter att ha kört i ingenmansland större delen av loppet.
Men nu är världspremiären avklarad.
Skaka fram på en åker med bockstyre kommer inte bli min favoritgren oavsett fysisk form, men kanske kör jag nåt race per år i resten av mitt liv typ..?

Bakåtsträvande?

Idag har jag satt på dom exra fjolliga 33 mm däck som krävs för att kunna tävla i cykelcross.
Man är ju lite intresserad av teknisk utveckling o förbättringar och sånt, men.....
Men det finns ju dom som tävlar i gång oxå, så va fan..

Bolibompa

Fyror med efterföljande 8- 10 st Bolibompa intervaller gör benen möra.
Eller hårda.
(Bolibompa är 10 sek så mycket jag orkar följt av 20 sek rullvila med ångest inkluderat)
Pulskurvan på en väl genomförd Bolibompa intervallsession ser ungefär ut som en väl genomförd fyra.
Det vill säga över 90% av maxpuls i nästan fyra minuter, men Bolibompa har ett lite annat syfte.
Måste ju få nåt gammalt o kännas lite nytt liksom.
Bolibolibolibolibolibompaaa

Hänt i veckan

För första gången i mitt cykelliv så har jag sedan nån vecka tillbaks en inomhuscykel i samma hus som jag själv.
Aldrig mer 10 minuter cykelfärd till friskis lokaler 3 -4 ggr i veckan som jag gjort dom senaste typ 10 åren vintertid.
Innan dess körde jag i sjukhusets gym, och ännu mer innan dess (tidigt nittital) åkte jag titt som tätt ut till föräldrahemmet för att köra en gammal Monark i garaget, ackompanjerad av ett gammalt Ramones-kassettband från -77.
Men nu har jag en spritt ny magnetbromsad Merida spin road i träningsrummet i källaren. Ingen filtkuddebroms som svajar här inte, utan klockren motståndshöjning utan slir eller ojämnhet.

Jag känner en cyklist från norrland som kör riktigt fort på en superlätt Merida, men min väger 60 kg och står still, hur jag än kämpar..

Jag har för övrigt tränat väldigt bra denna vecka. Så mycket jag orkar nästan och enligt schema.
Känns skönt

Började spontant att skratta när jag idag såg mitt namn i startlistan till cykelcross SM.
Vad fan gör jag där liksom? Hur gick det till?
Men det ska bli kul på nåt sätt.
Kanske??

Gymet

Hade nästan förstadageniskolanångest när jag kom till gymet direkt efter jobbet.
Nu skulle vinterpremiären på mitt för mig patenterade mage o ryggpass (och lite ben) göras, efter 2 dagar av cykelträning.
Tredje träningspasset på lika många dagar faktiskt!!!
Jag var som väntat svag och jag kommer att ha träningsvärk ungefär fram till helgen.
Jag är ju anmäld till cykelcross SM om 2 veckor och jag kommer inte att hinna uppnå nån större snabbhet innan dess, kanske inte ens nån mindre snabbhet och jag väntar mig definitivt inga bra resultat.
Men hårda intervaller o lite distans emellanåt brukar väcka mig ganska snabbt i normala fall.
Frågan är om det är normala fall nu ??

Trampat luft igen

Denna dag inleder jag på allvar min väg tillbaks ur den dåliga träningsmisären.
Jag började med att komma sist i ett träningsrace i cykelcross på hemmaplan.
Var lam i benen och hade sot i lungorna o drabbades av tillfällig hjärtattack i hela den halva timme vi körde.
Åkte sedan in till hufvudstaden för att se dom som verkligen kan cykla, köra cx cupen i Kungsträdgården.
Följt av traditionsenlig fika i gamla stan.
Fick mersmak.
För fikat alltså.
Och jag menar det.

En antydan till träning

Igår tränade jag lite. Ett 20 minuters "tempolopp" på vintercykeln så fort jag orkade i en omväg på väg hem från jobbet.
Så fort jag orkar är inte så fort just nu.
Verkligen inte.
Men dåligt tempo är ett tempo det med..?

Sist på cx KM

Allt var perfekt idag!
Fint väder, klart bästa cyclocrossbanan på klart bästa området i stan, svinbra konkurrens, nya cyclocross hojen kändes mycket bättre med kortare styrstam och fungerade bra, plus att jag börjar känna mig hemma på den. Kaffe o korv som belöning efteråt o bra fotograf.
MEN allt förstördes av att jag fortfarande hade sviter efter förkylning o snart månader av dålig träning och även fast jag körde runt väldigt lugnt så blev jag ändå väldigt trött.
Väldigt trött.
Det räckte med att springa eller cykla upp för en kulle här o där eller köra genom en sandfålla för att jag skulle behöva minst ett halvt varv för att återhämta mig.
Jag lyckades INTE försvara min KM titel i cyclocross från i fjol...
Men då var det mitt favoritföre snö, jag körde på en MTB cykel, jag var frisk, jag var i bra form, jag hade en bra dag.osv osv
Det var kort sagt allt det som det inte var idag.

Väntar

Jag är väldigt bra på att göra saker medan jag väntar, att vänta är ju det största slöseriet på tid.
Därför har jag denna vecka i väntan på att jag ska bli bra från min förkylning varit i full färd med att färdigställa mitt "cykellaboratorium" och mitt "träningslaboratorium".
Det vill säga mitt finmek-cykelrum och mitt träningsrum.
I dom rummen kommer stora vetenskapliga gärningar att utföras av stora tänkare som besitter obegränsat med kunskap.... eller nåt?
Äh det kanske kommer att bytas nån slang och rivas av ett o annat träningspass iallafall..

Med stor precision

Ett försök till tröst?

Vaknade 20 minuter före innan klockan ringde i morse med den förkylning som bröt ut igår, trött, less och utan lust att möta dagen i allmänhet, och arbetsdagen i synnerhet.
Katten hoppade då kurrande upp på magen som om hon försökte trösta mig.
Men hon hoppade ner ganska snart igen.
Hon är ju ingen jävla psykolog heller..

Så här ser det ut..

.. att vara dåligt tränad.
Hade högre puls idag på klubbens cx race än under nåt annat race på hela året, men körde långsammast på hela året.
Allt har sin enkla förklaring i att jag inte är bättre just nu, och det beror ännu enklare på att jag inte har tränat.
Och det syns tydligare o tydligare ju fler veckor det går.
Sedan kanske det försvann nån procent i fart på att jag var lite ovan med min nya cyclocross hoj och möjligtvis lite dålig dagsform, men en otalang som jag måste upprätthålla ganska hård träning för att vara nåt som kallas någorlunda snabb 44 åring.
Nu är jag bara en långsam dito. Och lite fet dessutom. Och svag
Det sköna är att jag vet precis vad jag behöver göra och varför jag behöver göra det, för att bli någorlunda bra igen.
Och jag vet att det kommer att ske.
Väldigt snart.

Den onödiga cykeln

Det börjar likna en cykel nu, bara lite växelvajrar och styrlinda som ska på.
Annars är det en blandning av lite gamla grejor o lite nya grejor, lite landsväg, lite mtb o lite cykelcross.
Återstår att se om funktionen uppfyller mina önskningar.
Vad man nu kan ha för önskningar på en egentligen onödig cykel?
Har i första hand skaffat den för att ingen ska kunna klaga på att jag kör MTB på våra cx klubbrace under några helger på hösten.
Finner jag det roligt att köra på den så kanske det blir nåt race ute i landet med, men det blir definitivt inget flackande på nån cup eller liknande, ej heller blir det nån distanspasscykel eller pendelcykel.
Det blir helt enkelt en onödig cykel...?

Upprepningar

Man tenderar att upprepa samma saker år efter år vid samma årstid, man dras liksom tills samma aktiviteter och till och med samma platser.
Vi snackar inte midsommar eller jul här, för där har jag ingen tradition överhuvudtaget, utan cykelaktiviteter föga överraskande..!
Idag körde vi cyclocrosspremiär i vår klubbserie som går på hösten.
Det var samma plats som premiären i fjol.
Det var samma arrangör.
Det var samma typ av väder.
Det var samma trötthet i kroppen.

Men det gick långsammare, iallafall för mig.
Där har vi en förändring iallafall....

Fick lite belgiskt öl som tröst, men det krävs större motgångar för att jag ska dricka upp det.
Har ju spenderat 0 minuter och 0 kr åt nån form av alkohol dom senaste 5 åren.
Men så är jag en tråkig gubbe oxå.
Svag gubbe oxå förresten.
Av knark blir man stark?

Vi går vidare

Efter några dagar av saknad så bestämde min katt Pix och jag att gå vidare trots allt. För mig känns det väldigt tomt att gå skogspromenad med bara en katt, men Pix verkar klara det bättre.

Andra tunga projekt är få färdigt i träningsrummet i källaren där vinterns inomhuspass kommer att gå av stapeln och att få ihop min cyclocrossram till en cykel.
Det är egentligen inga tunga projekt nåt av dom men....

Hej då lilla Stina

Min fina katt Stina blev påkörd av en bil o dog igår kväll och jag är förkrossad.
Hon föddes av sin mamma Selma under våran säng hösten 2005, i en period då jag gick hemma pga en stor knäoperation, så jag har uppfostrat henne från start.
Hon var minst o yngst av dom fyra syskonen och höll på att svälta ihjäl om inte jag hade varit där och visat henne en spene som inte var upptagen.
Sedan den dagen har hon varit min bästa vän och hon släppte aldrig taget om mig
En tillgiven, snäll o rolig katt som har givit så mycket tillbaks.
Har ju 2 andra katter, men ingen fick man så bra kontakt med som Stina.
Hon släppte aldrig taget om mig, men nu måste jag släppa taget om henne.
Och jag känner idag en stor sorg, saknad o smärta.
Och jag gråter som ett barn när jag skriver det här.

KM i landsväg linje!

Fast jag förmodligen var klungans överlägset sämsta cyklist och den största loosern genom tiderna, med den näst sämsta cykeln, så lyckades jag ta KM brons på landsvägscykel idag, ett litet race som drog ett runt 20 cyklister från när o lite fjärran.
Kände mig svag i början och för att inte loppet skulle gestalta sig som vanligt på denna bana, med en klungspurt där dom spurtstarka alltid vinner, så bestämde jag mig för att köra väldigt defensivt när några åkstarka gick loss.
Lite väl defensivt kanske och irritation uppstod kan man säga...
Detta gjorde mig bara gott, eftersom jag fick adrenalinpåslag av att bli utskälld, utprejad och knuffad då jag inte tog min förning som förväntat?
Guld o silvermedaljerna gick därmed till dom två åkstarkaste och bronset gick till en stor looser som är hyfsad på att sprätta till lite om spurten inte blir för lång.

Oavsett hur man kör på ett flackt landsvägslopp så gör man fel.
Ligger man uppe o tar alla utbrytningar o drar för mycket blir man bara trött o förlorar.
Kör man fegare som jag gjorde idag, så blir man utskälld och tar KM medalj...
Och för en helt urusel o totalt värdelös loosercyklist som jag, så kan det under vissa omständigheter till och med kännas skönt med en KM medalj..!!

Pendelintervaller..

.. är inte det senaste inom intervallträning, men jag kör dom ibland.
Det vill säga köra ett kort intervallpass på väg hem från jobbet, tom på energi både psykiskt o fysiskt.
Känns väldigt bra när man kommer hem nytränad, lycklig o hungrig o har hela lediga kvällen framför sig.
Och dåligt tränad som jag är just nu, så är det tur att det blir nån träning att kalla träning..

En meningslös död

Jag hann bara köra ca 400 meter på min väg till Märsta för att köra svealandsmästerskapen i MTB, innan jag till min förtvivlan lyckades köra ihjäl en liten sädesärla som satt på vägen o letade mat.
Trodde att den lyckades flyga under bilen ett tag, men när jag tittade i backspegeln så såg jag dess livlösa lilla kropp rulla längs vägen.

Den stackarn dog bara för att jag skulle åka iväg och starta i en tävling där jag körde dåligt till en början, men lite snabbare efter ett varv.
Ett halvt varv senare körde jag mitt framdäck på nån vass sten och skar ett stort jack dom hittills opunkterbara tubelessready däcken som jag använder.
Jag bröt och sädesärlan är död.
Meningsfullt?

Dubbla slag

Har haft lite problem med lite hjärtarytmi sista månaden, dvs hjärtat slår oregelbundet vid vila.
Har haft det ett par gånger förut, oftast i samband med nån form av lurig förkylning.
Tyvärr har dessa dubbelslag inte nån effekthöjande påverkan på mig, utan jag har sällan känt mig i så dålig form som nu.
Har tränat väldigt dåligt sista tiden, men i dag rev jag av ett ganska tufft intervallpass.
Som ett sista försök att komma i form till säsongsavslutningen.
Eller ett sista försök att ta livet av mig?

Mitt bästa pris

Det händer ju ibland att man får stå på nån prispall (eller strax utanför den) efter cykeltävlingar och mottaga ära och fina(?) priser.
Ett fåtal gånger handlar det om nån hundralapp för besväret, men för det mesta är det varupriser av olika slag som nästan aldrig kommer till användning.
Dom här strumporna är dock ett undantag!
Jag fick dom i 10pack för en 7e plats i Elitklassen i Rudan runt i Haninge 1995 (nittonhundranittiofem!) och dom har sedan dess flitigt fått tjänstgöra i arbetsskor med arbetarsvett o annan skit, däremellan tvättats ett otal gånger i 95 grader för att få bort all smuts. Om o om igen.

Jag gjorde en bra tävling där i Haninge -95 och jag minns att jag slog en del folk som jag inte borde slå, men jag minns oxå att jag tillbringade resten av säsongen med att bryta cykeltävlingar.
Kanske lyckades jag inte leva upp till dom förväntningarna jag satt på mig efter det fina resultatet.
Och dom fina strumporna.

Sist jag fick ett varupris så var det en flaska herrdeodorant, den luktade så illa att den kanske blir lika långvarig som strumporna?

Att jag inte är riktigt frisk...

...var kanske ingen nyhet, men att jag ska vara förkyld 2ggr på 2,5 vecka hör till ovanligheterna.
Min svaga form har iallafall nån förklaring, men nu känns det som jag missar det roliga slutet på säsongen om jag inte blir av med det här skiten.

Katten jamar o tycker det är onödigt att skriva till hela världen om sån här strunt.

Segt i småland

.

Åkte ner till sydsvenska höglandet för att köra 2 trevliga MTB race, Hallbyrundan och Husqvarna mountain.
Det hela hade varit ännu trevligare om jag hade haft nånting som kallas form.
Lördagens race i Hallby blev bara en hopplöst seg historia där jag i och för sig inte var alltför långt från topp 3 i klassen men mina oerhört sega ben gjorde så att konkurenterna långsamt gled ifrån mig, och jag kände verkligen att jag körde stelt o långsamt överallt.
Blev missnöjd 6a och jag var trött hela kvällen efteråt... av 1 timmes cykling...

Efter en natt i koma på hotell i Jönköping, vaknade man till ett åskregn.
Det gjorde mig inget eftersom jag gillar nyregnade banor, och när vi provkörde banan uppe på Husqvarnabergen visade det sig att det verkligen var riktigt jävla blött
När starten gick var jag dock väldigt trög i benen igen o alla körde ifrån mig, men efter ett varv fick jag upp farten o det där regnflytet som jag ofta får vid svåra förhållanden, och vips så körde jag om folk till höger o vänster och jag var plötsligt om 3an i loppet o  hade 2an bara 10 meter framför mig.
Men strax innan jag gick ut på varvning till sista varvet började det gå trögare igen.
2 minuter senare tog det tvärstopp i hela mitt fysiska system och jag blev JÄTTETRÖTT.
Körde saktare o saktare, tills jag slutligen knappt hade styrfart i leran.
Tappade ungefär tre och ett halvt ljusår i tid på sista varvet och därmed placeringar, blev missnöjd 6a igen.

Den där lilla äckliga förkylningen som jag drog på mig i Danmark har gjort mig dålig.
Eller ännu sämre kanske man ska säga..eller nåt?
Hoppas på en liten förbättring inför säsongens avslutande tävlingar så jag får gå in i vinterträningen med lite medgång.

Skönt

Eftersom jag är priviligierad med att ha en egen underhållande o fin XC bana 500 meter från hemmet så händer det ibland att jag river av några varv själv då o då.
Ikväll var den torr o snabb med bra fäste i dom korta branta backarna och jag behövde köra förkylningen ur näsa, skalle o kropp, så det blev 8 varv i strax under tävlingstempo och fint flyt.
53 minuter.
Blev trött.
Sådär skönt trött som man bara kan bli av hård körning i fin o frisk skog.

Aktuellt i veckan

I min barndom på 70 talet fanns det ett program som gick på söndagkvällen i SVT som hette "Aktuellt i veckan".
Det var en sammanfattning av veckans nyheter, presenterat av en extremt tråkig farbror i en studio med svart bakgrund.
Kanske det tristaste program som gått i tv förutom möjligtvis "TV pucken" som framkallar ungefär samma ångest..
Den här bloggen har tyvärr på senaste tiden börjat bli mer o mer likt "Aktuellt i veckan".
En exremt tråkig farbror som sammanfattar veckans "nyheter" en gång i veckan, mot en svart bakgrund...

Det aktuella denna vecka är att jag varit förkyld hela veckan men ändå jobbat, och inte tränat nåt förrän ett lätt pass idag.
Kan det bli tristare?
Näe!

Vill se en uppryckning!

Ovanligt amatörmässigt?

Jag valde väldigt tidigt att bryta nordiska mästerskapen då jag inte ville besudla den fina banan med mina extremt dåliga ben.
Inte en cell i kroppen svarade.
På vägen hem några timmar efteråt så kom oxå förklaringen varför det gick så fruktansvärt dåligt.
Det började svida i halsen och idag är jag förkyld.
Känns skönt att få den förklaringen även om jag hatar förkylningar.

MEN jag vill betona att jag oxå innan tävlingen gjorde en amatörmässig miss.
Jag frångick nämligen mina rutiner i uppladdningen!
Jag som brukar skratta åt när andra frångår sina rutiner före viktiga race...
Kom efter en lång resa o lite letande till hotellet där vi skulle övernatta och av trötthet så blev det inte av att åka o köpa och äta kvällsmat som jag är van vid, trodde att buffen på båten skulle räcka, men när jag skulle sova så var jag ju svinhungrig och jag går aldrig o lägger mig hungrig och defintivt aldrig före tävling.
Somnade ändå till sist helt tom i alla depåer och vaknade på morgonen och tänkte att en rejäl frukost återställer nog det hela.
"Frukostbuffen" bestod dock av typ 100 procent socker, så det blev ju inte så mycket bättre.

Kände sedan när vi provkörde banan att jag var helt energilös, och trots att starten sedan gick väldigt lugnt så tog det bara nån kilometer innan jag insåg att det skulle till ett väldigt stort under om jag denna dag skulle göra ett skapligt lopp.

Undret kom dock som sagt på hemvägen när jag blev befriad från det mesta av tvivlet mot mig själv och denna förkylning bröt ut.

Jag har i år haft tur o skicklighet med att pricka fomen perfekt inför alla tävlingar som jag velat presterat max på, men jag fick väl tillbaks allt i en stor smocka i helgen...

Jag har minsann slagits mot danskar förr..

...och åkt på stryk.

Efter ett par veckor av lite seriös träning med  långa distanspass, korta intervallpass, Upplandscup och stockholm DM, så ska det åkas tävling i grannlandet Danmark i helgen.
Nordiska mästerskapen.
Men av startlistan att döma så blir det jag och GT mot Danmark...

Okej dom kan få tillbaka skåne, bara jag får slå nån av dom...

Åh herregud...!!

...var dom första ord jag sa för mig själv efter dagens lååånga distanspass bestående av blandad mtb körning på grus asfalt o skogsstig.
Stack hemifrån kl 6.45 och var hemma kl 12.10
Tomma ben från början, som definitvt inte blev mindre tomma efter några timmars trampande och trots att mina träningskamrater bjöd på fika bestående av kaffe o stor smörgås efter 3 timmar så varade inte energin från detta mer än nån halvtimme.
Har inte kört speciellt mycket längre distanspass i sommar och det märks.
Efter en orgie av vaniljbullar och annat så slutade jag sedan i ryggläge i koma på soffan i nästan 2 timmar.
Var inte speciellt sugen på livet när jag vaknade heller, men jag gaskade upp mig.
Och gick upp

KM brons

Precis när en regnblöt katt kommer upp o kliver i tangentbordet så tänkte jag skriva nåt om Km i MTB XC.
Men jag konstaterar bara att det var en bra hård genomkörare inför denna lite tuffare träningsveckan som fö7676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676767676ljer

På gult

Jorå, jag finns fortfarande vid liv även om jag igår ca kl 1930 höll på att förolyckas då jag korsade 70 vägen nedanför mitt hem med enväxlad damcykel och höll på att bli rammad av en bil som kom i 150 km/h .
Minst
Lite explosiva muskler o lite däckstjut räddade mig.
Blev arg.
Ville döda nån.
Men jag fortsatte som vanligt lite lagom sådär.
Ungefär som min träning har sett ut på senaste tiden.
Inte på rött direkt, utan mer på gult..

Svart på vitt

Det han då inte visste, var att han senare skulle...

En fin svit

Jag fortsätter den invanda men ganska jobbiga vägen med att ha väldigt dåliga ben på just träningstävlingar.
Gårdagens långlopps KM var inget undantag .
Lite trögtrampad grov singel på en skogsväg räckte för att jag skulle släppa tätklungan på 5 man (av 9 möjliga) efter ca 3 mil av dom dryga 80 km som kördes.
5 mil solo och avhängd.
Kände alla möjliga åkommor på min perfekta(?) kropp och irriterade mig på allt på min väl fungerande cykel.
Raksträckorna blev för långa och dom få backarna som fanns, var plötsligt på tok för branta.
Det var motvind överallt, och där det inte var motvind så var det nån sorts trög medvind?
Flugor i hjälmen.
Minst 2 människor på banan (på 80 km), helt klart ivägen...
1 irriterande bil.
Taggbuskar som stack ut.

Körde en kvart långsammare än ifjol på samma bana.
Blev utanför KM pallen!
Jag som alltid tog minst silver i fjol på alla KM dicipliner.
Det går utför.
Och i dag är semestern slut.

Tvingad...

...att ha lite semester igen.
"Jag som alltid älskat att jobba och göra nytta, och på nåt sätt få tiden att gå...?"

Mitt trubbiga vapen

Jag var en cyklist som bröt tävlingar titt som tätt förr i tiden. Mest för att jag hade dåligt tävlingspsyke och bara klarade av att genomföra när det gick riktigt bra, men oxå för att materialet var sämre då. Det fanns till exempel inga tublessreadydäck o shadowbakväxlar med mera, så det blev helt enkelt fler haverier oxå.

Men ingen kan påstå att jag är nån som bryter tävlingar nu för tiden,
Det är till och med så att jag under säsongerna 2007, 2008, 2009, 2010, och 2011 har startat i ALLA, kommit i mål i ALLA och tagit poäng på ALLA deltävlingar i svenska MTB cupen. (ALLA utom ett långlopp som ingick i cupen 2009 som jag "bojkottade".)
Detta gör mig till en av dom pålitligaste eller kanske den pålitligaste mtb cyklisten i cupen i sverige!!
Att jag kör på pålitiligt material spelar oxå in
Skönt att vara bäst på nåt.

Totalplaceringarna i cupen under dessa år är 11e, 10e, 10e, 5e, 6e.

Nöter jag på så här i några år till så kanske jag slagit ut alla konkurrenter med mitt trubbiga vapen som delar ut halvlösa men irriterande återkommande slag som tröttar ut...mig själv?

Odjuret

På morgonen en bra stund innan jag skulle starta Xc loppet i MTB SM så låg jag på hotellrummet o tittade på en TV dokumentär om myten om sjöodjuret i den skotska sjön Loch Ness.
Bland annat så var det i programmet med en man som hade tillbringat ett halvt liv åt att bevisa att sjöodjuret INTE fanns.
Vilket tålamod tänkte jag.

Själv har jag tillbringat ett halvt liv åt att försöka göra ett riktigt bra lopp på just SM.
Igår lyckades jag.
Odjuret finns inte.
Det är bara inbillning

Fick ensam stå i 4e startled eftersom jag inte körde tempoloppet o var därmed oseedad, men jag var blixtsnabbt iväg och uppe runt 10-12 plats direkt i det 31 man starka startfältet.
Eftersom jag inte är nån solskenscyklist så gjorde det inte nåt att det regnade lite, det är ju en utomhussport och det var långt ifrån några extrema förhållanden eftersom banan sväljer vatten väldigt bra.
Körde sedan väldigt stabilt utan ett misstag.
Blev 9 e man, men hade 7e o 8e platsen bara ca 40 sek fram.
Topp 10 på SM.....CHECK!

Det var till o med så att det kom 2 st Stefan Larsson på topp 10 listan, men den ena är en stark cyklist från skåne.
Den andra är jag!!!!! Utropstecken!!

Stressigt

En liten nätt biltur till Göteborg på en väg kantad av djurkadaver o brinnande lastbilar, gjorde vi igår.
Allt för att köra SWE cup på nästa års SM bana i slottskogen.
Tackvare nämnda brinnande lastbil, så blev vi rätt försenade och den tänkta provkörningen av banan, som verkligen hade behövts på den slingriga tekniska banan, fick läggas åt sidan då vi kom till starplatsen en halvtimme innan start, ganska stressade av att oxå ha snurrat runt lite i "götet" för att hitta.
När sedan starten gick så svängde täten lite väl mycket höger när vi skulle upp i första skogspartiet, detta resulterade i att jag plötsligt hade täten i H40 klassen och behöll denna i 1/3 varv ungefär, sen kom dom snabbaste o förpassade mig till 4e plats.
På 2 varvet lyckades jag själv missa o ch komma på fel sida av avspärrningsbanden och blev omkörd av ett gäng när jag försökte hitta tillbaks till banan.
Körde upp mig igen men förvirrade mig fel en 2a gång på 3 e varvet på ungefär samma ställe...
Tappade tid o placeringar igen och var nästan på väg att tappa sugen, men jag bet ihop och gick imål på 6 e plats i ett lopp som kändes väldigt konstigt för min del.

Att inte ha provkört banan, att ha ledningen, att vurpa 2 ggr, att köra fel 2ggr, att nästan ge upp 1gång, att inte ha flyt en enda meter rent tekniskt, att inte riktigt vara närvarande överhuvudtaget.
Trasslade mig ur situationen till sist ändå.
Tog vägen förbi Borås på väg hem.
Provkörde årets SM bana.
Var hemma vid midnatt.

"Same old trip as it was back then"..

På senare år har jag varit väldigt stabil i formen genom hela året, och detta tack vare att jag helt enkelt varit bra tränad.
I år är jag fortfarande hyfsat tränad, men lite ofokus och oföljda träningsschemor har gjort min stabila status till en svajig dito.
Blandar bottenapp med bra prestationer
Om jag känner mig själv rätt så kommer det inte bli riktig ordning på detta förrän jag går in i nästa säsongs vinterträning och liksom får börja om från början.
Har ändå haft tur eller nåt i år, för jag har på nåt sätt lyckats haft bra form o bra ben på dom riktiga tävlingarna.

Så nu åker jag ner till swe cup finalen i Göteborg och MTB SM i Borås o chansar lite.
Som jag gjorde förr.
Det gick alltför sällan bra då, men man blev väldigt nöjd när man ibland lyckades...

Fiskartorpet med (för) hård konkurrens

Man ska träna med dom som är bättre sägs det!
Idag gjorde jag det.
Men dom var lite väl mycket bättre, så jag blev väldigt ensam med min dålighet.
Fast idag var det faktiskt tveksamt om det gått att hitta nån som körde sämre än mig.
Framförallt var jag stel som en gubbe så fort det blev lite tekniskt.
Men så är jag ju en gubbe oxå..

En liten sommarbild

Min gamla teori om att det måste vara nån högre myndighet som säger åt SMHI och andra väderlekstjänster att under semestertider o storhelger lova bra väder, för att hålla den arbetande befolkningens hopp vid liv.
Återigen blev utlovade 20-25 grader o sol, istället 17,5 grader o pissregn till o från....

Kan inte nån ännu högre myndighet säga åt den här högre myndigheten att sluta säga åt SMHI o andra väderlekstjänster att sluta ljuga om vädret och erkänna att resten av sommaren helt enkelt kommer att bli skit!
Då kan vi likt tåliga ryssar bara konstatera detta o gå vidare in i en lång kall vinter..

Lycka till i fortsättningen!

Kanske är det sura krutet lite torrare nu, och poffar till lite grann iallafall..
Duger att skjuta en o annan gammal kråka